Bakteriell vaginos-provtagning

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 22 januari 2010 kl. 16.41 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (→‎REFERENSER)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Huvudartiklar Bakteriell vaginos

och

Candidiasis, genital


Provtagning bakteriell vaginos och vulvovaginit[redigera]

Indikation[redigera]

Prov tas vid klinisk misstanke om bakteriell vaginos (BV) eller vulvovaginit (kolpit), men bör göras vid varje gynekologisk undersökning där STI misstänks.

Provet undersöks i normalfallet direkt på plats av behandlande läkare utan att skickas till mikrobiologiskt laboratorium.

Provtagning[redigera]

För att diagnostisera bakteriell vaginos undersöks och bedöms våtpreparat (wet smear) från vagina vanligen enligt Amsels kriterier från 1983 (1). Dessa inkluderar makroskopisk och mikroskopisk bedömning av sekret, pH-bestämning och eventuell amintestning. Kommersiella kit finns tillgängliga för BV-diagnostik, men deras plats i diagnostiken är oklar. Det skall observeras att diagnosen BV enligt Amsels kriterier inte utesluter samtidig förekomst av ‎cervicit eller uretrit.

Diagnosen candidiasis ställs också genom mikroskopi av våtpreparat från vaginalsekret och bekräftas genom förekomst av svampstrukturer. Trichomonas diagnosticeras presumtivt på samma sätt. För provtagning för diagnostik av Trichomonas och genital candidiasis , följ respektive länk.

Provtagningsförfarande[redigera]

Provtagning och bedömning sker i undersökningsrummet.

Våtpreparat[redigera]

I praktiken bedöms vaginalsekret först med hänsyn till mängd, färg och lukt. pH i sekretet bestäms med pH-sticka. Prov på vaginalsekret tas därefter från vaginas sidovägg med en steril plastinös med 10 µL ögla. Två droppar sekret överförs till objektglas, den ena späds med fysiologisk koksaltlösning och den andra eventuellt med 10-20 % kaliumhydroxid (KOH). Alkalisering med KOH medför ibland frisättning av illaluktande aminer vilket accentuerar odören vid BV.

Mikroskopi[redigera]

Preparatet undersöks i ljusmikroskop i låg förstoring med objektiv ×10-×40 (dvs. 100-400 gångers förstoring). I koksaltpreparatet bedömer man förekomst av ökad mängd inflammatoriska celler (polymorfnukleära vita blodkroppar) (fler än epitelcellerna), eventuell Trichomonas (rörlig päronformad flagellat), clue celler, normalflora med laktobaciller eller blandflora med kocker. I KOH-droppen slås cellväggar sönder och man kan lättare hitta eventuella pseudohyfer vid akut candidavaginit (ser ut som "trädgrenar").

Kriterier för diagnosen BV[redigera]

Om minst tre av följande av Amsels kriterier är uppfyllda anses bakteriell vaginos föreligga:

  • 1. Tunn, vit homogen flytning
  • 2. Clue celler synliga vid mikroskopering av wet smear (ökad mängd bakterier såsom kockobaciller och G. vaginalis adhererade till vaginalepitelcellernas yta, med störst koncentration i cellernas periferi). Förekomst av clue celler och avsaknad av inflammatoriska celler är det enskilt viktigaste kriteriet för diagnosen BV.
  • 3. pH i flytning >4,5
  • 4. Odör påminnande om ”rutten fisk” eller “räkskal”, accentuerad vid “amintestning”.

Vid en bakteriell vaginos kan dock ökning av vita blodkroppar förekomma och andra STI bör då beaktas. Vid kopparspiralanvändning är bakteriell vaginos vanlig och då förekommer ofta ökat antal vita blodkroppar.

Alternativ till bedömning enligt Amsels kriterier är att gramfärga vaginalprovet och bedöma detta mikroskopiskt enligt Nugent´s kriterier från 1991 (2) enligt proportionen Gardnerella-Mobiluncus/laktobaciller och ge vaginalprovet ett score 0-10. Därvid är score <4 normalflora, 4-6 intermediärt och >6 är liktydigt med BV. I de fall där undersökning enligt Amsels uppfyller kriterierna för diagnosen BV, men där clue cells inte identifierats, kan bedömningen kompletteras med klassificering enligt Nugent om diagnosen är viktig att säkerställa.

Se också[redigera]


REFERENSER[redigera]

  • 1. Amsel R, Totten PA, Spiegel CA, et al. Nonspecific vaginitis. Diagnostic criteria and microbial and epidemiologic associations. Am J Med 1983;74:14-22.
  • 2. Nugent RP, Krohn MA, Hillier SL. Reliability of diagnosing bacterial vaginosis is improved by a standardized method of gram stain interpretation. J Clin Microbiol. 1991;29:297-301.
  • 3. Larsson PG, Platz-Christensen JJ. The vaginal pH and leucocyte/epithelial ratio vary during normal menstrual cycles. Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol 1990;38:39-41.