Anisakis spp.

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad april 2012.


Till innehÄllförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Anisakis simplex (spiralmask, torskmask)

SmittÀmne

Anisakis spp. Àr parasiter hos fiskÀtande marina dÀggdjur. Humana infektioner orsakas av A. simplex och relaterade slÀkten som Pseudoterranova, Contracaecum och Hysterothylacium.

Livscykel

De vuxna maskarna finns inbĂ€ddade i magens slemhinna hos den definitiva vĂ€rden. Larver, frĂ„n Ă€gg utsöndrade via avföring, lever i havsvattnet tills de Ă€ts upp av smĂ„ krĂ€ftdjur. Dessa blir sedan mat för fiskar som kummel, sill, torsk, makrill, lax och blĂ€ckfisk. Larverna invaderar muskler och olika bukorgan hos fiskar. SlutvĂ€rden blir infekterad genom intag av kontaminerat fiskkött. Larverna frigörs frĂ„n fiskens muskulatur, utvecklas till vuxna maskar vilka fĂ€ster i magslemhinnan dĂ€r de börjar producera Ă€gg. Infektion av mĂ€nniska Ă€r parasitens ”dead-end” eftersom masken inte blir könsmogen. Larverna penetrerar vĂ€vnader och orsakar eosinofila granulom oftast i magsĂ€cken och matstrupe.

Symtom och klinisk bild

En till flera timmar efter intag av infekterat fiskkött kan larverna orsaka illamĂ„ende, krĂ€kningar och akuta epigastriska smĂ€rtor som uppstĂ„r nĂ€r de försöker penetrera magens slemhinna. Den kliniska bilden kan dock variera mellan rethosta och diffusa buksmĂ€rtor och/eller allergiska manifestationer. Även larver som dör nĂ„gra dagar efter intag kan orsaka symtom som varierar beroende pĂ„ om de finns i halsen, magen, tarmen eller i bukhĂ„lan. Periferisk eosinofili och förhöjda total och specifik IgE-nivĂ„er Ă€r kopplade till invasiv sjukdom samt till allergiska manifestationer.

Epidemiologi

Maskar har pĂ„trĂ€ffats i flera arter av havsfisk och blĂ€ckfisk i alla vĂ€rldshav men humana infektionsfall har oftast beskrivits i lĂ€nder dĂ€r kost inkluderar rĂ„tt eller otillrĂ€ckligt tillagad fiskkött, t.ex. sushi och sashimi, inlagd fisk, kallrökt och gravad lax eller ceviche. Humana fall rapporteras frĂ„n Japan (2 000 fall/Ă„r) och USA (50 fall/Ă„r). Sporadiska rapporter finns frĂ„n europeiska lĂ€nder (totalt 500 fall t.o.m. Ă„r 2002). Parasiter förekommer i fiskar i södra Östersjön och pĂ„ VĂ€stkusten men data om humana fall i Sverige saknas.

Provtagning och transport

Provmaterial

Serum

Provtagning

Se provtagningsföreskrifter

Transport/förvaring

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Diagnosen stĂ€lls genom direkt identifiering av larver efter krĂ€kning/upphostning eller i magsĂ€cken vid endoskopisk undersökning. Larverna Ă€r cirka 2 – 3,5 cm lĂ„nga och 1–2 mm breda, vita (Anisakis) eller brunrosa (Pseudoterranova). Serologiska metoder Ă€r bara tillgĂ€ngliga i nĂ„gra referenslaboratorier. De vanligaste metoderna Ă€r ELISA- eller Western Blot-baserade dĂ€r larvantigen anvĂ€nds för detektion av parasit-specifika IgG- eller IgE-antikroppar (den sista i patienter med allergiska manifestationer). Sensitiviteten Ă€r cirka 92 %, specificitet 91 %. Korsreaktioner förekommer framförallt hos patienter med Toxocara -,Ascaris -, Taenia - eller hakmaskinfektion.

Referensmetod

AntikroppspÄvisning med WB

Laboratorierapportering

Infektioner med Anisakis spp. Àr inte anmÀlningspliktiga enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

1. Audicana MT, Ansotegui IJ, de Corres LF, Kennedy MW. Anisakis simplex: dangerous--dead and alive? Trends Parasitol. 2002; 18(1):20-5.