Arkiv-Referensfunktrioner, rapport från genomförd utredning

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Utredning av behovet av formella nationella referensfunktioner vid landets mikrobiologiska laboratorier avseende mikrobiologiska agens - Utredarnas rapport 2007

Bakgrund

I oktober 2004 uppdrog Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi (FMM) och Smittskyddsinstitutet (SMI) åt en grupp bestående av företrädare för professionen klinisk bakteriologi att göra en utredning beträffande behovet av nationella referensfunktioner för bakterier som omfattas av smittskyddslagen. Utredningen igångsattes och lämnade ett separat betänkande till uppdragsgivarna 2006. Parallellt med denna utredning har motsvarande utredning med samma uppdragsgivare genomförts avseende virus som omfattas av smittskyddslagen.

De tidigare separata specialiteterna för klinisk bakteriologi och klinisk virologi har sedermera från 1 juli 2007 sammanförts till en gemensam specialitet; klinisk bakteriologi och virologi, varför utredarna här presenterar en gemensam rapport. Avseende humanpatogena parasiter och svampar är i princip alla referensfunktioner förlagda till SMI. Enda laboratoriet utanför SMI som anmält intresse är Linköping som önskar upprätthålla referensfunktioner för svampar.

Utredningen har i princip följt nedanstående direktiv som definierades av FMM och SMI i samråd.

   * Att definiera åtagande för en referensfunktion
   * Att föreslå kravspecifikation för en referensfunktion
   * Att inventera behovet av referensfunktioner
   * Att identifiera vilka funktioner som finns i Sverige och vilka som måste skapas
   * Att undersöka hur väl befintliga funktioner uppfyller kravspecifikationer
   * Att föreslå handlingsplan för vidare handläggande


Utredningen har utförts av företrädare för de två specialiteterna under ledning av ordföranden i referensgruppen för bakteriologi Magnus Thore (verksamhetschef i Västerås, bakteriologisk utredning) och ordföranden i Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi Britt Åkerlind (överläkare i Linköping, virologisk utredning).

SMI har företrätts av professor Lars Engstrand och överläkarna Kari Johansen och Birgitta Henriques Normark. Företrädare för landets landstingslaboratorier har förutom specialiteternas referensgrupper varit Peter Larsson (verksamhetschef Göteborg), Hans Fredlund (verksamhetschef Örebro), Eva Törnqvist (överläkare Örebro) och Åsa Melhus (överläkare i Uppsala).

Utredningarnas genomförande

Utredningarna utgick från analys av befintliga R (Riksdiagnostik) -listor från 1997 (bakteriologi) och 2005 (virologi) som innehåller uppgifter om diagnostik i landet av majoriteten av de bakterier och virus som listas i smittskyddslagen och dessutom ett antal organismer av stor betydelse vid olika sjukdomstillstånd där diagnostik inte utförs på alla laboratorier. Listorna är upprättade i samarbete mellan SMI och FMM. I samband med analysen av dessa har utredarna identifierat ett antal problem som belyses nedan.

Enkäter

Centralt för utredningen var också enkäter som skickades ut till alla svenska mikrobiologiska laboratorier 2005 (bakteriologi) och 2006 (virologi). Avsikten med dessa var att kartlägga aktuell mikrobiologisk diagnostik i landet och behovet av och möjligheten att inrätta referensfunktioner avseende i första hand diagnoser som omfattas av smittskyddslagen. Organismerna finns också upptagna på Institutet för strategiska produkters (ISP) lista över organismer med såväl civila som militära användningsområden.

Analys av befintliga R-listor

Avsikten med R-listorna är att ange de laboratorier som kan erbjuda spetskompetens och olika typer av diagnostik (identifiering, epidemiologisk typning etc.) som inte görs på alla laboratorier och där SMI saknar kompetens/resurser. Syftet är att uppnå nationell kompetensmässig och diagnostisk täckning för uppräknade organismer. I listorna anges åtaganden för respektive R-laboratorium. Åtagande kan omfatta en eller flera av de punkter som listas nedan med samma innebörd för bakteriologi och virologi:

   * Ta emot prov för diagnostik mot betalning
   * Ha referensmetoder
   * Ha referensmaterial
   * Bedriva FoU inom området
   * Förmedla upparbetade internationella kontakter


Bakteriologisk R-lista från 1997

Listan omfattar 55 bakterier inkluderande 33 av smittskyddslagens diagnoser. De flesta av dessa bedöms fortfarande relevanta för att omfattas av referensfunktioner.

Listan omfattar bakterier som måste hanteras i säkerhetslaboratorium på SMI (harpest, brucella, mjältbrand, pest, Burkholderia mallei och pseudomallei). För övriga bakterier som uppräknas i smittskyddslagen anges R-funktioner för SMI (19 R-funktioner), Malmö Allmänna Sjukhus (MAS) (8), Umeå (3), Karolinska/Huddinge sjukhus (KS/HS) (4), Göteborg (6), Lund (3) och Örebro (2). Särskilt gäller för tuberkulos att diagnostik utförs på 5 laboratorier i landet (Umeå, Göteborg, Linköping, MAS och KS i Solna).

Dessutom anges R-funktioner för ett antal bakterier som inte omfattas av smittskyddslagen (Göteborg, KS/HS, MAS, Umeå, SMI, Kalmar, Lund).

Några bakterier saknas på listan (Leptospira, Coxiella, Burkholderia cepacia, Bartonella, Rickettsia,Streptobacillus, Mycoplasma genitalium).

Virologisk R-lista från 2005

Listan omfattar 51 virus inkluderande 20 av smittskyddslagens diagnoser. Två av smittskyddslagens diagnoser är mycket breda; virala meningoencefaliter och virala hemorragiska febrar och innehåller ett antal virus. De flesta av dessa bedöms fortfarande relevanta för att omfattas av en referensfunktion.

Listan omfattar virus som måste hanteras i säkerhetslaboratorium på SMI (Chikungunya, Crimean Congo Hemorrhagic Fever, Denguefeber, Eastern Equine Encephalitis, Ebola, Korean Hemorrhagic fever, Aviär influensa, Lassafeber, Lymfocytär Choriomeningit (LCMV), Marburg, Monkeypox, Rift Valley Feber, SARS, Tick-borne Encephalitis (TBE, RSSE), Variola major (smittkoppor), Venezuelan Equine Encephalitis, Western Equine Encephalitits, West Nile, Yellow Fever, Japanese Encephalitits (JEV), Rabies. För övriga virus som uppräknas i smittskyddslagen anges R-funktioner för Hepatit A-E, HIV, HTLV I och II, Mässling, Polio, Påssjuka, Q-feber, Röda hund, Nephropathia epidemica (sorkfeber), virala meningoencephaliter. Fem regionlaboratorier i landet har tillgång till skyddsklass 3 laboratorier (Umeå, Göteborg, Linköping, MAS och KS i Solna).

Dessutom anges R-funktioner för ett antal virus som inte omfattas av smittskyddslagen.


Analys av enkäterna

De två separata enkäterna var likartat utformade för att kunna besvara frågor om vilken diagnostik som finns tillgänglig i Sverige och vilka referenslaboratorier som kan utses.

Enkätfrågorna formulerades enligt denna lista:

   * Antal analyser/år
   * Metod för påvisning/identifiering (odling, biokemi, nukleinsyrapåvisning, annan)
   * Identifiering av egenskap (påvisning av bakteriella toxiner, resistensmekanism etc.)
   * Serologi
   * Epidemiologisk typning
   * Eventuell övrig diagnostisk metod
   * Bedriver FoU
   * Skickevägar
   * Kan åta oss referensfunktion


Det framgår av avgivna svar att ett antal referenslaboratorier kan föreslås:


Det skall observeras att för vissa av dessa diagnoser föreslås så kallade sekundära referenslaboratorier i landet (gäller tills vidare Bacillus anthracis, Yersinia pestis och Francisella tularensis).

Flera laboratorier inklusive ett länslaboratorium har anmält intresse för referensfunktioner på olika nivåer för EHEC, tuberkulos, atypiska mykobakterier, Vibrio övriga, Yersinia enterocolitica, Bordetella pertussis, VRE, Francisella tularensis, Chlamydophila psittaci och trachomatis, Legionella, Haemophilus influenzae typ b, meningokocker, gonokocker, Clostridium botulinum, syfilis, MRSA. En unik nationell resurs är CCUG (Culture Collection University Gothenburg, www.ccug.se) med ett stamförråd på över 55000 bakteriestammar och en omfattande identifieringsverksamhet.

För ett antal av dessa saknar SMI kompetens och resurser. För några av diagnoserna krävs samarbete med andra svenska myndighetslaboratorier, i vissa fall med laboratorier utanför norden för komplett diagnostik.

  • Virologisk enkät: SMI blir enda referensfunktion för Chikungunya, Crimean Congo Hemorrhagic Fever, Denguefeber, Eastern Equine Encephalitis, Ebola, Korean Hemorrhagic fever, Aviär influensa, Lassafeber, Lymfocytär Choriomeningit (LCMV), Marburg, Monkeypox, Rift Valley Feber, SARS, Tick-borne Encephalitis (TBE, RSSE), Variola major (smittkoppor), Venezuelan Equine Encephalitis, Western Equine Encephalitits, West Nile, Yellow Fever, Japanese Encephalitits (JEV), Rabies.

För flera agens har referensfunktioner upprätthållits i samarbete mellan SMI och regionlaboratorier (Sorkfeber, Hepatitvirus, Herpesvirus, HTLV, HIV, Rubella, Influensa).

För några agens har referensfunktioner upprätthållits av regionlaboratorier (Adeno, Papillom, Parotit).

Det skall observeras att för vissa av dessa diagnoser föreslås så kallade sekundära referenslaboratorier i landet.

Flera laboratorier har anmält intresse för referensfunktioner på olika nivåer.

För ett antal av dessa saknar SMI kompetens och resurser. För några av diagnoserna krävs samarbete med andra svenska myndighetslaboratorier, i vissa fall med laboratorier utanför norden för komplett diagnostik.

Utredarnas kommentarer och problemformulering

Ett antal motsvarande funktioner (referensfunktioner) är definierade i R-listorna med till synes god täckning för landets behov. Ett antal problem har dock identifierats. Således har verksamheter vid angivna laboratorier utanför SMI generellt varit under- eller ofinansierade. Som exempel på ofinansierad verksamhet kan nämnas den epidemiologiska utredning som utfördes på Uppsalalaboratoriet i samband med ett utbrott av Legionella-infektioner i Lidköping år 2004. Funktionerna är dessutom regelmässigt personbundna och bedrivna på ideell bas. I vissa fall har åtagandet upphört, ofta i samband med pensionsavgångar. Funktionerna kännetecknas därmed av bristande kontinuitet över tiden med uppenbar risk att funktioner bortfaller med följd att viss oundgänglig diagnostik kan komma att saknas i landet.

Laboratorierna är som regel landstingsdrivna. Laboratoriernas ekonomi kännetecknas i dagsläget av resursknapphet efter fleråriga sparbeting och kraftfulla effektiviseringsåtgärder. Som exempel kan anges Västeråslaboratoriet som under den senaste 15-årsperioden haft en i stort sett oförändrad budget räknat i SEK. Detta innebär jämfört med Hälso- och sjukvårdens KPI nästan en halvering av verksamhetens ekonomiska utrymme. Detta har också inneburit en reduktion av personalstyrkan med cirka 1/3. Resursknappheten bidrar i hög grad till att göra extraåtaganden som referensfunktioner oattraktiva, vilket förstärker tendensen mot instabilitet och bortfall av funktioner. Forskningsanslagen, som backat upp denna ideella funktion, har även minskat.

En påtaglig brist som identifierats är att central sammanhållande styrning av referensfunktionerna och upprättade formella avtal (annat än i enstaka fall) inte funnits.

Utredarnas förslag

Utredningarna visar att kompetens och metoder i stor omfattning finns tillgängliga inom landet. Samtidigt innebär brist på styrning, bristande ekonomiska resurser och att systemet med R-listefunktioner i hög grad vilar på enskilda individers specialintresse att kontinuitet i dagens åtaganden och viljan att åta sig referensfunktioner i framtiden i hög grad försvåras eller omöjliggörs.

Utredarnas förslag är att de referensfunktioner som definieras utanför SMI finansieras och att åtaganden och ekonomisk ersättning definieras i avtal, så att funktionerna för framtiden inkorporeras i respektive laboratoriums ordinarie verksamhet med skyldighet att framgent upprätthålla funktionen.

Föreslås att en central samordnande funktion inrättas, motsvarande 1,0 överläkare gemensam för bakteriologi och virologi med följande uppgifter:

         * Upprätta och administrera skriftliga avtal för referenslaboratorier
         * Hålla R-listan uppdaterad
         * Bevaka utvecklingen inom området
         * Upprätta ett eget kunskapsnät nationellt och internationellt
         * Svara på frågor och hänvisa till rätt instans
         * Sammanställa och redigera årliga rapporter
         * Arrangera årlig SMI-dag inom relevant område i samverkan med aktuellt referenslaboratorium
         * Vara representant i redaktionen för ”gula boken”-serien (Referensmetodik vid kliniskt mikrobiologiska laboratorier)


En referensfunktion innefattar som regel insatser från specialistkompetent läkare, mikrobiolog, biomedicinsk analytiker och kanslist och kräver dessutom laboratorieutrymme, reagenser, referensmaterial och prover.

Utredningen föreslår följande åtaganden (några eller alla) för en referensfunktion

   * Svara på frågor
   * Utföra eller förmedla diagnostik enligt definierad (referens)metod
   * Primärdiagnostik i förekommande fall
   * Utföra subtypningar
   * Nätverk nationellt/internationellt
   * Tillhandahålla/hänvisa referensmaterial (kalibratorer, metodanvisningar)
   * Ackreditering om tillämpligt
   * Forskning och Utveckling
   * Årsrapporter