Epiglottit

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)



Epiglottit[redigera]

Definition[redigera]

Inflammatoriskt, nonsuppurativt ödem i struplocket orsakat av en bakteriell infektion.

Etiologi[redigera]

Epiglottit hos barn är nästan utan undantag orsakad av H. influenzae typ b. Pneumokocker har också beskrivits som etiologiskt agens företrädesvis hos vuxna. Majoriteten av sådana fall har erhållit immunhämmande terapi (3). Även fall med GAS och S. aureus har beskrivits.

Sjukdomsbild[redigera]

Epiglottit är en ovanlig men fruktad sjukdom. Hos barn är epiglottis den enda afficierade delen av svalg-hypofarynx men samtidig sepsis är regel. Sjukhistorien kännetecknas av hastigt insättande halssmärtor, sväljningsvårigheter och hög feber. Sväljningsvårigheterna blir snabbt mer och mer uttalade och efter några timmar kan barnet inte svälja sin egen saliv.

Andningsvårigheter kommer ganska sent i förloppet och förebådar en nära förestående kvävning. Ett barn med misstänkt epiglottit skall undersökas på sjukhus med möjligheter att ta hand om akut insättande högt andningshinder. Hos vuxna uppträder epiglottit ofta som ett delfenomen till en mer allmän infektion i hypofarynx( tex tillsammans med en tungbastonsillit.

Mikrobiologisk diagnostik[redigera]

Odlingar tas från blod och efter intubation, från epiglottisområdet. Risken för kvävning kontraindicerar svalgprov vid akut epiglottit.