Humant herpesvirus 6, HHV-6

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar och falldefinitionen Virala meningoencefaliter


Humant herpesvirus 6, HHV-6

SmittÀmnet

Det finns tvÄ olika typer av HHV-6, typ A och B. Av dessa Àr typ B vanligast förekommande. HHV-6-virus har, i likhet med övriga herpesvirus, ett dubbelstrÀngat DNA-genom. Virus uttrycker minst 6 glykoproteiner, varav ett par har visats ha neutraliserande epitoper. Virus-DNA och antigen har pÄvisats i stor mÀngd i oligodendrocyter frÄn hjÀrnmaterial postmortem.

Inaktiveringsstudier Àr inte publicerade, men virus förefaller relativt lÀtta att inaktivera i vÀrme, vid pH-förÀndringar och med organiska lösningsmedel.

Patogenes

HHV-6 infekterar frÀmst CD4+ T-lymfocyter, men mÄnga andra cellslag har visats mottagliga för infektion in vitro. De har förmÄga att etablera latenta infektioner i lymfocyter.

Sjukdomsbild

Infektionen drabbar vanligen mindre barn, 6 mĂ„nader - 3 Ă„rs Ă„lder. Virus orsakar hos immunkompetenta en mild sjukdom, 3- dagarsfeber (latin roseola infantum), men en hel del atypiska sjukdomsformer hos smĂ„ barn tycks förekomma. Hos 8 % av barn med 3-dagarsfeber debuterar sjukdomen med feberkramper. Kramper tycks emellertid vara lika vanliga vid HHV6-orsakad feber utan typiskt exantem. Rekurrenta feberkramper kan vara associerade med HHV-6 reaktiveringar. Dödlig spĂ€dbarnsencefalit och en transplantationsassocierad sĂ„dan, har beskrivits. Andra komplikationer Ă€r hepatosplenomegali, akrodermatit, buktande fontaneller och fatal disseminerad sjukdom.

Epidemiologi

Seroprevalenser i befolkningsgrupper i USA, Japan och Europa Ă€r uppĂ„t 90 % eller mer. De flesta infekteras i 2-3 Ă„rsĂ„ldern. I Europa dominerar HHV-6B medan HHV-6A dominerar i Afrika. Aseptiska meningit och encefaliter orsakade av HHV-6 och svarar i vĂ„rt land för nĂ„gon procent anmĂ€lda virala meningoencefaliterna [1].

Se ocksÄ CNS-infektioner-epidemiologi[2]

Prevention

Vaccin finns inte tillgÀngligt.

Provtagning

Ingen referensmetodik för pÄvisande av CNS-infektion med HHV-6 har etablerats. Mycket varierande resultat av serologiska undersökningar, virusodling, antigendetektion och PCR har beskrivits. Generellt finns ett stort behov av standardisering av HHV-6-diagnostik.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt om CNS-diagnostik

Referensmetodik HHV-6

Ingen referensmetodik för pÄvisande av CNS-infektion med HHV-6 har etablerats. Mycket varierande resultat av serologiska undersökningar, virusodling, antigendetektion och PCR har beskrivits. Generellt finns ett stort behov av standardisering av HHV-6-diagnostik.

Övriga diagnostiska metoder

Virusisolering

HHV-6 kan odlas pÄ PHA-aktiverade navelstrÀngslymfocyter. Inga rapporter om att virus isolerats frÄn CNS finns. Odling frÄn vita blodkroppar kan vara av vÀrde för diagnostik av systeminfektion, men metoden Àr komplicerad och anvÀnds endast i forskningssyfte. Specificiteten för HHV-6-orsakad sjukdom Àr inte klarlagd.


AntigenpÄvisning

Rapporter om antigenpÄvisning i lungceller, blod och i CNS finns. Metoderna har haft dÄlig reproducerbarhet mellan olika laboratorier. I en nyligen publicerad studie beskrivs förekomst av HHV-6 antigener i oligodendrocyter hos avlidna utan CNS-symtom och hos MS-patienter.


NukleinsyrapÄvisning

Med DNA-amplifiering har HHV-6 kunnat pÄvisas i likvor vid feberkramper och vid encefaliter hos enstaka transplantationspatienter. Ytterligare klinisk utvÀrdering av positivt fynd Àr dock önskvÀrd, eftersom HHV-6-fynd ocksÄ rapporterats i olika frekvens frÄn saliv, serum och blodkroppar frÄn friska. HHV-6 har ocksÄ pÄvisats med DNA-hybridisering i hjÀrnan hos en avliden transplantationspatient och med PCR i den ovan nÀmnda studien av MS-patienter.


Serologi

Immunfluorescens och ELISA-metoder finns för pÄvisande av antikroppar mot HHV-6. Aviditets-IF med anvÀndande av urea har visats vara av vÀrde för pÄvisande av aktuell/nyligen genomgÄngen infektion. PÄvisande av positivt IgM ger stark misstanke om pÄgÄende HHV-6- infektion. Test för HHV-6 IgM blir ofta positiva vid EBV- och CMV- infektioner, varför sÄdana mÄste uteslutas vid positivt HHV-6 IgM. Serokonversion frÄn negativt till positivt IgG eller signifikant stegring av HHV-6 IgG verifierar diagnosen. Eftersom primÀrinfektion drabbar mycket tidigt i livet kan lÄggradig antikroppsproduktion föreligga. Positiva PCR-fynd i avsaknad av antikroppar hos spÀdbarn har rapporterats och krÀver fortsatt utveckling och utvÀrdering av sÄvÀl serologi som DNA-amplifiering.


ResistensbestÀmning

Bl a ganciklovir och fosfonomyrsyra har in vitro-effekt mot HHV-6. NÄgra större behandlingsförsök har ej gjorts. ResistensbestÀmning utförs ej rutinmÀssigt.

Svarsrutiner

Laboratorierapportering

Meningoencefalit orsakad av HHV-6 virus Àr anmÀlningspliktig, se falldefinitionen Virala meningoencefaliter.

Referensfunktioner

Enligt virologisk R-lista

REFERENSER

  • Caserta MT, Hall CB, Schnabel K et al. Neuroinvasion and persistence of human herpes virus 6 in children. J Infect Dis 1994;170:1586-1589.
  • Challoner PB, Smith KT, Parker JD et al. Plaque-associated expression of human herpesvirus 6 in multiple sclerosis. Proc Natl Acad Sci USA 1995;92:7440-7444.
  • Linde A, Klapper PE, Monteyne P, Echevarria JM, Cinque P, Rozenberg F, Vestergaard BF, Ciardi M, Lebon P, Cleator GM. Specific diagnostic methods for herpesvirus infections of the central nervous system: a consensus review by the European Union Concerted Action on Virus Meningitis and Encephalitis. J Clin Diagn Virol Submitted 1997.
  • McCullers JA, Lakeman D, Whitley RJ. Human Herpesvirus 6 Is Associated with Focal Encephalitis. Clin Inf Dis 1995;2l:571-576.
  • Suga S, Yoshikawa T, Asano Y et al. Clinical and Virological Analyses of 21 Infants with Exanthema Subitum (Roseola Infantum) and Central Nervous System Complications. Ann Neurol 1993;33:597-603.