Bakteriell vaginos
Huvudartikel
Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)
InnehÄll
Bakteriell vaginos (ICD10-kod N76.8)
Etiologi
Vid bakteriell vaginos (BV) ses en störning i den normala vaginalfloran. Den kvantitativt dominerande laktobacillfloran har gett vika för en rikhaltig blandning av bakterieslÀkten/arter som exempelvis Gardnerella vaginalis, Mobiluncus, Mycoplasma hominis, Prevotella, Bacteroides och Peptostreptococcus spp. Nyligen har ocksÄ flera andra slÀkten/arter som Leptotrichia/Sneathia, Atopobium vaginae, Megasphaera spp, och olika Clostridiales blivit identifierade i prover frÄn BV (1).
SmittÀmnen
Det skall betonas att mycket kunskap fortfarande saknas avseende etiologi vid BV. MÄnga olika bakteriearter kan vara betydelsefulla. HÀr beskrivs tvÄ av de hittills mest studerade. Gardnerella vaginalis (elementkod ATCC 14018 inom NPU-kodsystemet) Àr en gramlabil orörlig stav. som hör till den normala anorektala floran hos bÄda könen och till vaginalfloran. Den Àr ocksÄ nÀr den förekommer i höga tal associerad med BV och isoleras ibland postpartum i blod och i material frÄn endometrium. Den kan orsaka infektioner efter abort. Den vÀxer pÄ mÄnga standardsubstrat i 5 % CO2 och kommersiella brickor för diagnostik av korynebakterier fungerar bra för eventuell laboratoriediagnostik. Mobiluncus (elementkod MSHD017904, tvÄ species har identifierats) Àr gramlabila eller gramnegativa anaeroba, rörliga bakterier som nÀr de gramfÀrgas ses som svagt krökta stavar, och som vÀxer pÄ vanliga fasta odlingsmedia i anaerob miljö inom 5 dygn med smÄ kolonier, cirka 2-3 mm i diameter. De Àr oxidas-, katalas- och indol-negativa. Mycoplasma hominis beskrivs pÄ annat stÀlle.
Patogenes
Det saknas avgörande kunskap om det patofysiologiska förloppet vid bakteriell vaginos. Avsaknad av ett av de klassiska tecknen pÄ infektion, dvs. ökad mÀngd polymorfnukleÀra leukocyter, gör det tveksamt om BV Àr en infektion i traditionell mening. Vissa studier stödjer dock antagandet att BV Àr en sexuellt överförd infektion, vars orsak man Ànnu inte kÀnner till. Cirka tio procent av gravida kvinnor i Sverige berÀknas ha bakteriell vaginos.
Klinik
Det dominerande symtomet vid bakteriell vaginos Ă€r en illaluktande flytning dĂ€r lukten kan karakteriseras som ârutten fiskâ eller ârĂ€kskalâ. SĂ€rskilt uttalad blir lukten i samband med samlag eller menstruation. Flytningen kan vara sparsam till riklig, vitaktig till fĂ€rgen och tunn. KlĂ„da och sveda kan förekomma. Symtomen kan vara mer uttalade hos gravida. Förekomst av pelvic inflammatory disease (PID) förekommer ofta parallellt med BV, men det finns inga prospektiva studier som visar att risken att utveckla PID minskar i samband med behandling av BV. Stöd föreligger för antagandet att bakteriell vaginos kan vara bidragande orsak till för tidig födsel samt postpartum endometrit. DĂ€remot finns inga hĂ„llpunkter för direkt smittöverföring till barnet. Samband mellan BV och ospecifik uretrit hos manlig partner har diskuterats (2).
Provtagning
och
Laboratoriediagnostik
Diagnosen BV stĂ€lls av klinikern genom fysikalisk och mikroskopisk undersökning av vaginalt sekret. Indikation för odling för pĂ„visande av BV saknas. Förekomst av tunn vitaktig homogen flytning, clue cells, förhöjt pH (>4,5) och positiv amintest utgör âAmsels kriterierâ, och tre av dessa kriterier skall vara uppfyllda för diagnosen BV (3). Varianter pĂ„ dessa kriterier anvĂ€nds dock pĂ„ vissa kliniker och i forskningssammanhang. Amsels kriterier utgör sĂ„ledes basen för BV-diagnostik, men gramfĂ€rgade vaginalutstryk bedömda enligt Nugents kriterier har god överensstĂ€mmelse med Amsels kriterier. Bedömning enligt Nugent Ă€r robust och reproducerbar om den utförs av van personal (4, 5). TyvĂ€rr Ă€r det inte mĂ„nga mikrobiologiska laboratorier som erbjuder gramfĂ€rgning av vaginalsekret i Sverige men det anvĂ€nds mycket i framför allt USA. Det har Ă€ven lanserats ett flertal snabbmetoder för diagnos av BV utifrĂ„n Amsels kriterier men ingen av dessa tester har uppvisat tillrĂ€ckligt goda resultat. Möjligen kan nĂ„gon DNA-hybridiseringstest komma att lanseras. Senaste Ă„ret har flera artiklar publicerats som visar att dessa metoder har god överensstĂ€mmelse med Nugents kriterier men ingen finns Ă€nnu som kommersiell test (6).
Som differentialdiagnos till BV bör trikomonasinfektion has i Ätanke, men ocksÄ frÀmmande kropp och cervixcancer bör uteslutas.
Behandling
Bakteriell vaginos behandlas med 2 % klindamycin i vaginalkrÀm eller vagitorier under 3-7 dagar. Alternativ Àr vaginal eller peroral behandling med metronidazol. Den kliniska utlÀkningen efter ett behandlingstillfÀlle Àr dock inte mycket bÀttre Àn 50 % varför upprepad behandling rekommenderas (7).
Prevention
Specifika preventiva ÄtgÀrder finns inte.
REFERENSER
- 1. Fredricks, D. N., T. L. Fiedler, K. K. Thomas, B. B. Oakley, and J. M. Marrazzo. Targeted PCR for detection of vaginal bacteria associated with bacterial vaginosis. J. Clin. Microbiol. 2007; 45:3270-3276.
- 2. Larsson, P. G., M. Bergström, U. Forsum, B. Jacobsson, A. Strand, and P. Wolner-Hanssen. Bacterial vaginosis. Transmission, role in genital tract infection and pregnancy outcome: an enigma. APMIS. 2005; 113:233-245.
- 3. Amsel, R., P. A. Totten, C. A. Spiegel, K. C. Chen, D. Eschenbach, and K. K. Holmes. Nonspecific vaginitis. Diagnostic criteria and microbial and epidemiologic associations. Am. J. Med. 1983; 74:14-22.
- 4. Nugent, R. P., M. A. Krohn, and S. L Hillier. Reliability of diagnosing bacterial vaginosis is improved by a standardized method of gram stain interpretation. J. Clin. Microbiol. 1991; 29:297-301.
- 5. Forsum U, Jakobsson T, Larsson PG, Schmidt H, Beverly A, BjĂžrnerem A, Carlsson B, Csango P, Donders G, Hay P, Ison C, Keane F, Mc Donald H, Moi H, Platz-Christensen JJ, Schwebke J. An international study of the interobserver variation between interpretations of vaginal smear criteria of bacterial vaginosis. APMIS. 2002; 110: 811-818.
- 6. Trama, J. P., K. E. Pascal, J. Zimmerman, M. J. Self, E. Mordechai, and M. E. Adelson. Rapid detection of Atopobium vaginae and association with organisms implicated in bacterial vaginosis. Mol. Cell Probes. 2007; 22:96-102.
- 7. Larsson, P. G., and U. Forsum. Bacterial vaginosis--a disturbed bacterial flora and treatment enigma. APMIS 2005; 113:305-316.