HIV-infektion

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad 2009


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln HIV-infektion och aids


HIV. Foto; Kjell Olof Hedlund, Smittskyddsinstitutet

HIV-infektion (B20-B24)

Etiologi

Humant immunbrist virus (HIV-1, elementkod QU63236 och HIV-2, elementkod QU63237)


SmittÀmnet

HIV-1 beskrevs första gÄngen 1983 och HIV-2 nÄgra Är senare. BÄda tillhör slÀkte (genus) Lentivirus inom retrovirusfamiljen (Retroviridae).


Patogenes

BÄde HIV-1 och HIV-2 infekterar CD4+ lymfocyter (hjÀlparceller) och andra celler i immunsystemet. CD4-cellerna förstörs gradvis via en process som Ànnu Àr ofullstÀndigt kÀnd, men vars hastighet Àr starkt beroende av virusnivÄn i plasma hos den infekterade individen. CD4-cellsdestruktionen leder till utveckling av förvÀrvat immunbristsyndrom (AIDS). HIV-1 och HIV-2 sprids framförallt sexuellt, men Àven frÄn mor till barn och via blod och blodprodukter, inklusive kontaminerade instrument. HIV smittar inte via alldagliga sociala kontakter sÄsom handslag eller toalettbesök.

Klinik

NĂ„gra veckor efter smittotillfĂ€llet utvecklar vissa patienter övergĂ„ende symtom sĂ„som feber, lymfkörtelförstoring och utslag, d.v.s. en symtomatisk primĂ€r HIV-infektion, men cirka 50 % av patienterna har inga sĂ„dana symtom. Vanligen följer sedan en asymtomatisk period som kan vara mĂ„nga Ă„r.

En HIV-1-infekterad person som inte fÄr antiretroviral behandling utvecklar AIDS (förvÀrvat immunbristsyndrom) i medeltal efter cirka 10 Är, medan mÄnga HIV-2-infekterade personer inte alls utvecklar AIDS. AIDS innebÀr att en HIV-infekterad patient diagnostiseras med nÄgon av de opportunistiska infektioner eller tumörer som finns listade i de europeiska AIDS diagnoskriterierna Eurohiv. MÄnga patienter uppvisar mer diffusa symtom som trötthet, feber och avmagring en tid innan de utvecklar AIDS.

Behandling

Modern antiretroviral terapi (ART) innebÀr kombinationsbehandling med minst tre HIV-lÀkemedel (http://www.rav.nu). Behandlingen har lett till en dramatisk minskning av antalet AIDS-dödsfall bland HIV-patienter i den industrialiserade delen av vÀrlden. FramgÄngsrik ART leder till mycket lÄga nivÄer av fritt virus i blodet (<50 HIV RNA kopior/mL) och sÀnkt smittsamhet. Behandlingen botar dock inte patienterna. Behandlingseffekten följs med kvantifiering av HIV RNA i plasma och genotypisk resistenstest anvÀnds inför behandling och vid behandlingssvikt.

Epidemiologi

Följ lÀnken för detaljerad information

Prevention

Ett verksamt HIV-vaccin saknas.

Provtagning

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad information.

Den vanligaste och mest kostnadseffektiva principen för sÄllningstestning av HIV-1- eller HIV-2-infektion Àr pÄvisande av antikroppar med EIA-teknik. S.k. 4:e generationstester (kombotester) som Àven pÄvisar HIV p24 antigen rekommenderas eftersom de förkortar den diagnostiska fönsterperioden. Positiva resultat i sÄllningstest ska konfirmeras med kompletterade antikroppstest och verifieras med uppföljande provtagning.

HIV-testning bör utföras pÄ breda indikationer eftersom HIV-infektionen Àr potentiellt dödlig, men behandlingsbar och eftersom mÄnga HIV-infekterade individer inte har nÄgra eller bara diffusa symtom. Serologisk testning för HIV bör sÄledes utföras bl.a. vid misstÀnkt exposition eller symtom förenliga med HIV infektion. Dessutom ska alla gravida kvinnor i Sverige erbjudas HIV-test och varje blod- och plasmadonation ska ocksÄ testas.

Referensfunktioner

Enligt virologisk R-lista

REFERENSER

  • 1. Constantine NT, HIV antibody testing. In: Cohen PT, Sande MA, Volberding PA (Eds), The AIDS Knowledge Base, third ed, Lippincott-Williams & Wilkings, Philadelphia, PA, USA, 2003:105-112.
  • 2. LindbĂ€ck S, Thorstensson R, Karlsson AC, von Sydow M, Flamholc L, Blaxhult A, Sönnerborg A, Biberfeld G, Gaines H. Diagnosis of primary HIV-1 infection and duration of follow-up after HIV exposure. Karolinska Institute Primary HIV Infection Study Group. AIDS 2000;14:2333-9.