Burkholderia mallei och pseudomallei

Hoppa till: navigering, sök

Artikel uppdaterad april 2012, innehÄll preliminÀrt i vÀntan pÄ konsensusförfarande


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ


Burkholderia mallei och pseudomallei

SmittÀmnen

Bakterier tillhörande genus Burkholderia, före 1992 inkluderade i genus Pseudomonas, Àr gramnegativa, obligat aeroba stavar. Inom detta genus finns tre species som hos mÀnniska orsakar sjukdom: B. cepacia ses frÀmst vid cystisk fibros, B. mallei orsakar "glanders" hos hÀst, men kan vid kontakt med djur eller vid laboratoriearbete ocksÄ ge humana infektioner, och slutligen B. pseudomallei som ger sjukdomen melioidos.

Infektioner med B. mallei och B. pseudomallei Àr ofta svÄrbehandlade och deras potential som B-stridsmedel gör att de klassas som BSL3-patogener.

Patogenes och patofysiologi

Virulensfaktorer och virulensmekanismer hos Burkholderia Àr ofullstÀndigt kartlagda.

NĂ€stan alla kliniska isolat av B. pseudomallei saknar förmĂ„ga att assimilera L-arabinose som enda substrat medan biotyper med denna förmĂ„ga förekommer parallellt i jord i 25-50 %. Detta Ă€r ett uppslag för vidare studier av virulensmekanismer hos sjukdomsframkallande biotyper

Symtom och klinisk bild

Symtombilden vid bĂ„de bĂ„de melioidos och "glanders" varierar beroende pĂ„ infektionsvĂ€g. Vid inhalation av bakterier ger de en allvarlig pneumoni som kan spridas till blod och ge septisk sjukdomsbild. Vid infektion av sĂ„r fĂ„s primĂ€rt en sĂ„rinfektion. Även den kan sprida sig hematogent och ge septisk sjukdomsbild. Obehandlade septikemier Ă€r ofta fatala inom 7 - 10 dagar. B. pseudomallei anses kunna ge latenta infektioner med symtomdebut Ă„r efter infektionstillfĂ€llet.

Epidemiologi

B. pseudomallei finns allmÀnt förekommande i vatten, sÀrskilt risfÀlt och jord i Sydostasien och norra Australien. I undantagsfall infekteras mÀnniska som dÄ insjuknar i melioidos. I Thailand Àr melioidos den vanligaste samhÀllsförvÀrvade typen av septikemi.

B. mallei förekommer endemiskt hos frÀmst hÀst i Afrika, Asien och Sydamerika.

Sjukdomarna melioidos och "glanders" Àr mycket ovanliga i Sverige. Ett fall av melioidos rapporterades Är 1999 av SMI hos en person smittad i Vietnam. Infektioner med B. mallei Àr generellt mycket ovanliga. I USA hade inte nÄgon infektion setts sedan 1940-talet nÀr en laboratorieinfektion nyligen intrÀffade. Melioidos Àr vanligare och har bÄde drabbat amerikanska soldater och under senare Är Àven turister frÀmst i Sydostasien.

Prevention

Det finns inga verksamma vacciner mot Burkholderia. Prevention bestÄr dÀrför i att undvika kontakt med smittade hÀstar vad gÀller "glanders"och för melioidos i första hand att undvika endemiska omrÄden och i andra hand att skydda sÄr och rispor frÄn sötvatten och jord.

Provtagning och transport

Vid septisk bild rekommenderas blododling. Vid kutan infektion tas pinnprov som för andra sÄrodlingar.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Infektioner med Burkholderia diagnostiseras företrÀdesvis genom direktpÄvisning med PCR kombinerat med odling. Diagnostik enligt den principen utförs pÄ FolkhÀlsomyndigheten vilket beskrivs i artikeln Odling och nukleinsyrapÄvisning vid misstanke om riskklass 3-bakterier i prov. För melioidos finns serologiska metoder uppsatta, dock inte i Sverige.

Referensmetodik

Referenssubstrat

Burkholderia vÀxer bra pÄ de flesta substrat. Referenssubstrat utgörs av blod- och hematinagar.

Isolering

Bakterierna som Àr aeroba vÀxer ut i luft.

Identifiering och minimikriterier

Konfirmerande diagnos görs med DNA-metodik. Fynd sÀnds till ett internationellt referenslaboratorium för konfirmering.

Alternativ diagnostik

För B. pseudomallei finns en serologisk metod att pÄvisa bildade antikroppar. Det laboratorium som FolkhÀlsomyndigheten i förekommande fall anlitar, PHLS i London, anvÀnder en ELISA dÀr hela bakterier anvÀnds som antigen.

Resistensutveckling och resistensbestÀmning

B. mallei Àr in vitro vanligen kÀnslig för imipenem och trimetoprim/sulfa liksom för ciprofloxacin, ceftazidim, gentamicin, streptomycin och tetracyklin. Erfarenheter av behandling Àr dock ringa p.g.a. de fÄ fallen i den utvecklade vÀrlden. B. pseudomallei Àr vanligen kÀnslig för amoxicillin, azlocillin, ceftazidim, ticarcillin och aztreonam. KÀnsligheten för ciprofloxacin varierar. I Thailand finns förvÀrvad resistens mot trim/sulfa.


Epidemiologisk typning

Utförs ej rutinmÀssigt.

Kvalitetskontroll

Kvaliteskontroller av SMI:s odling och nukleinsyrapÄvisning sker genom ringtester inom ramen för Forum för beredskapsdiagnostik via Quandhip som Àr ett Europeiskt laboratorienÀtverk för högpatogena bakterier och virus (koordineras av Robert Koch- Institut (RKI, Tyskland) och L. Spallanzani National Institute for Infectious Diseases (INMI), Italien).

  • Referensstammar:
    • Burkholderia mallei, ATCC 23344,
    • Burkholderia pseudomallei, ATCC 23343.

Svarsrutiner

Fynd av bakterie telefonbesvaras. Slutsvar ges efter konfirmering av annat referenslaboratorium.

Laboratorierapportering

Infektioner med Burkholderia Àr inte anmÀlningspliktiga enligt smittskyddslagen.


REFERENSER

  • Dharakul, T., Tassaneetrithep, B., Trakulsomboon, S., Songsivilai, S. Phylogenetic analysis of Ara+ and ara- Burkholderia pseudomallei isolates and development of a multiplex PCR procedure for rapid discrimination between the two biotypes. J Clin Microbiol. 1999;37:1906-1912.