B-virus (CNS)
Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet
InnehÄll
B-virus vid CNS-infektioner
SmittÀmnet
B-virus (Cercopithecine herpes virus 1) finns i gamla vÀrldens apor, och Àr högpatogent för mÀnniska. Det pÄminner om herpes simplex. Dess nukleotid och aminosyresekvens Àr till ca 50 % identisk med herpes simplex typ 1. Minst nio glykoproteiner har identifierats, av vilka gB och gD Àr homologa med HSV-1 och HSV-2.
B-virus Àr endogent hos rhesus, cynomolgus och andra asiatiska apor av slÀktet Macaca (mulatta, fascicularis, radiata, fuscata, iris, cyclopis, arctoides). Dessa aparter bÀr vanligen virus utan att vara sjuka utom vid reaktivering. B-virus ger en dödligt förlöpande infektion i flera andra species, inkluderande mÀnniska, patas, colobus, kapucinerapor, grönapor, marmoset, sannolikt chimpans och andra mÀnniskoliknande apor. Kaniner Àr sÀrskilt kÀnsliga, men Àven möss, rÄttor, hamstrar och marsvin kan infekteras.
Sjukdomsbild
Virus replikerar snabbt in vivo hos apa i epitelceller och fibroblaster. Efter replikation följd av upptag i autonoma och sensoriska nervÀndar transporteras viruset axonalt till nervcellskroppar dÀr den latenta infektionen manifesteras. Reaktiverat B-virus hos apan ökar vid stress, graviditet och immunsuppression. Sekretion av virus sker i saliv och genitalia. Det pÄvisas inte i blod vid kronisk infektion. Reaktivering kan ses som blÄsor i mun och pÄ lÀppar, och som keratokonjunktivit. Epizootiska utbrott med respiratorisk sjukdom och blÄsor förekommer i utelevande flockar.
Smittrisken för mÀnniska Àr mycket lÄg. Dock har ett 30-tal vÀldokumenterade fall intrÀffat i Europa och USA, varav 23 dödsfall. SmittvÀgarna har varit direktkontakt med djuren genom bett, rivsÄr, saliv eller hantering av infekterad vÀvnad. Inkubationstiden Àr 2-10 dagar. En inkubationstid pÄ 10 Är frÄn senaste smittexponering har rapporterats hos en person, vilket tyder pÄ aktivering av en latent infektion. BlÄsbildning lokalt vid bettet/skacian och neurologiska symtom i form av domning och smÀrta kan initialt iakttas, och senare en encefalitbild. Debuten kan Àven vara en svÄr influensaliknande bild. Efter 2-5 dagar upptrÀder blÄsor pÄ skadestÀllet; efter 2-4 veckor fÄr patienten diarré, feber, muskelvÀrk, huvudvÀrk och dÄsighet; parestesier kan upptrÀda i armarna eller halva sidan av kroppen med ataxi, diplopi, konfusion, urinretention, kramper och koma. Patienten avlider i encefalit eller respiratorisk paralys.
Serologiska undersökningar hos djurskötare har visat att seroprevalensen Àr lÄg. Vid smitta till mÀnniska förefaller sÄledes insjuknandefrekvensen hög, och subklinisk sjukdom föreligger knappast. Ett fall av överföring frÄn mÀnniska till mÀnniska har rapporterats. Detta skedde vid omlÀggning av blÄsor.
Inget fall av B-virusinfektion hos mÀnniska har hittills (1997) intrÀffat i Sverige. Antikroppar mot herpes simplex skyddar ej mot infektion med B-virus.
Diagnostik
Referensmetodik
Referensmetodik för pÄvisande av B-virus saknas. Antigen- och nukleinsyrepÄvisning samt antikroppspÄvisning hos apor görs pÄ FolkhÀlsomyndigheten. För att stÀlla diagnos anvÀnds idag bl a virusisolering, antikropps-ELISA och PCR. För vidare utredning kan prov sÀndas till Southwest Foundation, San Antonio, Texas.
FrÄn djurskötare med kontinuerlig apkontakt tas fortlöpande sera, som sparas för ev senare behov. Immunoblot pÄ virusantigener görs efter HSV-absorption. Kompetition utförs med B-virusspecifika monoklonala antikroppar.
Ăvriga diagnostiska metoder
Virusisolering
B-virus vÀxer pÄ korioallantoismembran, apnjure-cellinjer, kanin-njure samt flera andra celltyper. Eklipstiden Àr 6-8 timmar. Veroceller anvÀnds för isoleringsförsök. Prov tas med svabb i 0,9 % NaCl transportmedium eller biopsi frÄn bitstÀlle, blÄsor, konjunktivalvÀtska, saliv, genitalsekret eller biopsimaterial. Virussekretion Àr ofta pÄvisbar frÄn seropositiva apor. FrÄn saliv kan hos apan virus ofta isoleras utan att reaktiveringen Àr kliniskt pÄvisbar. Kontakt med laboratoriet skall alltid tas innan isoleringsprov insÀnds. Odling av B-virus utförs i skyddsklass 3.
NukleinsyrapÄvisning
PCR kan utföras med primers för genen ICP 18.5 (UL 28). Amplifikatet Àr gemensamt för B-virus, HSV-1 och HSV-2. Diskriminering sker efter SacII-klyvning som endast klyver B-virusprodukten. Med PCR kan virus pÄvisas i sekretion hos 9/12 apor, med isoleringsförsök endast i 6/12 apor.
AntigenpÄvisning
Undersökning kan göras i celler frÄn blÄsor eller annat biopsimaterial. Monoklonala antikroppar har framstÀllts som Àr specifika för gB hos B-virus, HSV- 1 resp HSV-2 och möjliggör en differentiering av virusantigen i vÀvnad eller efter odling. B-virusinfekterade apnjureceller tjÀnar som positiv kontroll.
Serologi
Det föreligger en sÄ stark antigen korsreaktion att herpes simplex typ 1- antigener kan anvÀndas för pÄvisande av antikroppar mot B-virus frÄn apa. SÄdan teknik anvÀnds för att identifiera huruvida apan Àr bÀrare av B-virus. Serologi för pÄvisande av antikroppar hos mÀnniska störs av denna korsreaktion om patienten har HSV-antikroppar.
ResistensbestÀmning
Ett fÄtal patienter med B-virusinfektion har framgÄngsrikt behandlats med aciklovir och behandling bör ges vid misstÀnkt exposition. Vid sent insatt behandling har effekten uteblivit. LivslÄng behandling pÄgÄr för patienter som blivit infekterade i USA 1987 och 1989. Resistensproblematik har inte rapporterats.
Laboratorierapportering
B-virus rapporteras ej.
REFERENSER
- Cropper LM, Lees DN, Patt R, Sharp IR, Brown D. Monoclonal antibodies for the identification of herpes virus simiae (B virus). Arch Virol 1992;123:267-277.
- Scinicariello F, Eberle R, Hilliard JK. Rapid detection of B virus (herpes virus simiae) DNA by polymerase chain reaction. J Infect Dis 1993;168:747-75