Hepatit D virus

Hoppa till: navigering, sök

Artikel publicerad april 2012. InnehÄllet Àr preliminÀrt i vÀntan pÄ konsensusförfarande


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

och

falldefinitionen Hepatit D


Hepatit D

Etiologi

Hepatit D-virus (deltavirus)

SmittÀmnet

Hepatit D-virus (deltavirus) Àr ett udda, ofullstÀndigt virus som behöver hjÀlp av hepatit B-virus för sin spridning. Genomet Àr enkelstrÀngat RNA av endast ca 1670 basers lÀngd och kodar för ett protein, deltaantigen, som förekommer i tvÄ varianter (lÄng och kort) och bildar kapsid. Höljet byggs upp av ytprotein (HBsAg) kodat av hepatit B-virus som infekterar samma cell.

HDV förekommer i olika genotyper (1-8) med relativt vÀldefinierad geografisk utbredning. Genotyp 1 förekommer över hela vÀrlden, genotyp 2 och 4 i nordöstra Asien, genotyp 3 i Amazonas, och genotyperna 5-8 i Afrika.

Patogenes

HDV infekterar hepatocyter och mÀnniskan Àr enda vÀrden.

Klinik

Akut deltahepatit: Om HBV och HDV samtidigt överförs kan akut hepatit utvecklas med inflammation som induceras av immunsvar mot virusantigen. Eftersom akut hepatit B lĂ€ker ut i >95 % av fallen (hos vuxna) lĂ€ker ocksĂ„ akut deltahepatit ut.

Kronisk deltahepatit: Om en individ med kronisk HBV-infektion smittas med HBV (superinfektion) blir HDV-infektionen oftast kronisk. Superinfektion kan ibland yttra sig som klinisk akut hepatit och tolkas som ett skov av HBV-infektionen. Vid superinfektion kan HDV-RNA pÄvisas tidigt och IgM och IgG utvecklas efter nÄgra veckor.

Utveckling av allvarlig leverskada Àr vanligare vid HDV/HBV-infektion Àn vid enbart HBV-infektion. Det Àr inte kÀnt varför vissa patienter utvecklar svÄrare skada. Till skillnad frÄn kronisk hepatit B tycks det inte finnas samband mellan skadeutveckling och HDV-RNA-nivÄn. DÀremot tycks genotyp 1 vara associerad med svÄrare leverskada.

Behandling

Specifik antiviral behandling saknas. Interferonbehandling har relativt dÄlig effekt och HDV-RNA-nivÄn minskar i regel lÄngsamt, och det Àr oklart hur lÀnge behandlingen ska pÄgÄ. Vissa har redovisat framgÄng med lÄng behandlingstid (flera Är) men det Àr oklart om sÄdan behandling Àr kostnadseffektiv. Vid behandling bör effekten utvÀrderas med analys av HDV-RNA, och samtidig analys av HBV-DNA och kvantitativ HBsAg kan vara av vÀrde.

Epidemiologi

Hepatit D finns spridd över hela vĂ€rlden, med varierande frekvens, vilken i viss mĂ„n avspeglar frekvensen av kronisk HBV-infektion. Andelen HDV-infekterade av dem som har kronisk HBV-infektion varierar mellan 1 % och 20 %. HDV-infektion Ă€r relativt vanlig i delar av Östeuropa (frĂ€mst RumĂ€nien) och Mellanöstern (sĂ€rskilt Iran), och i delar av Amazonas och Afrika. I Sverige rapporteras Ă„rligen ett fĂ„tal fall, de flesta hos invandrare frĂ„n lĂ€nder dĂ€r HDV-infektion Ă€r mer vanlig. Inhemsk spridning bland injektionsmissbrukare har varit mycket ovanlig de senaste decennierna.

HDV sprids pÄ samma sÀtt som HBV. Nosokomial spridning och smitta genom injektionsmissbruk Àr viktiga, medan vertikal smitta Àr ovanlig och sexuell smitta har mindre betydelse.

Prevention

Vaccin saknas

Provtagning

Serologi (anti-HDV IgG) görs rutinmÀssigt pÄ serum. Virus kan ocksÄ isoleras. MolekylÀrbiologisk diagnostik finns att tillgÄ.

Provmaterial

LĂ€mpligt provmaterial Ă€r helblod utan tillsats (≄ 2 mL) men plasma kan ocksĂ„ anvĂ€ndas (EDTA-blod).

För virusisolering och molekylÀrbiologisk diagnostik anvÀnds feces eller serum.

Provförvaring och transport

Prov bör skickas snabbast möjligt till laboratoriet, men akuttransport Àr inte nödvÀndig. Rumstemperatur under kortare tid Àr acceptabelt, annars i kyl.

Laboratoriediagnostik

Indikation

Diagnostik avseende HDV bör göras i alla fall dÀr HBsAg-positivitet upptÀcks, och om anti-HDV ger positiv reaktion bör kompletterande diagnostik avseende HDV-RNA göras för att avgöra om HDV-infektionen Àr aktiv.

Om en patient med kronisk HBV-infektion utvecklar svÄrförklarat skov Àr det motiverat att kontrollera om anti-HDV.

Serologi

Antikroppar mot delta antigen, anti-HDV IgG (anti-delta), kan pÄvisas med serologisk teknik, och finns som kommersiellt test, t.ex. i Abbott Architect.

MolekylÀrbiologisk diagnostik

HDV-RNA kan pÄvisas och kvantifieras i serum med realtids-PCR.

Svarsrutiner

Text tillkommer

LaboratorieanmÀlan

Hepatit D Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168), allmÀnfarliga sjukdomar.

AnmÀls enligt gÀllande falldefinitioner

Referensfunktioner

Enligt virologisk R-lista

REFERENSER