Filaria

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad februari 2012.


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Filaria

SmittÀmne

Filarioser orsakas av rundmaskar i lymfkĂ€rl och i subkutana vĂ€vnader. Minst 10 arter orsakar sjukdom hos mĂ€nniska. Vissa filarier har mĂ€nniska som enda vĂ€rd (antroponotiska), medan andra har djur och mĂ€nniskor som vĂ€rdar och vissa infekterar mĂ€nniska accidentellt. Tre arter, Wuchereria bancrofti och Brugia malayi (egentliga filarioser) och Onchocerca volvulus (flodblindhet) stĂ„r för den huvudskaliga sjukdomsbördan hos mĂ€nniska. Övriga arter, Brugia timori, Loa loa, Mansonella perstans, Mansonella ozzardi, Mansonella streptocerca, Dirofilaria spp. (inklusive hundens hjĂ€rtmask D. immitis) och Dracunculus medinensis stĂ„r för en mindre del av sjukdomsbördan.

Livscykel

Larvstadiet överförs till mÀnniska via insekter (mygg- och flugarter), med undantag av Dracunculus dÀr smÄ krÀftdjur tjÀnar som vektor. Larverna migrerar till olika platser i kroppen, till exempel hud eller lymfkÀrl, dÀr de utvecklas till hon- och hanmaskar. Befruktade honmaskar producerar mikrofilarier. NÀr vektorn biter mÀnniskan tas mikrofilarier upp av insekten som kan föra infektionen vidare till nÀsta vÀrd. Mikrofilarier Äterfinns i blodet företrÀdesvis under den tiden pÄ dygnet som vektorn Àr aktiv. DÄ vektorer Àr natt- eller dagaktiva har denna periodicitet relevans för diagnostiken. Filarioser kÀnnetecknas av lÄng infektionstid, oftast Äratal, och utvecklingen till adulta maskar tar ibland mÄnader. För olika filarioser orsakas patologin antingen av mikrofilarier eller av adulta maskar men en kombination av bÄda förekommer.

Symtom och klinisk bild

För en och samma art kan den kliniska bilden variera frÄn symtomlös infektion till svÄr patologi. Vid lymfatiska filarioser (W. bancrofti, B. malayi, B. timori) förekommer adulta maskar i lymfkörtlar och lymfkÀrl. Obstruktiva och inflammatoriska förÀndringar kan leda till lymfangit, ödem och förÀndringar i subkutana vÀvnader företrÀdesvis i extremiteter och scrotum, till exempel slutstadiet elefantiasis vid W. bancrofti-infektion. Vid Onchocerca-infektion förekommer adulta maskar i subkutana noduli i anslutning till benstrukturer. Vandring av mikrofilarier i vÀvnader ger varierande hudsymtom och ögonsymtom med blindhet i slutskedet. Loa loa-infektion Àr oftast asymtomatisk men vandring av mikrofilaria i huden kan ge upphov till angiödem (Calabar) och vandring av adulta maskar i ögat kan förekomma. Vid infektioner med Mansonella spp. kan hudsymtom upptrÀda och Àven generella och organspecifika symtom, till exempel ledvÀrk, förekommer. Vid infektion med Dirofilaria-arter kan hudmanifestationer samt hjÀrt- och lungpÄverkan upptrÀda. Vid Dracunculus-infektion upptrÀder en hudblÄsa och sÄr.

Epidemiologi

Lymfatiska filarioser förekommer pÄ tropiska breddgrader: W. bancrofti globalt, B. malayi i Asien och B. timori i Indonesien. Onchocerca volvulus förekommer i Afrika och fokalt i Centralamerika. Loa loa och Mansonella streptocerca förekommer i Afrika. Mansonella perstans förekommer i Afrika och Sydamerika och Mansonella ozzardi förekommer enbart pÄ den amerikanska kontinenten. Dirofilaria spp. har global utbredning och förekommer hos bl.a. hund i Sydeuropa. Dracunculus medinensis förekommer fokalt i enstaka afrikanska lÀnder.

Provtagning och transport

  • Nytaget venöst blod i heparin- eller EDTA-rör (2 st, 5 ml rör). För vissa filarioser Ă€r tidpunkt för provtagning under dygnet avgörande.
Tidpunkt för provtagning: Vid misstanke om W. bancrofti eller B. malayi rekommenderas provtagning nattetid. Vid misstanke om Loa loa rekommenderas provtagning dagtid. För Mansonella spp. anses tidpunkt vara mindre avgörande. Upprepad provtagning och alternerande provtagning dagtid och nattetid kan vara fördelaktigt vid lÄga parasitemier.
KapillÀrt blod versus venöst blod: Om det inte Àr möjligt att erhÄlla venöst blodprov (till exempel frÄn smÄbarn) kan kapillÀrt blod med fördel anvÀndas för tjock droppe dÄ mikrofilarier koncentreras i kapillÀrt blod.
  • hudbiopsi (för provtagning se PAR 07)

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Mikroskopisk pĂ„visning inklusive artbestĂ€mning av mikrofilarier i blod utgör basen för diagnostik. Även pĂ„visning av mikrofilarier i hud och pĂ„visning av adulta maskar i vĂ€vnad kan vara diagnostiskt. Indirekta metoder kan ocksĂ„ faststĂ€lla diagnos.

Referensmetodik

Blod

Wuchereria bancrofti. Giemsa-fÀrgat mikrofilaria i blod. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet.
Mikroskopisk pÄvisning av mikrofilaria efter membranfiltrering av venöst blod beskrivs i PAR 08 . Morfologisk artbestÀmning utförs bÀst pÄ tjock droppe eller tunt utstryk (mÄnga parasiter) eller efter koncentration av venöst blod med Knotts teknik (fÄ parasiter) (PAR 08 ).

Hud

Vid misstanke om Onchocerca-infektion eller pĂ„tagliga hudsymptom rekommenderas undersökning av hudbiopsi, sĂ„ kallad ”skin snip”-test. Beskrivning finns i PAR 07. Vid fynd av mikrofilarier görs Giemsa-fĂ€rgning (PAR 09 ) för artbestĂ€mning. Analysen utförs inte rutinmĂ€ssigt vid FolkhĂ€lsomyndigheten. Kontakta dĂ€rför laboratoriet för anvisningar före provtagning.

KvalitetssÀkring

Mikrofilarier ingÄr i UK-NEQAS utskick.

Svarsrutiner mikroskopi:

Negativt prov: inga mikrofilarier pÄvisade i x mL blod.

Positivt prov: mikrofilarier pÄvisade. Antal/x mL blod. Speciesidentifikation (om möjligt)

Svarsrutiner hud

Negativt prov: inga mikrofilarier pÄvisade.

Positivt prov: mikrofilarier pÄvisade. Speciesidentifikation (om möjligt).

Övriga diagnostiska metoder

  • Antigendetektion

Filariaantigen-tester detekterar cirkulerande antigen frÄn adulta W. bancrofti-maskar i blod. Kommersiella antigentester Àr baserade pÄ immunkromatografi (ICT card, Binax Inc) eller ELISA (TropBio, PTY) och erbjuder hög kÀnslighet och specificitet. Detektionen Àr obunden till filariosens periodicitet. En nackdel kan vara att B. malayi inte detekteras och att testen blir negativa nÀr adulta maskar dör. Tester för antigendetektion vid Onchocerca-infektion Àr under utveckling.

  • Antikroppsdetektion

Tester för antikroppsdetektion anvÀnder antigenextrakt frÄn olika filaria-arter (oftast djurfilarior) och baseras sÄledes pÄ korsreaktioner mellan filarior. Testerna har varierande kÀnslighet beroende pÄ filaria-art och uppvisar korsreaktivitet Àven med andra nematoder. Nya tester baserade pÄ rekombinanta antigener (Bm14, BmR1) erbjuder högre specificitet och differentierar mellan W. bancrofti och B. malayi. Artspecifika kommersiella metoder för antikroppsdiagnostik av andra filaria-infektioner saknas dock för nÀrvarande.

  • MolekylĂ€ra analyser

PCR-baserade analyser erbjuder hög kÀnslighet och specificitet och kan differentiera mellan W. bancrofti- och B. malayi-infektion men etablerade kommersiella test saknas.

  • Identifikation av adulta maskar

Makroskopisk och mikroskopisk identifiering av adulta maskar kan vara diagnostiskt till exempel vid onchocerciasis (kirurgisk extraktion frÄn subkutana noduli), Loa loa (extraktion frÄn vÀvnad) eller vid biopsi av lymfkörtlar (lymfatiska filarioser).

  • Avbildningstekniker

I kombination med ovan nÀmnda laborativa tekniker anvÀnds diverse avbildningstekniker för klinisk diagnostik av filarioser. Dessa inkluderar ultraljudsteknik, scintigrafi, röntgen, datortomografi och magnetresonans.

Laboratorierapportering

Filaria-infektion Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

Referenser

  • Bench aids for the diagnosis of filarial infections. World Health Organization 1997, Geneva, Switzerland.
  • Mendoza N, Li A, Gill A, Tyring S. Filariasis: diagnosis and treatment. Dermatol Ther. 2009 Nov-Dec;22(6):475-90.
  • Taylor MJ, Hoerauf A, Bockarie M. Lymphatic filariasis and onchocerciasis. Lancet. 2010 Oct 2;376(9747):1175-85.
  • Udall DN. Recent updates on onchocerciasis: diagnosis and treatment. Clin Infect Dis. 2007 Jan 1;44(1):53-60.
  • Weil GJ, Ramzy RM. Diagnostic tools for filariasis elimination programs. Trends Parasitol. 2007 Feb;23(2):78-82.