HIV-ÖLI

Hoppa till: navigering, sök

Till innehĂ„llsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvĂ€gsinfektioner (ÖLI)


Virus Ă€r den dominerande orsaken till övre luftvĂ€gsinfektioner. Ofta Ă€r de virala övre luftvĂ€gsinfektionerna komplikationsfria, och diagnostik av etiologiskt agens Ă€r inte indicerat. MĂ„nga av de virus som ger nedre luftvĂ€gsinfektioner orsakar Ă€ven ÖLI (influensa A och B, parainfluensa 1-3, CMV, adenovirus) och har beskrivits tidigare i denna serie. HĂ€r beskrivs kortfattat andra virus, som kan orsaka olika typer av ÖLI.



Human immunodeficiency virus, HIV, vid ÖLI

HIV Àr ett retrovirus. I sin smittsamma form Àr HIV ett höljeförsett RNA-virus. Receptor för HIV Àr CD-4 receptorn, som framförallt finns pÄ lymfocyter av hjÀlpartyp. Det Àr sÄledes frÀmst denna celltyp som infekteras. Virus bÀr med sig ett enzym, omvÀnt transkriptas, och med hjÀlp av detta görs en DNA-kopia, som Àr mall för virusförökningen. Denna utgör ocksÄ efter integrering i vÀrdcellens genom den latenta formen av HIV-infektion.


Symtom

PrimĂ€rinfektionen med HIV Ă€r ibland asymtomatisk, men i 50-70 % av fallen ses en mer eller mindre uttalad mononukleosliknande sjukdomsbild.


Diagnostik

HIV-bÀrarskap diagnostiseras bÀst med antikroppstest. Vid akut primÀrinfektion kan antikroppar saknas och viruspÄvisning i blodkroppar med virusisolering och/eller PCR Àr indicerat. (Se vidare I 6. HIV-infektion).


Antiviral terapi och resistensutveckling

Antiviral behandling ges i allmÀnhet till HIV-infekterade patienter nÀr CD4 lymfocytantalet sjunker under 200-300 x 10^6/liter. Behandling vid primÀr HIV-infektion har provats, men oftast ges ingen behandling i detta skede. För nÀrvarande finns bara tvÄ lÀkemedel, Zidovudin (AZT) och Didanosin (ddI), registrerade för behandling av HIV-infektion. Ytterligare tvÄ, Foscarnet och Zacitabin (ddC), kan ges pÄ licens. Dessa fyra lÀkemedel hÀmmar alla HIV:s omvÀnda transkriptas. Det pÄgÄr kliniska prövningar av flera andra omvÀnda transkriptashÀmmare, liksom av hÀmmare av andra HIV-proteaser.

Hittills har nÀstan uteslutande monoterapi anvÀnts vid behandling av HIV-infektion, men det Àr troligt att kombinationsbehandling kommer att bli allt vanligare. Monoterapi har oftast en mÄttlig och relativt kortvarig positiv klinisk effekt. Detta beror delvis pÄ HIVs förmÄga till resistensutveckling. Resistens ses ofta efter ett till ett par Ärs behandling med Zidovudin, men har setts sÄ tidigt som efter ett par veckors behandling och med andra lÀkemedel som Ànnu Àr i klinisk prövning. Kombinationsbehandling kan vara ett sÀtt att motverka resistensutveckling.

Det Àr möjligt att undersöka om den HIV-stam en infekterad person bÀr pÄ Àr resistent mot antiretrovirala medel. Detta kan göras i cellkultur genom att ett HIV-isolat odlas i nÀrvaro av varierande mÀngd drog. Flera av de mutationer som orsakar resistens för Zidovudin och andra lÀkemedel har kartlagts, det gÄr dÀrför ocksÄ att pÄvisa dessa mutationer direkt med PCR- eller DNA-sekvensering.

Resistensanalys utförs pÄ Smittskyddsinstutet och ytterligare nÄgra virologiska laboratorier. DÄ den exakta kliniska betydelsen av resistensutveckling Ànnu Àr oklar görs detta för nÀrvarande mest i forskningssyfte

Laboratorierapportering

HIV Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen

REFERENSER

  • 1. Referensmetodik, Infektionsdiagnostik 1 2 Nedre luftvĂ€gsinfektioner, SBL-tryck nr 123-1990.
  • 2. Referensmetodik, Infektionsdiagnostik 1 6 Sexuellt överförbara infektioner, SMI-tryck nr 101-1994.
  • 3. Linde A. Diagnosis and pathogenesis of infectious mononucleoasis and other Epstein Barr virus-associated diseases. Rev Med Microbiol 1992;3:43-51.