HIV-laboratoriediagnostik

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel: HIV-infektion



HIV-diagnostiska metoder

Serologi

Den vanligaste och mest kostnadseffektiva principen för diagnostik av HIV-1- eller HIV-2-infektion Àr pÄvisande av antikroppar i serum eller plasma med sÄllningstestning baserad pÄ EIA-teknik (1-4). Ett negativt testutfall har ett mycket högt prediktivt vÀrde. Numera rekommenderas s.k. 4:e generations EIA-tester som Àven pÄvisar HIV p24 antigen (s.k. kombotester) eftersom dessa tester förkortar den diagnostiska fönsterperioden utan att förlora sensitivitet eller specificitet för antikroppsdetektion (4). För att öka den diagnostiska sÀkerheten innehÄller moderna HIV EIA-tester dessutom peptider för ovanliga HIV-varianter (HIV-1 grupp O och HIV-2). Ett positivt resultat i HIV-sÄllningstestning ska bekrÀftas med konfirmerande testning (Western blot eller annan immunoblot), som endast bör utföras pÄ laboratorier med sÀrskild erfarenhet av denna typ av diagnostik.

Det finns ett mycket stort antal kommersiella HIV-tester. Val av testmetod för laboratorier som utför sÄllningstestning och konfirmering bör ske efter samrÄd med ett regionalt viruslaboratorium eller FolkhÀlsomyndigheten, vilka har tillgÄng till aktuella resultat av utvÀrderingar av olika kommersiella HIV-test. PÄ grund av den snabba utvecklingen av dessa tester Àr det inte meningsfullt att anvisa referensmetodik.

Snabbtester

MÄnga snabbtester för HIV-1/HIV-2 finns ocksÄ kommersiellt tillgÀngliga. Deras kvalitet varierar, men vissa har förhÄllandevis hög specificitet och sensitivitet. Emellertid saknas Ànnu snabbtester som samtidigt detekterar HIV antikroppar och HIV p24 antigen, varför snabbtester bör anvÀndas med stor restriktivitet och endast inom sjukvÄrden. Resultaten bör omgÄende verifieras med konventionella sÄllningstester.


Nukleinsyrabaserad diagnostik och HIV p24 antigentest

ViruspĂ„visning kan ske med nukleinsyrabaserade tester (HIV DNA PCR, HIV RNA PCR) och med HIV p24 antigentest. HIV isolering betraktas inte lĂ€ngre som referensmetodik, men kan anvĂ€ndas i specialfall. ViruspĂ„visning Ă€r indicerad vid misstanke om primĂ€r HIV infektion och vid uppföljning av barn som fötts av HIV-infekterade kvinnor (www.rav.nu). Med dessa tester kan ofta HIV- infektion pĂ„visas inom tvĂ„ veckor efter infektion. För HIV RNA och HIV p24 antigen pĂ„visning anvĂ€nds kommersiella tester, för HIV DNA PCR anvĂ€nds ”in-house” tester. ViruspĂ„visning bör endast utföras pĂ„ laboratorier med sĂ€rskild erfarenhet av denna typ av diagnostik. PĂ„ grund av den snabba utvecklingen av dessa tester Ă€r det inte meningsfullt att anvisa referensmetodik.

Nukleinsyrebaserade analyser anvÀnds Àven vid uppföljning och utredning vid redan diagnostiserad HIV-infektion. Kvantifiering av HIV RNA i plasma anvÀnds för att följa sjukdomsaktivitet och behandlingseffekt. Genotypisk HIV resistenstest anvÀnds inför behandling och vid behandlingssvikt. MolekylÀra typningar anvÀnds för att i epidemiologiskt syfte bestÀmma genetisk subtyp och kartlÀgga smittvÀgar.


Laboratoriekriterier för diagnos av HIV-infektion och svarsrutiner

Diagnosen krÀver positivt resultat med tvÄ olika metoder och mÄste bekrÀftas med uppföljande testning pÄ ett nytt prov.


För HIV-diagnos gÀller

  • Vuxna och barn >18 mĂ„naders Ă„lder:
    • Positiv HIV-antikroppstest, inklusive konfirmerande test, som bekrĂ€ftats genom uppföljande prov
    • eller
    • Minst tvĂ„ av följande fynd, som bekrĂ€ftats genom uppföljande prov:
    • PĂ„visande av HIV-RNA
    • PĂ„visande av HIV-DNA
    • PĂ„visande av HIV p24 antigen, inkl. neutralisationstest HIV isolering
  • Barn under 18 mĂ„naders Ă„lder:
    • Minst tvĂ„ av följande fynd, som bekrĂ€ftats genom uppföljande prov:
    • PĂ„visande av HIV-RNA
    • PĂ„visande av HIV-DNA
    • PĂ„visande av HIV p24 antigen, inkl. neutralisationstest
    • HIV isolering

Laboratorierapportering

Det laboratorium som primÀrt handhaft provet skall, efter utförd konfirmering, via SmiNet rapportera positivt testresultat för varje icke tidigare rapporterad individ till FolkhÀlsomyndigheten samt till SmittskyddslÀkaren i respektive lÀn.

AnmÀls enligt gÀllande falldefinitioner

Referensfunktioner

Enligt virologisk R-lista

REFERENSER

  • 1. Andersson S, Åsjö B, Jenum PA, Manner I, Njolstad G, Ragnhildstveit E, Skaug K, Söderquist B, von Sydow M. Relevance of a combined HIV antigen/antibody assay to detect early HIV infections in a low prevalence population: case reports. Clin Lab 2004;50:409-13.
  • 2. Weber B. Screening of HIV infection: role of molecular and immunological assays. Expert Rev Mol Diagn. 2006;6:399-411.
  • 3. Ly TD, Ebel A, Faucher V, Fihman V, Laperche S. Could the new HIV combined p24 antigen and antibody assays replace p24 antigen specific assays? J Virol Methods 2007;143:86-94.