Genital candidos-svamp

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner


Genital candidos

Föga Ă€r beskrivet om förekomsten av vulvo-vaginal candidos i Skandinavien. Den Ă€r sannolikt ett vanligt tillstĂ„nd och nĂ€st efter bakteriell vaginos det vanligaste sjukdomstillstĂ„ndet i vagina. Bland kvinnor som sökt STD-mottagningar i Skandinavien har prevalensen svampvaginit angivits till 6-30 %. Av dessa förekom huvuddelen utan kĂ€nd bakomliggande orsak medan 15-20 % uppkom efter antibiotikabehandling. Efter tetracyklinbehandling var frekvensen 20 %, efter erytromycin 8 %.

Diagnosen vaginal candidos bygger pĂ„ typisk symtomatologi och mykologiska fynd. Antalet CFU av Candida Ă€r ofta korrelerat till svĂ„righetsgraden av symtom. FĂ€rre Ă€n 10 CFU anges sakna diagnostisk betydelse för vaginal candidos och kan representera förekomsten i normalfloran. Vanligast (ca 60 %) Ă€r C. albicans, följd av C. glabrata (cirka 20 %). Övriga 20 %, asymtomatiska eller symtomatiska, utgörs av andra arter (Odds FC, 1988). Flera arter kan förekomma samtidigt. Hos gravida kvinnor ökar frekvensen. I vaginalsekret kan förekomma 10^6-10^9 Candida-celler/L utan att ge kliniska symtom. HĂ€lften av alla bĂ€rare kommer förr eller senare att utveckla en vulvo-vaginit med sveda och klĂ„da som dominerande besvĂ€r och rodnande slemhinnor med tjock, vit och grynig flytning.

Diagnosen vulvo-vaginal candidos anses bekrÀftad om lokala symtom som sveda, klÄda, rodnad vaginalslemhinna och ostiga flytningar Àr kombinerade med fynd av svamphyfer vid direkt mikroskopi och/eller positiv odling för jÀstsvamp.

Majoriteten av Candida-kolpiter orsakas av stammar kÀnsliga för de vanligen anvÀnda azolpreparaten. C. glabrata och C. krusei, har naturligt nedsatt kÀnslighet för flukonazol, som anvÀnds i ökande omfattning. Vid terapiresistent Candida-kolpit Àr det dÀrför befogat med svampodling inkl. artbestÀmning, och i vissa fall resistensbestÀmning för de azoler som kommer i frÄga för generell behandling.