Genital herpes simplex-epidemiologi
Huvudartikel:Genital herpes simplex-infektion
Genital herpes simplexvirus (HSV)-infektion rapporteras varken från laboratorier eller från klinik. Diagnosen torde i de flesta fall vara enbart klinisk och den epidemiologiska kunskapen härrör enbart från vetenskapliga studier.
Spridning av HSV-1 sker främst intrafamiljärt och är starkt beroende av hygienisk miljö. Seroepidemiologiska data från Sverige visar att spridningen av HSV-1 är snabb upp till 2 års ålder (då var tredje barn uppvisar antikroppar) för att sedan öka relativt långsam under barnaåren. Under tonåren och ungdomen sker åter en ökning, troligen till följd av såväl oral-oral som oral-genital spridning, och i vuxen ålder har cirka 65 % genomgått infektion med HSV-1. Infektion med HSV-2 föreligger sällan före sexuell debut (1, 2). I Sverige visar undersökningar av HSV-2-prevalens hos gravida en ökning från 1960-talet till början av 1980-talet. Senare har ingen vidare ökning registrerats och numera uppvisar cirka 20-30 % av kvinnor i fertil ålder antikroppar mot HSV-2. (3) Cirka en fjärdedel av vuxen befolkning har inte genomgått infektion varken med herpes simplex typ 1 eller 2. Bland kvinnor med ett stort antal sexualpartner, t.ex. prostituerade från olika delar av världen, har prevalenser av herpes typ 2 rapporterats på upp till 90 %.
Provtagning för genital herpes sker ej systematiskt utan är starkt influerad av den enskilde läkarens intresse och tillgång till diagnostiska möjligheter. Allmän rapportering av genital herpes, såväl primär infektion som recidivinfektion, ger därför ingen rättvisande bild av det epidemiologiska läget. Det är emellertid otillfredsställande att frekvensen genital herpes är dåligt känd. En longitudinell uppföljning av seroprevalensen mot HSV-1 och HSV-2 inom några väl definierade befolkningsgrupper i olika åldersintervall vore av stort värde. Kunskap om spridningen av genital herpes speciellt hos unga individer utgör därtill ett indirekt mått på förändringar i sexualbeteende. Som exempel på en sådan förändring är att HSV-1 idag är helt dominerande som agens vid förstagångsinsjuknande i genital herpes (4).
REFERENSER[redigera]
- 1. Tunbäck E, Bergström T, Claesson BA, Carlsson R-M, Löwhagen G-B. Early acquisition of herpes simplex virus type 1 antibodies in children-A longitudinal serological study. J Clin Virol. 2007; 40:26-30.
- 2. Tunbäck P, Bergström T, Andersson AS, Nordin P, Krantz I, Löwhagen GB. Prevalence of herpes simplex virus antibodies in childhood and adolescence – a cross-sectional study. Scand J Infect Dis 2003, 35: 498-502.
- 3. Forsgren M, Skoog E, Jeansson S, Olofsson S, Giesecke J. Prevalence of antibodies to herpes simplex virus in pregnant women in Stockholm in 1969, 1983 and 1989: implications for STD epidemiology. Int J STD AIDS. 1994 Mar-Apr;5(2):113-6.
- 4. Löwhagen, G-B, Tunbäck P, Andersson C, Bergström T, Johannisson G. First episode of genital herpes in a Swedish STD population: a study of epidemiology and transmission by the use of herpes simplex virus (HSV) typing and specific serology. Sex Transm Dis 2000; 76:179-182.