B-virus (CNS)

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet


B-virus vid CNS-infektioner

SmittÀmnet

B-virus (Cercopithecine herpes virus 1) finns i gamla vĂ€rldens apor, och Ă€r högpatogent för mĂ€nniska. Det pĂ„minner om herpes simplex. Dess nukleotid och aminosyresekvens Ă€r till ca 50 % identisk med herpes simplex typ 1. Minst nio glykoproteiner har identifierats, av vilka gB och gD Ă€r homologa med HSV-1 och HSV-2.

B-virus Àr endogent hos rhesus, cynomolgus och andra asiatiska apor av slÀktet Macaca (mulatta, fascicularis, radiata, fuscata, iris, cyclopis, arctoides). Dessa aparter bÀr vanligen virus utan att vara sjuka utom vid reaktivering. B-virus ger en dödligt förlöpande infektion i flera andra species, inkluderande mÀnniska, patas, colobus, kapucinerapor, grönapor, marmoset, sannolikt chimpans och andra mÀnniskoliknande apor. Kaniner Àr sÀrskilt kÀnsliga, men Àven möss, rÄttor, hamstrar och marsvin kan infekteras.


Sjukdomsbild

Virus replikerar snabbt in vivo hos apa i epitelceller och fibroblaster. Efter replikation följd av upptag i autonoma och sensoriska nervÀndar transporteras viruset axonalt till nervcellskroppar dÀr den latenta infektionen manifesteras. Reaktiverat B-virus hos apan ökar vid stress, graviditet och immunsuppression. Sekretion av virus sker i saliv och genitalia. Det pÄvisas inte i blod vid kronisk infektion. Reaktivering kan ses som blÄsor i mun och pÄ lÀppar, och som keratokonjunktivit. Epizootiska utbrott med respiratorisk sjukdom och blÄsor förekommer i utelevande flockar.

Smittrisken för mÀnniska Àr mycket lÄg. Dock har ett 30-tal vÀldokumenterade fall intrÀffat i Europa och USA, varav 23 dödsfall. SmittvÀgarna har varit direktkontakt med djuren genom bett, rivsÄr, saliv eller hantering av infekterad vÀvnad. Inkubationstiden Àr 2-10 dagar. En inkubationstid pÄ 10 Är frÄn senaste smittexponering har rapporterats hos en person, vilket tyder pÄ aktivering av en latent infektion. BlÄsbildning lokalt vid bettet/skacian och neurologiska symtom i form av domning och smÀrta kan initialt iakttas, och senare en encefalitbild. Debuten kan Àven vara en svÄr influensaliknande bild. Efter 2-5 dagar upptrÀder blÄsor pÄ skadestÀllet; efter 2-4 veckor fÄr patienten diarré, feber, muskelvÀrk, huvudvÀrk och dÄsighet; parestesier kan upptrÀda i armarna eller halva sidan av kroppen med ataxi, diplopi, konfusion, urinretention, kramper och koma. Patienten avlider i encefalit eller respiratorisk paralys.

Serologiska undersökningar hos djurskötare har visat att seroprevalensen Àr lÄg. Vid smitta till mÀnniska förefaller sÄledes insjuknandefrekvensen hög, och subklinisk sjukdom föreligger knappast. Ett fall av överföring frÄn mÀnniska till mÀnniska har rapporterats. Detta skedde vid omlÀggning av blÄsor.

Inget fall av B-virusinfektion hos mÀnniska har hittills (1997) intrÀffat i Sverige. Antikroppar mot herpes simplex skyddar ej mot infektion med B-virus.

Diagnostik

Referensmetodik

Referensmetodik för pÄvisande av B-virus saknas. Antigen- och nukleinsyrepÄvisning samt antikroppspÄvisning hos apor görs pÄ FolkhÀlsomyndigheten. För att stÀlla diagnos anvÀnds idag bl a virusisolering, antikropps-ELISA och PCR. För vidare utredning kan prov sÀndas till Southwest Foundation, San Antonio, Texas.

FrÄn djurskötare med kontinuerlig apkontakt tas fortlöpande sera, som sparas för ev senare behov. Immunoblot pÄ virusantigener görs efter HSV-absorption. Kompetition utförs med B-virusspecifika monoklonala antikroppar.

Övriga diagnostiska metoder

Virusisolering

B-virus vĂ€xer pĂ„ korioallantoismembran, apnjure-cellinjer, kanin-njure samt flera andra celltyper. Eklipstiden Ă€r 6-8 timmar. Veroceller anvĂ€nds för isoleringsförsök. Prov tas med svabb i 0,9 % NaCl transportmedium eller biopsi frĂ„n bitstĂ€lle, blĂ„sor, konjunktivalvĂ€tska, saliv, genitalsekret eller biopsimaterial. Virussekretion Ă€r ofta pĂ„visbar frĂ„n seropositiva apor. FrĂ„n saliv kan hos apan virus ofta isoleras utan att reaktiveringen Ă€r kliniskt pĂ„visbar. Kontakt med laboratoriet skall alltid tas innan isoleringsprov insĂ€nds. Odling av B-virus utförs i skyddsklass 3.


NukleinsyrapÄvisning

PCR kan utföras med primers för genen ICP 18.5 (UL 28). Amplifikatet Àr gemensamt för B-virus, HSV-1 och HSV-2. Diskriminering sker efter SacII-klyvning som endast klyver B-virusprodukten. Med PCR kan virus pÄvisas i sekretion hos 9/12 apor, med isoleringsförsök endast i 6/12 apor.


AntigenpÄvisning

Undersökning kan göras i celler frÄn blÄsor eller annat biopsimaterial. Monoklonala antikroppar har framstÀllts som Àr specifika för gB hos B-virus, HSV- 1 resp HSV-2 och möjliggör en differentiering av virusantigen i vÀvnad eller efter odling. B-virusinfekterade apnjureceller tjÀnar som positiv kontroll.

Serologi

Det föreligger en sÄ stark antigen korsreaktion att herpes simplex typ 1- antigener kan anvÀndas för pÄvisande av antikroppar mot B-virus frÄn apa. SÄdan teknik anvÀnds för att identifiera huruvida apan Àr bÀrare av B-virus. Serologi för pÄvisande av antikroppar hos mÀnniska störs av denna korsreaktion om patienten har HSV-antikroppar.

ResistensbestÀmning

Ett fÄtal patienter med B-virusinfektion har framgÄngsrikt behandlats med aciklovir och behandling bör ges vid misstÀnkt exposition. Vid sent insatt behandling har effekten uteblivit. LivslÄng behandling pÄgÄr för patienter som blivit infekterade i USA 1987 och 1989. Resistensproblematik har inte rapporterats.

Laboratorierapportering

B-virus rapporteras ej.


REFERENSER

  • Cropper LM, Lees DN, Patt R, Sharp IR, Brown D. Monoclonal antibodies for the identification of herpes virus simiae (B virus). Arch Virol 1992;123:267-277.
  • Scinicariello F, Eberle R, Hilliard JK. Rapid detection of B virus (herpes virus simiae) DNA by polymerase chain reaction. J Infect Dis 1993;168:747-75