Brucella-laboratoriediagnostik

Hoppa till: navigering, sök

Artikel uppdaterad april 2012, innehÄllet Àr preliminÀrt i vÀntan pÄ konsensusförfarande


Till huvudartikel Brucella


Laboratoriediagnostik av Brucella spp

Diagnosen brucellos kan verifieras med odling, nukleinsyrapÄvisning och serologi. Odling Àr referensmetod. Serologi i sin nuvarande utformning har bedömts inte fylla kraven pÄ standardisering.

För att odla ut prov med Brucella-misstanke krÀvs tillstÄnd frÄn Arbetsmiljöverket, vilket i praktiken innebÀr att arbetet mÄste utföras i ett BSL3-laboratorium. Vid misstanke pÄ vÀxt av Brucella i en blododlingsflaska skall denna dÀrför sÀndas till ett laboratorium som uppfyller dessa krav, t.ex. FolkhÀlsomyndigheten. Om utfallet blir negativt för Brucella sp bör laboratoriet efter enskild bedömning kunna ge alternativt taxonomiskt besked och göra ev. resistensbestÀmning.

Referensmetodik

  • Referenssubstrat: Brucellabakterier vĂ€xer pĂ„ de flesta rutindiagnostiska substrat som blodagar, hematinagar och brucellaagar vid 37 °C i en miljö av 5 - 10 % CO2.

De flesta moderna blododlingssystem indikerar vÀxt av Brucella inom 5 dygn. Brucella Àr aerob och vÀxer i princip bara i den aeroba flaskan. Vid sÀrskild brucellamisstanke Àr förlÀngd odling upp till 28 dagar tillrÄdlig i negativa fall.

  • Identifiering och minimikriterier: Brucella-kolonier pĂ„ blod- och/eller hematinagar Ă€r smĂ„, olika stora och stafylokockliknande, ej hemolyserande. De Ă€r katalas- och oxidaspositiva, blekt gramnegativa smĂ„ kockoida stavar.

MisstÀnkta kolonier pÄ agarplattor sÀnds till FolkhÀlsomyndigheten för verifiering enligt ovan.

Artidentifiering avseende B. abortus utförs alltid, dÀremot artbestÀmms inte övriga Brucella spp rutinmÀssigt. pÄ grund av hög kostnad och begrÀnsat vÀrde för behandlingen av patienten. Vid fynd av annan bakterie kan FolkhÀlsomyndigheten utföra artbestÀmning genom sekvensering av 16S rDNA, (i framtiden sannolikt ocksÄ med MaldiTOF).

Övrig diagnostik

  • Serologi: Den klassiska röragglutinationstesten-Widal- har ersatts av ELISA-metodik som Ă€r kĂ€nsligare men mindre vĂ€l standardiserad.

Resistensutveckling och resistensbestÀmning

Vid behandling av brucellos mÄste hÀnsyn tas till bakteriens intracellulÀra överlevnad. I allmÀnhet vÀljs kombinationsterapi under lÄng tid. Tetracykliner, aminoglykosider, rifampicin och trimsulfa har alla anvÀnts med framgÄng.

ResistensbestÀmning rekommenderas ej.

Epidemiologisk typning

Att sĂ€rskilja de olika biotyperna av Brucella krĂ€ver speciella antisera och substrat. Vid importfall eller vid konstaterad laboratorieinfektion ger denna information mycket lite epidemiologisk hjĂ€lp samtidigt som den Ă€r mycket kostsam. ”Artidentifiering” görs dĂ€rför inte rutinmĂ€ssigt.


Kvalitetskontroll

Kvaliteskontroller sker genom ringtester inom ramen för Forum för beredskapsdiagnostik via Quandhip som Àr ett Europeiskt laboratorienÀtverk för högpatogena bakterier och virus (koordineras av Robert Koch- Institut (RKI, Tyskland) och L. Spallanzani National Institute for Infectious Diseases (INMI), Italien).

  • Referensstammar
    • B. abortus, NC00624-04,
    • B. melitensis, NC010094,
    • B. suis, NC010316.

VÀxt pÄ anvÀnda substrat kontrolleras regelbundet.

Svarsrutiner

VÀxt av/Ingen vÀxt av Brucella.