Arkiv-Referensfunktioner, bakgrund

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Referensfunktioner, definition och allmÀn bakgrundsbeskrivning

Med en referensfunktion vid landets mikrobiologiska laboratorier avses att det pÄ ett visst laboratorium finns specialkompetens kring ett eller flera humana smittÀmnen (infektiösa agens) vilket saknas pÄ övriga laboratorier och att laboratoriet kan diagnostisera (i flera fall som unik riksdiagnostik), upprÀtthÄlla referensmetoder, hÄlla referensmaterial, bedriva forskning och kunna förmedla upparbetade internationella kontakter rörande samma agens. Funktionen skall kunna utnyttjas av övriga laboratorier ^1).

Infektionssjukdomar Àr ett stort och vÀxande problem bÄde i samhÀllet och för den enskilda patienten. I det globala perspektivet Àr infektionssjukdom den vanligaste dödsorsaken. Med ökade internationella kontakter, klimatförÀndringar, vÀxande hot av resistenta bakterier och virus samt nyuppkomna epidemiska hot (HIV, SARS, FÄgelinfluensa H5N1 etc), Àr idag behovet av ett förstÀrkt och nationellt samlat smittskyddsarbete större Àn nÄgonsin. SamhÀllet har markerat behovet av att ha kontroll över och kunna intervenera mot de mest smittsamma sjukdomarna genom reglering i smittskyddslagen. För den enskilde patienten kan en behandling eller operation orsakas av en vÄrdrelaterad infektion. Den goda vÄrden omöjliggörs eller försvÄras av en mikrobiell infektion av t ex en multiresistent bakterie.

Laboratoriediagnostiken av humana infektiösa agens sker vid landstingens kliniskt mikrobiologiska laboratorier och vid Smittskyddsinstitutet (SMI). För speciellt farliga mikroorganismer tillhörande riskklass 3 anvÀnds sÀkerhetslaboratorierna med skyddsklass 3 (t ex tuberkulos, HIV och TBE) vid regionlaboratorierna och vid SMI. SMI har Àven ett unikt laboratorium i skyddsklass 4 för riskklass 4- patogener (t ex SARS, ebolavirus).

Förutom pÄvisandet av smittsamma mikroorganismer finns ett behov av epidemiologiska typningar för att kunna kartlÀgga utbrott och snabbt kunna intervenera sÄ att smittan ej sprids vidare. Dessa typningsmetoder Àr ofta tekniskt avancerade. Vidare finns ett behov av att karakterisera och identifiera agens över tiden för att kunna upptÀcka förÀndringar som i sin tur kan pÄverka smittspridning, sjukdomsframkallande förmÄga samt reaktivitet i befintliga analysuppsÀttningar. Som exempel pÄ detta kan nÀmnas den aktuella mutationen hos klamydia som inte kunde upptÀckas med vissa kommersiella test.

Viss diagnostik rör mikroorganismer och sjukdomar som förekommer sÀllan. Varken SMI eller de enskilda mikrobiologiska laboratorierna i landet kan dÄ sjÀlva ha kompetens för all sÄdan diagnostik. Samarbete mellan de större laboratorierna i landet har varit en lösning för denna sÄ kallade riksdiagnostik. Stora effektiviseringskrav pÄ landstingslaboratorierna under de senaste 15-20 Ären har dock gjort det allt mer oattraktivt att tillhandahÄlla riksdiagnostik och referensfunktioner pÄ grund av otillrÀcklig finansiering. Det finns en tilltagande risk att landet stÄr utan viss diagnostik. Nationell samordning saknas. Etablering av formella referenslaboratoriefunktioner syftar till att sÀkerstÀlla riksdiagnostisk tÀckning och ta tillvara och befÀsta den kompetens som idag finns spridd inom landet.

Det Àr högst otillfredsstÀllande, ur sÄvÀl ett samhÀlls- som ett patientsÀkerhetsperspektiv, att inte god diagnostisk kompetens kan garanteras för ett stort antal, om Àn delvis mindre vanliga, smittÀmnen som ingÄr i smittskyddslagen.



^1). Begreppet referensfunktion Àr inte formellt accepterat i Sverige (januari 2010), men beskrivningen av funktionerna Àr i princip desamma som anvÀnds inom flera andra europeiska lÀnder för att beteckna reference function. I fortsÀttningen i denna volym anvÀnds begreppet referensfunktion för sÄdana Ätaganden som tidigare definierades i R(riksdiagnostiska)-listor. Med riksdiagnostik menas, nÄgot snÀvare, erbjudande om unik diagnostik för att möjliggöra nationell tÀckning. Europeiska Smittskyddsinstitutet (ecdc) hÄller för nÀrvarande (2010) pÄ att utarbeta en europeisk ny definition av mikrobiologiskt referenslaboratorium. Se ocksÄ Gula böckernas status som referensmetodik/jÀmförelsemetodik.

Genomförd utredning

Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi (FMM, vetenskaplig sektion inom Svenska LÀkaresÀllskapet och en specialistförening inom Svenska LÀkarförbundet) och SMI har uppmÀrksammat behovet av att sÀkerstÀlla riksdiagnostisk tÀckning och att upprÀtta formella nationella referensfunktioner. En gemensam utredning har dÀrför genomförts.

I korthet visar utredningen att det idag finns en omfattande kompetens i landet för att bedriva referensdiagnostik av ett stort antal mikroorganismer, i huvudsak tillhörande smittskyddslagens sjukdomar. Verksamheter utanför SMI Àr dock under- eller ofinansierade och bedrivs ofta pÄ ideell bas av enstaka nyckelpersoner. Funktionerna kÀnnetecknas av bristande kontinuitet över tid med risk att oundgÀnglig diagnostik kan komma att saknas i landet. Central sammanhÄllande styrning och formella avtal saknas för att sÀkra rikstÀckande diagnostik och referensfunktioner.

För att lÄngsiktigt kunna sÀkerstÀlla att sjukvÄrden har tillgÄng till riksdiagnostik och referensfunktioner för att identifiera och typa Àven ovanliga mikroorganismer som omfattas av smittskyddslagen har utredningen ett antal förslag till förbÀttringar.

Bilagda kartlÀggningar föreslÄr att en överlÀkartjÀnst, gemensam för bakteriologi och virologi, inrÀttas med uppgifter att nationellt samordna referensfunktionerna dÀr kompetensen finns och att stöd införs till de laboratorier i landet som Ätar sig dessa referensfunktioner. Utredningen har specificerat tjÀnsteinnehÄllet. Vidare föreslÄr man att centrala medel anslÄs för upprÀtthÄllande av ett nationellt stamförrÄd, en utbrottskassa samt en summa för riktade FoU-projekt.


Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi, Smittskyddsinstitutet

  • Britt Åkerlind, Ragnar Norrby, Magnus Thore, Lars Engstand, Peter Larsson