Generaliserade infektioner-svamp

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner



Generaliserade infektioner

Disseminerad candidos förekommer sÀrskilt hos immundefekta leukemi och transplantationspatienter med granulocytopeni men Àven efter gastrointestinala operationer, hos brÀnnskadade patienter m.fl. Centralvenösa katetrar koloniseras inte sÀllan, i vissa fall genom hematogen spridning frÄn magtarmkanalen. Diagnosen Àr svÄr, dÄ mÀngden i blodet cirkulerande Candida-celler Àr liten (Jones, 1990). Blododling Àr positiv i endast ca 60-70% av fallen (Kiehn et al, 1983 och Telenti & Roberts, 1989).

AntigenpÄvisning Àr okÀnslig men specifik. Antikroppar hinner bara utvecklas i undantagsfall, men antikroppar riktade mot cytoplasmatiska Candida-antigen tycks ha god specificitet och kan vara anvÀndbara hos immunkompetenta, t.ex. intensivvÄrdspatienter. Kvoten i urin mellan D- och L-arabinitol Àr en möjlig framtida diagnostik (Larsson et al). Candida- PCR Àr en kÀnslig men tidskrÀvande diagnostisk metod pÄ serum (Chryssanthou et al, 1994). En enkel men relativt effektiv metod Àr att med odling frÄn mun, urin och feces övervaka om patienten Àr koloniserad med Candida, vanligen en förutsÀttning för invasiv vÀxt och dissemination.

Invasiv generaliserad aspergillos förekommer sÀrskilt vid leukemi och lymfom i samband med granulocytopeni. Prognosen Àr dÄlig. Lungorna Àr vanligen inkörsporten varefter spridning sker till hjÀrna, njurar, hud, endokard och klaffar m.fl. organ. Antikroppar hinner inte utvecklas, men galaktomannan-antigen ELISA Àr kÀnslig för detektion av aspergillusantigen i serum. Biopsi ger sÀkraste diagnosen (för detaljer se Denning, 1998).