Campylobacter

Hoppa till: navigering, sök

Artikel uppdaterad april 2012. InnehÄll preliminÀrt i vÀntan pÄ konsensusförfarande


Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Campylobacter

SmittÀmnet

Campylobacter iakttogs och dokumenterades första gĂ„ngen i början pĂ„ 1900-talet vid en undersökning av aborterade foster hos boskap och fĂ„r, och beskrevs som en vibrioliknande bakterie. Först pĂ„ 1980-talet blev Campylobacter en erkĂ€nd humanpatogen och idag Ă€r den i Sverige och i de flesta andra lĂ€nder den vanligaste rapporterade orsaken till bakteriell gastroenterit. Campylobacter Ă€r smala komma-, S- eller skruvformade gramnegativa stavar (campylo grekiska för böjd och bacter för stav). De har ett korkskruvsliknande rörelsemönster och har en flagell i ena eller bĂ€gge Ă€ndarna. Vid suboptimala tillvĂ€xtförhĂ„llanden kan kockoida former förekomma. Bakterierna synes anpassade till överlevnad hos fĂ„glar som har en kroppstemperatur pĂ„ 43 °C. Genomets storlek Ă€r mindre Ă€n 2 megabaspar vilket motsvarar enbart 35 % av det hos E. coli, vilket kan förklara kravet pĂ„ komplexa medier och oförmĂ„ga att fermentera kolhydrater. De Ă€r syrekĂ€nsliga och vĂ€xer som bĂ€st i en atmosfĂ€r med 5-10 % O2 och 1-10 % CO2. De tillvĂ€xer inte under 30 ÂșC och Ă€r kĂ€nsliga för uttorkning. De har en förmĂ„ga att överleva lĂ€nge i vatten, sĂ€rskilt kallt, upp till flera mĂ„nader. Möjligen har bakterien förmĂ„ga att överleva i amöbor och i biofilmer.

Genus Campylobacter inkluderar 17 species och sex subspecies, av vilka C. jejuni och C. coli Àr dominerande vid bakteriell diarrésjukdom hos mÀnniska. Fördelningen mellan arterna Àr dÄ cirka 85/15. Andra species som Äterfinns hos djur men som ocksÄ kan orsaka infektion hos mÀnniska Àr framförallt C. upsaliensis (gastroenterit, bakteriemi, ursprungligen frÄn hund), C. fetus (bakteriemi, extraintestinala infektioner oftast av bovint ursprung), C. lari (gastroenterit, bakteriemi, UVI, ursprungligen frÄn fiskmÄs), och C. hyointestinalis som ger proliferativ enterit hos svin.

Patogenes och patofysiologi

Campylobacter har en lÄg kritisk infektionsdos (500 bakterier). Bakterien har i huvudsak följande virulensmekanismer: Flageller som möjliggör rörlighet Àr en viktig egenskap för att bakterien ska kunna penetrera mukuslagret till mÄlcellerna i distala ileum och kolon. Flagellen kan ocksÄ hjÀlpa till vid vidhÀftningen av vÀrdcellerna samt penetration av desamma. Campylobacter har en kapsel som bestÄr av variabla polysackarider. Kapseln Àr tillsammans med ett lipooligosackaridlager (LOS) ocksÄ viktig för vidhÀftning och invasion av epitelceller. Uttalad variabilitet i strukturerna pÄ ytan tros vara en av orsakerna till bakteriens förmÄga att undkomma vÀrdcellens immunförsvar. Produktion av toxiner har ocksÄ beskrivits men deras roll i patogenesen Àr fortfarande oklar. Infektionen orsakar akut inflammation i bÄde tunntarm och tjocktarm. Invasion av vÀrdcellerna och vÀvnadsdestruktion Àr huvudelement i patogenesen.

Symtom och klinisk bild

Efter 2-5 dagars inkubationstid upptrĂ€der symtom med feber uttalad buksmĂ€rta och ofta blodig diarrĂ©. Vita blodkroppar i feces Ă„terfinns hos mer Ă€n 75 % och blod i mer Ă€n 50 %. Diffus inflammation i kolon ses vid sigmoideoskopi. De flesta sjukdomsfallen lĂ€ker spontant inom en vecka men i 20 % kvarstĂ„r symtom 1-3 veckor. Komplikationer i bukhĂ„lan kan uppstĂ„ efter lokal spridning.

Ibland sker spridning till blod (1,5/1000 tarminfektioner) med systeminfektion. Intressant Àr att Campylobacter-infektion kan orsaka Guillain-Barrés syndrom (GB-syndrom) - ett akut neurologiskt tillstÄnd med demyelinisering av de perifera nerverna. Strukturen hos bakteriens lipooligosackaridlager (LOS) liknar neuronala gangliosider hos mÀnniska. Detta tros vara en av orsakerna till autoimmuna komplikationer som GB-syndrom. Cirka 1/ 1000 infekterade drabbas av GB-syndrom eller varianten Miller-Fishers syndrom. C. fetus ses huvudsakligen vid extraintestinala infektioner och bakteriemi hos immundefekta.

Epidemiologi

Det finns olika reservoarer sÄsom vatten, fÄglar (bÄde vilda och för livsmedelsproduktion), för bakterierna som kan utgöra kÀlla för campylobacterinfektioner hos mÀnniska. Sjukdomen betraktas som en zoonos. Den absolut vanligaste rapporterade orsaken till smitta Àr via kyckling. Hos fÄgel koloniserar Campylobacter tarmarna i mycket höga tal (upp till 10^1^0 CFU per gram tarminnehÄll). Opastöriserad mjölk Àr ocksÄ orsak till smitta och flera stora vattenburna utbrott med över tusen personer drabbade har rapporterats i Sverige.

Följ lÀnken för detaljerad beskrivning

Prevention

AllmÀn god hygien Àr hörnsten för förebyggande av smitta. Livsmedel, exempelvis kyckling, annan fÄgel, fÄr- och flÀskkött bör alltid tillagas sÄ att hela köttet uppnÄr minst +65°C. Rinnande vatten i bÀckar och Àlvar kan vara smittförande, varför man bör undvika att dricka sÄdant. MÄnga utbrott har hÀrletts till opastöriserad mjölk.

Vaccin mot Campylobacter saknas.

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad beskrivning

Resistensutveckling och resistensbestÀmning

ResistensbestĂ€mning utförs inte rutinmĂ€ssigt men kan rekommenderas periodvis för epidemiologisk uppföljning av resistensutveckling. Förstahandspreparat vid behandling har lĂ€nge varit erytromycin. C. jejuni Ă€r kĂ€nslig i >95 % medan Campylobacter coli kan visa resistens i >80 %. Kinoloner Ă€r behandlingsalternativ, men rapporter om ökande resistens inger oro. I en gemensam rapport frĂ„n ECDC och EFSA [1] finns data om resistens hos Campylobacter frĂ„n 13 Europeiska lĂ€nder. Resistens mot ampicillin, ciprofloxacin, nalidixinsyra och tetracyklin var hög medan resistens mot erytromycin var pĂ„ en förhĂ„llandevis lĂ„g nivĂ„, 1,7 %. De flesta campylobacterisolat Ă€r resistenta mot penicilliner och cefalosporiner.

Epidemiologisk typning

I vissa situationer kan det vara vÀrdefullt att faststÀlla det epidemiologiska sambandet mellan olika Campylobacter-isolat. Campylobacter typas idag nÀstan uteslutande med molekylÀra metoder: De vanligaste metoderna Àr PFGE (pulsfÀltsgelekrofores) och MLST (Multi Locus Sequence Typing). PFGE Àr den kÀnsligaste av de tvÄ metoderna och Àr den metod som lÀmpar sig bÀst i exempelvis en smittspÄrningssituation. Det Àr en stor genetisk diversitet inom species och dessutom Àr bakterien naturligt genetiskt kompetent, vilket innebÀr att bakterien lÀtt kan ta upp DNA frÄn sin omgivning. DÀrvid sker lÀtt en rekombination mellan stammar som ökar evolutionshastighet av den genetiska diversiteten. Vid kartlÀggning av uppkomna nya kloner eller vid kÀllattributions-studier (kartlÀggning av ursprungsreservoir och smittvÀgar som verktyg för riktade ÄtgÀrder) lÀmpar sig MLST bÀttre dÄ denna teknik inte Àr lika diskriminerande som PFGE.

Kvalitetskontroll/DetektionsgrÀns

Det har liksom för Salmonella och Shigella ansetts angelÀget att definiera ett grÀnsvÀrde för detektion vid primÀrisolering. UtifrÄn resultat av utsÀnda provpaneler under 1990-talet via SMI till landets kliniskt mikrobiologiska laboratorier kunde en rimlig detektionsgrÀns pÄ 10^3 CFU/mL sÀttas för Campylobacter, vilket Àr densamma som för Salmonella och Shigella. Angivna vÀrden Àr en lÀmplig utgÄngspunkt för harmonisering och substratkontroll, och kan komma att anvÀndas i framtida paneler, exempelvis via Equalis.

Filtreringsmetoden Àr nÄgot okÀnsligare med en detektionsgrÀns kring 10^5 CFU/mL.

  • Referensstammar för substratkontroll vid varje gjutning
    • C. jejuni CCUG 11284A, god vĂ€xt E. coli CCUG 17620, hĂ€mmad helt eller delvis
  • Vid lotkontroll dessutom
    • C. coli CCUG 11283 god vĂ€xt
  • För kontroll av odlingsförfarandet anvĂ€nds
    • C. jejuni CCUG 11284A
  • För identifiering dessutom C. lari CCUG 23947, C. upsaliensis CCUG 19559

Svarsrutiner

Fynd av bakterier som odlingsmÀssigt, morfologiskt och biokemiskt överensstÀmmer med Campylobacter jejuni/coli besvaras "VÀxt av Campylobacter jejuni/coli".

Första gÄngen en stam isoleras indikeras att fynd av Campylobacter jejuni/coli Àr anmÀlningspliktigt enligt smittskyddslagen.

Laboratorierapportering

Infektion med Campylobacter Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168) som allmÀnfarlig sjukdom enligt gÀllande falldefinion (Campylobacterinfektion).

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • Hutchinson, D. N., and F. J. Bolton. Improved blood free selective medium for the isolation of Campylobacter jejuni from faecal specimens. J Clin Pathol 1984;37:956-957.
  • Britta LorĂ©. Odling av Campylobacter med olika metoder för mikroaerofil miljö. Personligt meddelande.
  • Mishu B., M. J. Blaser. Campylobacter jejuni and the expanding spectrum of related infections. Clin Infect Dis 1995;20:1092-1099.
  • Ng, L.-K., D. E. Taylor, and M. E. Stiles. Characterization of freshly isolated Campylobacter coli strains and suitability of selective media for their growth. J Clin Microbiol 1988;26:518-523
  • Sjögren N., G.-B. Lindblom, B. Kaijser. Norfloxacin resistance in Campylobacter jejuni and Campylobacter coli isolates from Swedish patients. J Antimicrobial Chemother 1997;40:257-261.
  • · Wang, W.-L. L., L. B Reller, B. Smallwood , N. W. Luechtefeld, and M. J. Blaser. Evaluation of transport media for Campylobacter jejuni in human fecal specimens. J Clin Microbiol 1983;18:803-807.
  • Young, K. T., Davis L. M. and DiRita V. J. Campylobacter jejuni: molecular biology and pathogenesis. Nat. Rev Microbiol. 2007:5(9):665-679.

WeblÀnk

  1. ↑ The European Union Summary Report on antimicrobial resistance in zoonotic and indicator bacteria from humans, animals and food in 2010