Herpesvirus-ÖLI

Hoppa till: navigering, sök

Till innehĂ„llsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvĂ€gsinfektioner (ÖLI)


Virus Ă€r den dominerande orsaken till övre luftvĂ€gsinfektioner. Ofta Ă€r de virala övre luftvĂ€gsinfektionerna komplikationsfria, och diagnostik av etiologiskt agens Ă€r inte indicerat. MĂ„nga av de virus som ger nedre luftvĂ€gsinfektioner orsakar Ă€ven ÖLI (influensa A och B, parainfluensa 1-3, CMV, adenovirus) och har beskrivits tidigare i denna serie. HĂ€r beskrivs kortfattat andra virus, som kan orsaka olika typer av ÖLI.


Herpesvirus vid ÖLI

Herpesvirus Ă€r stora, höljeförsedda DNA-virus. Över 100 typer finns, och av dessa har hittills 8 identifierats hos mĂ€nniska: Herpes simplex virus typ 1 och 2, varicella zostervirus (VZV), cytomegalovirus, Epstein-Barr virus (EBV), humant herpesvirus-6, 7 och 8.

Symtom

Inget hezpesvirus ger ÖLI som dominerande symtom, men faryngit och tonsillit Ă€r framtrĂ€dande vid körtelfeber orsakad av EBV och CMV. PrimĂ€r infektion med HSV typ 1 kan ocksĂ„ domineras av tonsillit eller faryngit, men orala slemhinneblĂ„sor Ă€r vanligare. Alla herpesvirus utom VZV sprids genom kontaktsmitta. Inkubationstiden varierar frĂ„n cirka 10 dagar för HSV till 7-10 veckor för EBV.

Diagnostik

I de flesta fall av okomplicerad sjukdom Àr serologisk diagnostik av EBV, VZV och CMV och HHV-6 infektion enklast och billigast, Vid misstanke om resistensutveckling vid terapi med antivirala medel mÄste Àven virusisolering göras.

Referensmetodik för pÄvisande av HSV Àr virusisolering. AntigenpÄvisning med DFA (direkt fluorescerande antikroppstest) i blÄsbottenskrap Àr en alternativ metod. Tekniskt Àr metoden mycket enkel, men trots att direktmÀrkta monoklonaler numera finns krÀver avlÀsningen av preparat en erfaren bedömare.

För detaljredovisning av herpes simplex-diagnostik hÀnvisas till artikeln Genital herpes simplex-infektion.

Antiviral behandling och resistensutveckling mot herpesvirus

Effektiva antivirala medel mot herpesgruppens virus finns nu. Av nucleosidanalogerna Àr Aciclovir (Zovirax) det mest anvÀnda, men mÄnga andra Àr under registrering (1994). NÀr en herpesvirusinfektion har brutit ut har antiviral behandling mestadels liten effekt pÄ det kliniska förloppet hos inununkompetenta personer. De behandlas dÀrför endast pÄ speciella indikationer. Immunsupprimerade patienter mÄste ofla ges antiviral behandling för att förhindra svÄr sjukdom eller kronisk infektion. Behandlingen av dessa brukar ske under lÄg tid. DÀrvid kan resistenta virustyper komma att dominera. Vanligaste orsaken till resistens förorsakas av mutationer i genomet för tymidinkinas. Vid utsÀttande av behandlingen brukar kÀnsliga stammar Äterkomma. NÄgon spridning av resistenta virus i den allmÀnna befolkningen har inte noterats.

Vid terapisvikt som ger misstanke om antiviral resistens bör sedvanlig virusisolering skickas till det viruslaboratorium som utför resistensbestÀmning. För resistensbestÀmning krÀvs relativt hög infektionsdos. Virus odlas tillsammans med antivirala medel i fallande koncentrationer. Olika metoder anvÀnds sedan för att avgöra substansens inhiberande förmÄga pÄ virustillvÀxt. Man kan avlÀsa reduktion av antalet virusinfekterade cellhÀrdar (plackreduktion), minskning i antigenmÀngd med immunologisk teknik, eller minskning av virusspecifikt DNA med hybridiseringsteknik. I svaret brukar den antivirala koncentration som ger 50% reduktion av virusvÀxt anges. NÄgon i landet etablerad referensmetodik finns Ànnu inte, men plackreduktionsmetoden Àr mest accepterad internationellt. Olika molekylÀrbiologiska metoder för att pÄvisa de vanligaste mutationer som medför antiviral resistens Àr under utveckling och kommer troligen att tas i rutinmÀssigt bruk relativt snart.

Metoder för att bestÀmma antiviral resistens hos humana herpesvirus finns uppsatta vid FolkhÀlsomyndigheten. Vissa andra viruslaboratorier utför resistensbestÀmning för HSV.