Provtagning, STI

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 10 januari 2014 kl. 15.33 av Öjar Melefors (diskussion | bidrag) (→‎Transport)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik: Provtagning


Provtagning STI[redigera]

Allmänt[redigera]

Diagnostik av STI omfattar flera steg. I många fall söker patienten för specifika symtom, i andra fall kan det vara fråga om smittspårning hos asymtomatisk individ eller att man utsatt sig för risk att få en STI på grund av oskyddade sexuella kontakter med ny partner. Den inledande kliniska undersökningen kompletteras i de flesta fall med provtagning och undersökning av provet på mottagningen. Diagnosen bakteriell vaginos ställs enligt vissa kriterier (oftast Amsels) och trikomonas, numera mycket ovanlig i Sverige syns ofta tydligt i wet smear från vaginalsekret. Trikomonas är en STI och därför bör en sådan diagnos föranleda provtagning för andra STI som klamydia och eventuellt även Mycoplasma genitalium och gonorré. Vid klamydia och gonorré finns det en signifikant ökad förekomst av bakteriell vaginos . Candidiasis är ingen sann STI, men kan ge en mikroskopisk cervicit och uretritbild och om det inte finns någon anamnestisk misstanke om STI behövs som regel inte ytterligare provtagning för laboratoriediagnostik. Uretrit eller cervicit ska annars betraktas som en preliminär diagnos och föranleda kompletterande provtagning för riktad laboratoriediagnostik av i första hand någon eller några av STI-agensen klamydia, M. genitalium eller om anamnestisk misstanke gonorré. Ett antal STI med olika etiologier karakteriseras av genitala sår eller andra lokala förändringar. Exempel på sådana infektioner är syfilis och herpes simplex-infektioner. Differentialdiagnostiska överväganden föranleder ofta riktad provtagning vid dessa tillstånd.

Märkning av remisser och prover[redigera]

Enligt Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2005:9 15 september 2005 avskaffades möjligheten att märka remisser och prov med kod istället för med säkra identitetsuppgifter om patienten. I stället hänvisas till gällande regler i SOSFS 1989:1 (M) om åtgärder för att förhindra förväxlingar inom hälso- och sjukvården (1). Trots att den föreskriften undantar prover till klinisk kemisk och bakteriologisk verksamhet, förutsätts att provhanteringen även inom dessa verksamheter sker på ett sådant sätt att förväxlingsrisker elimineras.

Mot den bakgrunden rekommenderar Socialstyrelsen att alla prover och remisser för klinisk kemisk eller bakteriologisk analys skall märkas med säkra identitetsuppgifter (personnummer och namn) för att förhindra förväxlingsrisker (1). Rikskod skall undvikas även för enligt smittskyddslagen anmälningspliktiga STI-sjukdomar. Lokala föreskrifter finns ofta utarbetade som reglerar detta.

Observera att den följande anmälan till smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten av upptäckt STI sker med rikskod, undantag är hepatiter och HTLV-infektion (se under avsnitt Epidemiologi).

Transport[redigera]

Beträffande transportlådor lämnar arbetsgruppen inga generella rekommendationer. I övrigt hänvisas till Packa provet rätt (se http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12867/packa-provet-ratt.pdf ).

Provtagningsanvisningar STI[redigera]

Kategori:Provtagning-STI med lista i bokstavsordning.

REFERENSER[redigera]

  • 1. Socialstyrelsen. Märkning av remisser och prover vid allmänfarliga sjukdomar som är sexuellt överförbara. Anders Alexandersson. Meddelandeblad, Juni 2008.