Hakmask

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad mars 2012.


Till innehÄllförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Hakmaskar (Ancylostoma duodenale, Necator americanus)

SmittÀmne

Hakmaskar Ă€r smĂ„, nĂ„gra mm lĂ„nga rundmaskar (nematoder). De vuxna maskarnas mun Ă€r försedd med ”tĂ€nder” som möjliggör vidhĂ€ftning i tunntarmsvĂ€ggen.

Livscykel

Utsöndrade hakmask-Ă€gg mognar i fuktig och varm jord med en optimal temperatur pĂ„ 20–30 ˚C. Det första larvstadiet (rhabditiform) utvecklas gradvis till det infektiösa stadiet (filariform), som Ă„terfinns i jord. Ancylostoma- infektion överförs genom huden och/eller genom oralt intag av larver, medan Necator bara kan fullborda sin livscykel efter hudpenetration. Larverna invaderar intakt hud, varefter de migrerar till lungorna, luftstrupen och svalget, dĂ€r de svĂ€ljs ner. I tunntarmen mognar de till könsmogna maskar och parar sig. Äggproduktionen börjar ca 4–7 veckor efter infektion. Ancylostoma producerar mer Ă€n dubbelt sĂ„ mĂ„nga Ă€gg per dygn som Necator (20 000–30 000 mot 2 000–11 000). MedellivslĂ€ngden för Ancylostoma Ă€r cirka 1 Ă„r medan Necator lever cirka 3–5 Ă„r.

Symtom och klinisk bild

Maskarna suger blod frĂ„n tarmvĂ€ggen. De utsöndrar antikoagulanter vilket gör att blodförlusten fortsĂ€tter efter det att maskarna har migrerat till en annan plats i tarmen. En Ancylostoma-mask förtĂ€r 0,1–0,2 mL blod per dag; Necator förtĂ€r 0,03-0,05 mL per dag. Blodförlusten vid massiv infektion (upp till flera tusen maskar) kan uppgĂ„ till 100 mL dagligen. Förutom anemi förekommer Ă€ven ödem. Eosinofilin Ă€r som högst 5–9 veckor efter infektion och sammanfaller med förekomst av vuxna maskar i tarmen. Patienter med fĂ„ maskar Ă€r oftast asymtomatiska. En moderat eller stor hakmaskbörda kan, förutom anemi, ge Ă„terkommande magont, ömhet och illamĂ„ende. Vidare kan hĂ€mmad tillvĂ€xt och skoltrötthet förekomma hos barn. Hund- och katt-parasiter (t. ex. A. braziliense och A. caninum), kan tillfĂ€lligt infektera mĂ€nniska. Maskar mognar inte till vuxna utan förblir larver som migrerar i överhuden (epidermis) och orsakar kutan larva migrans symtom.

Epidemiologi

Hakmaskar finns frÀmst i samhÀllen med dÄlig omgivningshygien i tropiska och subtropiska omrÄden. Störst antal hakmask fall finns i Asien, följt av Afrika söder om Sahara. Liksom vid infektioner med andra maskar som Ascaris, Trichuris och Schistosoma , Àr det mest barn och ungdomar som drabbas. Sjukdomen smittar inte frÄn person till person. Inkubationstiden anges vara frÄn nÄgra veckor till flera mÄnader.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov.

Provtagning

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Fixerat fecesprov kan förvaras i rumstemperatur eller i kylskÄp. Förvaring av ofixerat fecesprov i rumstemperatur i mera Àn ett dygn kan resultera i utveckling av rhabditiformalarver.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Laboratoriediagnostik Ă€r baserad pĂ„ pĂ„visning av maskĂ€gg i fecesprov. Prov bör tas 4–7 veckor efter trolig infektion. Ägg frĂ„n A. duodenale och N. americanus kan inte sĂ€rskiljas med mikroskopi. Arterna kan dock sĂ€rskiljas pĂ„ basen av morfologiska skillnader hos odlade filariforma larver.

Referensmetod

PÄvisning av Àgg i feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01 ).

AvlÀsningskriterier

Hakmask-Ă€gg Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet

Äggen, 55–75 ”m x 36–40 ”m, har en tunn vĂ€gg, Ă€r ovala med rundade Ă€ndar och innehĂ„ller ett outvecklat embryo (8–32 celler). Ägg med utvecklade larver samt fria rhabditiforma larver kan förekomma om feces förvarats ofixerad mera Ă€n ett dygn.

Rabditiforma larver mÀter 250-350 ”m x 17 ”m, har lÄng munkanal och ett litet, ofta osynligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt.

Filariforma-larver förekommer normalt inte i feces. De kan pÄtrÀffas i ofixerade prov som har stÄtt en lÀngre tid i rumstemperatur (minst 5 dagar). Filariforma hakmask-larver har en kort matstrupe (en fjÀrdedel av tarmlÀngden) och en spetsig, odelad bakdel.

FörvÀxlingsparasiter

Ägg frĂ„n Trichostrongylus spp. Ă€r större: 73–95 ”m x 40–50 ”m, har tjockare vĂ€gg och Ă€r spetsiga i ena Ă€nden.

Rhabditiforma-larver frÄn Strongyloides stercoralis har samma storlek som hakmask-larver men har kortare munkanal och ett synligt organ (genital primordium) vid tarmens mittpunkt.

Filariforma S. stercoralis-larver har en matstrupe som Àr lika lÄng som tarmen samt en delad bakdel.

KvalitetssÀkring

Deltar i kvalitetsutskick för cystor och maskÀgg, t. ex. UK NEQAS.

Svarsrutiner

Ägg frĂ„n A. duodenale och N. americanus Ă€r morfologiskt oskiljbara och utsvaras som hakmask.

Inga maskĂ€gg pĂ„visade /Ägg av hakmask pĂ„visade.

Laboratorierapportering

Infektion med hakmask Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

  • Hortez PJ et al. Hookworm infection. N Engl J Med. 2004; 351:799-807.
  • Brooker S, Bethony J. and Hotez PJ. Human hookworm infection in the 21st century. Adv Parasitol. 2004; 58:197-288.
  • Bowman DD, Montgomery SP, Zajac AM, Eberhard ML, Kazacos KR. Hookworms of dogs and cats as agents of cutaneous larva migrans. Trends Parasitol. 2010 Apr;26(4):162-7.