Cytomegalovirus (CMV)

(Omdirigerad frÄn Cytomegalovirus)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Herpesgruppens virus

Herpesgruppens virus tillhör familjen Herpesvirida och bestÄr av herpes simplex virus typ1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), cytomegalovirus (CMV), varicella-zoster virus (VZV), Epstein-Barr virus (EBV) och humant herpes virus typ 6 (HHV-6), typ 7 (HHV-7) och typ 8 (HHV-8). Herpesgruppens virus har stora genom (125-248 kbp) som bestÄr av dubbelstrÀngat DNA. Genomet innesluts i en ikosahedral kapsid omgiven av ett hölje.

Karakteristiskt för herpesgruppens virus Àr deras förmÄga att efter genomgÄngen primÀr infektion etablera latens och dÀrmed senare reaktiveras.

Av herpesgruppens virus Àr det framförallt CMV som kan ge upphov till allvarlig pneumoni men Àven HSV-1, HSV-2 och VZV kan orsaka allvarliga infektioner i de nedre luftvÀgarna.

Cytomegalovirus vid NLI

Symtom och klinisk bild

Cytomegalovirus Ă€r vanligt förekommande i samhĂ€llet och smittar via saliv som droppsmitta, sexuell överföring och via blod. Inkubationstiden Ă€r ca 4-8 veckor. I Sverige smittas ca 40 % med CMV under de första levnadsĂ„ren. PrimĂ€rinfektionen Ă€r oftast subklinisk eller karakteriseras av svĂ€ngande feber och svullna lymfkörtlar ibland med leverpĂ„verkan.

CMV kan orsaka kongenital eller perinatal infektion. Kongenital CMV-infektion kan leda till fosterskador sÀrskilt om den gravida kvinnan genomgÄr en primÀr infektion i tidig graviditet. CMV-infektioner hos det vÀxande antalet individer med förvÀrvad eller inducerad immunsuppression utgör idag ett stort problem. Reaktivering av CMV sker oftast i samband med immunsuppression och virus kan dÄ orsaka sjukdom. Hos benmÀrgs/stamcellstransplanterade och ibland Àven hos andra immunsupprimerade patientkategorier kan primÀr eller sekundÀr CMV-infektion ge upphov till allvarlig CMV-pneumoni.

Laboratoriediagnostik av CMV

AllmÀnt

Diagnostik av CMV-pneumoni Àr svÄr. Fynd av CMV i celler frÄn lungvÀvnad har ett högt prediktivt vÀrden men detta provmaterial Àr svÄrt att erhÄlla. Det vanligaste provmaterialet Àr bronksköljvÀtska (BAL) eller borstprov frÄn nedre luftvÀgarna dÀr CMV kan pÄvisas i infekterade celler. Ibland kan samtidig bestÀmning av CMV-DNA i blod ge kompletterande information. För sÀker diagnos och stÀllningstagande till behandling Àr det viktigt att göra en samlad bedömning utifrÄn klinik och analysresultat.

Flera tekniker anvÀnds för att pÄvisa virus, virusantigen och nukleinsyra i sekret frÄn de nedre luftvÀgarna. Ett positivt PCR-resultat frÄn BAL Àr dock inte tillrÀckligt för att stÀlla diagnosen CMV-pneumoni eftersom CMV-DNA ofta pÄvisas i BAL oberoende av om patienten har en av CMV orsakad pneumoni eller inte. Ett positivt PCR-resultat frÄn BAL har ett lÄg diagnostisk specificitet, medan ett negativt PCR-resultat utesluter CMV-infektion i lungan. Det rÀcker inte heller att enbart pÄvisa CMV-DNA i blod med PCR-teknik och vara sÀker pÄ att virus Àven har manifesterat sig i de nedre luftvÀgarna och orsakat den aktuell pneumonin hos patienten utan att analysera sekret frÄn luftvÀgarna.

Provtagningsmaterial vid misstÀnkt CMV-pneumonit Àr bronksköljvÀtska (BAL) eller borstprov.


Virusodling

Vid konventionell virusodling ympas provmaterialet pÄ humana fibroblaster i lÄg passage. Cytopatogen effekt (CPE) upptrÀder ofta sent och cellkulturerna bör dÀrför observeras i minst 4 veckor. Prov som innehÄller mycket virus kan ge upphov till CPE inom nÄgra dagar. CPE verifieras med IF och CMV monoklonala antikroppar eller med PCR. Virusodling Àr en lÄngsam metod med en lÀgre kÀnslighet Àn nukleinsyrapÄvisning med PCR men Àr en viktig metod för fenotypisk identifiering av behandlingsresistenta CMV-stammar.

Shell vial isolering

Virusodling för att pÄvisa tidiga CMV-antigen med hjÀlp av monoklonala antikroppar, s.k. shell vial isolering, har tidigare anvÀnts för att pÄvisa tidiga CMV-antigen inom 24-48 timmar efter inokulation av provet i cellkultur men har nu ersatts av PCR som Àr en snabbare och kÀnsligare metod.

Antigendetektion

CMV-antigen kan pĂ„visas i alveolĂ€rmakrofager i sekret frĂ„n de nedre luftvĂ€garna med IF-teknik och CMV monoklonala antikroppar. Metodens kĂ€nslighet Ă€r mycket lĂ„g, ca 30 % jĂ€mfört med virusodling men den diagnostiska specificiteten för CMV-pneumonit Ă€r hög.

PCR-teknik

CMV-DNA amplifiering med PCR anvÀnds för att pÄvisa CMV-DNA i BAL men ett positivt resultat frÄn BAL har en lÄg diagnostisk specificitet medan ett negativt PCR resultat utesluter CMV-infektion i lungan. Testen utförs oftast kvalitativt pÄ BAL medan kvantitativ PCR utförs pÄ blod. Höga nivÄer av DNA i BAL hos lungtransplanterade predikterar inte CMV-sjukdom. Ett negativt resultat Àger dÀremot hög tillförlitlighet p.g.a. den höga diagnostiska specificiteteten.

Serologi

CMV-antikroppar kan pÄvisas tidigast 1-3 veckor efter primÀrinfektion, oftast med ELISA (EIA)-teknik. Tidigare genomgÄngen CMV-infektion kan faststÀllas genom att pÄvisa förekomst av IgG antikroppar. PrimÀr CMV-infektion diagnostiseras genom att pÄvisa specifika CMV IgM-antikroppar, IgG-serokonversion eller sÀkerstÀlld IgG-titerstegring mellan seum taget i akutfasen av insjuknandet och i konvalescentserum taget 3-4 (2-4 ) veckor efter insjuknandet. VÀrdet av serologisk diagnostik begrÀnsas av att serokonversionen kommer sent och av att vissa patientgrupper t.ex. immunsupprimerade (transplanterade) passivt kan ha erhÄllit CMV-specifikt IgG t.ex. genom transfusioner. Falskt positiva CMV IgM-resultat kan erhÄllas p.g.a. korsreaktivitet mellan herpesgruppens virus.