Actinomyces

(Omdirigerad frÄn Actinomyces israelii)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Actinomyces

SmittÀmnet

Genus Actinomyces tillhör gruppen anaeroba/fakultativt anaeroba icke sporbildande grampositiva stavar och omfattar ett tjugotal species. Flera av dessa har inte isolerats frĂ„n mĂ€nniska. De Ă€r icke syrafasta och bildar ej endosporer eller konidier (Actinomyces betyder strĂ„lsvamp p.g.a. likheten med svampinfektioner). Majoriteten Ă€r fakultativt anaeroba, nĂ„gra anaeroba, t.ex. A. israelii. Till samma grupp av anaeroba grampositiva stavar hör följande genera: Propionibacterium, Eubacterium, Bifidobacterium, Lactobacillus och Mobiluncus. Till actinomyceterna rĂ€knas ocksĂ„ Tropheryma whipplei som orsakar WhippleÂŽs disease (WD). Även om den sjukdomen Ă€r mycket ovanlig Ă€r diagnostiken viktig, eftersom den obehandlad har hög mortalitet.

Actinomyces spp Àr allmÀnt förekommande i munhÄla hos mÀnniskor och djur och utgör en signifikant komponent i dentala plaque. Möjligen tillhör de ocksÄ den normala genitala bakteriefloran. De anses spela en viss roll i normalflorans skydd mot kolonisering med externa patogener.

Vissa species oftast i blandkultur har speciellt associerats med infektioner hos mÀnniska nÀmligen aktinomykos (A. israelii, A. gerencseriae och i mindre utstrÀckning A. naeslundi, A. viscosus, A. odontolyticus) och periodontit (A. viscosus och A. naeslundi). Nyligen beskrivna arter har isolerats frÄn blod och vid UVI.

Patogenes och patofysiologi

Infektion med aktinomyceter betraktas som klassiskt endogen med spridning frÄn munhÄlan till andra stÀllen i kroppen. De kan dock ej penetrera frisk slemhinna, varför mukosaskada Àr en förutsÀttning för infektion i underliggande vÀvnad och vidare spridning. Trauma eller kirurgi ligger ofta bakom en infektion. Etablerad infektion tenderar att fortsÀtta över anatomiska grÀnser.

Aktinomykos karakteriseras av kroniska granulomatösa förÀndringar som blir suppurerande, bildar abscesser och ger djupa fistulerande sÄr. Pus innehÄller ofta "sulfurgranulae" som kan vara vita, gula eller bruna. SÄdana bildas enbart in vivo.

A. israelii Àr vanligaste orsaken till aktinomykos men infektionen Àr oftast polymikrobiell, vilket sÀkert bidrar till patogenesen.

Symtom och klinisk bild

Den vanligaste lokalisationen av aktinomykos Ă€r ansikte och hals (32-48 %), abdomen (22-69 %) och thorax (15-30 %). Aktinomykos i bĂ€ckenet förekommer hos kvinnor med IUD (intrauterin kontraceptiv spiral). Bakom den thorakala formen ligger kronisk lungsjukdom, dental kirurgi, aspiration eller penetrerande trauma.

Infektionen kan börja smygande med ospecifika symtom vilka initialt misstolkas som malignitet eller annan kronisk infektion. Kronisk hosta och bröstsmÀrtor Àr mer typiska symtom. Periostit och engagemang av benvÀvnad bör öka misstanken. Pleura Àr ofta involverad. Vid klassisk thorakal aktinomykos sÄgs fistulering till bröstkorgen. Diagnosen sker pÄ klinisk grund och genom pÄvisande av organismen i biopsimaterial eller sekret.

Förutom av A. israelii orsakas aktinomykos ocksÄ av A. naeslundi, A. viscosus, A. odontolyticus, A. meyeri och Arachnia propionica. Förekomsten av aktinomyceter i normalflora försvÄrar diagnosen. I den polymikrobiella genesen har sÀrskilt Aggregatibacter actinomycetemcomitans uppmÀrksammats.

Epidemiologi

Aktinomykos förekommer över hela vÀrlden men den verkliga incidensen Àr svÄr att uppskatta.

Provtagning och transport

Misstanke om aktinomykos mÄste anges pÄ remissen.

Konfirmering av diagnosen invasiv aktinomykos sker bÀst genom undersökning av vÀvnadsbiopsi, aspirerat pus eller purulenta exsudat och kroppsvÀtskor. Pus pÄ pinne kan ocksÄ anvÀndas för odling.

Provtagning och transport bör ske efter anaeroba principer.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Identifiering genom odling Àr referensmetod. Titta efter sulfurgranulae- hÄrda, gulaktiga 0,1 till 5 mm stora oregelbundna partiklar i pus!

Referensmetodik

Mikroskopi

GramfÀrgning av sulfurgranulae ger god vÀgledning för nÀrvaro av aktinomyceter. Vid förekomst av misstÀnkta granulae i pus pressas sÄdana mellan tvÄ objektglas för optimal visualisering. Aktinomycetes Àr grampositiva stavar i regel tunna och mycket lÄnga med pleomorft utseende. Ett antal species har sanna förgreningar.

Referenssubstrat

Anaerob blodagar.

Isolering

Anaerob odling i 10 dagar. De flesta aktinomyceter Ă€r fakultativt anaeroba och vĂ€xer bĂ€st vid 35 °C – 37 °C i nĂ€rvaro av 5-10 % CO2. MĂ„nga species som A. israelii vĂ€xer dock företrĂ€desvis under anaeroba förhĂ„llanden och A. bovis och A. meyeri Ă€r strikt anaeroba.

Flera arter Àr lÄngsamvÀxande. A. israeli, A. bovis och A. gerencseriae kan behöva 7-14 dagar att vÀxa ut vid primÀrodling. Vid subkultur vÀxer de dock fram redan efter inkubering i 3-4 dagar.

Identifiering och minimikriterier

Aktinomyceterna vÀxer med varierande koloniutseende. A. israelii bildar typiskt rÄa, blomkÄlsliknade kolonier. I buljong bildas smÄ klumpar som ocksÄ ses i pus s.k. sulfurgranulae.

I gramfÀrgning frÄn blodagar bildar aktinomyceter liksom koryneforma bakterier V- och Y-formationer. NÄgra species som A. israelii, A. bovis, A. viscosus, A. naeslundi och A. odontolyticus visar filament med sanna förgreningar.

Identifiering till genusnivÄ kan ske med hjÀlp av gaskromatografi pÄ slutprodukterna efter glukosfermentation. Actinomyces spp bildar signifikanta mÀngder succininsyra.

Bakterierna fermenterar mÄnga olika kolhydrater men bryter inte ner protein.

Identifiering till speciesnivÄ bygger pÄ biokemiska test sÄdana som nitratreduktion och hydrolys av eskulin och urea. MÄnga standardiserade kommersiella kit Àr av vÀrde. Fenotypisk identifiering kan dock vara svÄr eftersom mÄnga reaktioner Àr variabla.

Alternativ diagnostik

Direkt pÄvisande av aktinomyceter med FA i kliniskt material Àr av vÀrde speciellt vid misstÀnkt IUD-infektion. Det krÀver dock tillgÄng till specifika reagens. Bakterierna kan ocksÄ pÄvisas i cytologpreparat med Papanicolaou fÀrgning.

ResistensbestÀmning och resistensutveckling

Actinomyces spp anses generellt kÀnsliga mot betalaktamantibiotika, tetracykliner, makrolider och fusidinsyra men resistenta mot aminoglykosider och metronidazol.

Epidemiologisk typning

Vid subtypning av aktinomyceter har serologi varit den klassiska metoden. Den hÄller dock pÄ att ersÀttas med DNA-baserad teknologi.

Kvalitetskontroll

  • Referensstam:
    • Actinomyces israelii, CCUG 18307.

Svarsrutiner

VÀxt av/Ingen vÀxt av Actinomyces med angivande av species vid signifikanta sjukdomstillstÄnd.

Laboratorierapportering

Aktinomykos Àr ej anmÀlningspliktig.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • Bowden, G.H.W. Actinomyces. Topley Wilson 1998;9(2):445-462.
  • Janda, W.M. Corynebacterium species and the coryneform bacteria. Part II: Current status of the CDC coryneform groups. Clin Microbiol Newslett.1998;20:53-66.