Klamydia

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Klamydiainfektion


Se Àven Lymfogranuloma venereum



Klamydia (ICD10-kod A56)

Etiologi

Chlamydia trachomatis, elementkod ATCCVR571 i NPU-kodsystemet

SmittÀmnet

C. trachomatis tillhör genus Chlamydia inom familjen Chlamydiaceae som omfattar nio arter dĂ€r Ă€ven humanpatogenen Chlamydophila pneumoniae (tidigare Chlamydia pneumoniae) och zoonosorsakande Chlamydophila psittaci ingĂ„r. De tvĂ„ senare bakterierna orsakar luftvĂ€gsinfektioner och avhandlas i Referensmetodik I2, 2:a upplagan. C. trachomatis Ă€r en obligat intracellulĂ€r bakterie med en unik utvecklingscykel. C. trachomatis indelas i minst 15 olika serotyper baserat pĂ„ antigena egenskaper hos det dominerande yttermembranproteinet, major outer membrane protein (MOMP). Serotyperna A-C orsakar ögonsjukdomen trakom och typerna L1-L3 orsakar lymfogranuloma venereum. Övriga serotyper D-K överförs sexuellt och Ă€r de som normalt diagnostiseras inom mikrobiologisk rutindiagnostik. Bland heterosexuella personer dominerar serotyp E följt av D och F. Hos mĂ€n som har sex med mĂ€n (MSM) dominerar serotyperna D, G och J.

Patogenes

C. trachomatis alternerar mellan tvÄ former; en extracellulÀr elementarkropp som infekterar mottagliga vÀrdceller och sen omvandlas till en metabolt aktiv förökningsform benÀmnd retikularkropp. Dessa omvandlas i sin tur till elementarkroppar som frisÀtts extracellulÀrt och infekterar nya vÀrdceller. Trots omfattande studier saknas Ànnu övertygande data om att enskilda MOMP-serotyper kan kopplas till vissa typer av symtom eller sjukdom. I en studie har serotyp G ansetts vara associerat till cervixcancer. Sedan flera C. trachomatis-genom sekvenserats pÄgÄr nu studier av andra geners betydelse för patogenes. Tryptofansyntetas (1) och typ III sekretionssystem (2) verkar ha stor betydelse för överlevnad och etablering i vÀrdceller. FörmÄgan att persistera utan symtom leder till tysta komplikationer i form av infertilitet (3).

Klinik

Genital klamydiainfektion Ă€r symtomlös i 50-70 % av infektionerna och sjĂ€lvlĂ€ker i stor utstrĂ€ckning (4). Detta innebĂ€r att klinisk bedömning Ă€r otillrĂ€cklig för diagnostik. Uretrit och cervicit Ă€r vanliga vid symtomgivande okomplicerad infektion och orsakar miktionssveda och diskret flytning. Hos kvinnor kan oregelbundna smĂ„blödningar och blödning vid samlag förekomma. Kvinnor drabbas oftare av komplikationer Ă€n mĂ€n. Komplikationerna omfattar salpingit, inte sĂ€llan symtomlös, som kan orskaka ektopisk graviditet eller infertilitet. Klamydia kan Ă€ven ge infektioner i uterus och bĂ€ckenet samt undantagsvis orsaka periappendicit och perihepatit. Vid uppĂ„tstigande infektion Ă€r diskreta lĂ„gt sittande buksmĂ€rtor klassiskt symtom, men symtomfria infektioner Ă€r vanliga Ă€ven vid engagemang av endometriet och tubor. GenomgĂ„ngen klamydiasalpingit Ă€r den vanligaste orsaken till tubarfaktorinfertilitet och extrauterin graviditet. Infektioner hos mĂ€n kan kompliceras av proktit (frĂ€mst inom gruppen MSM) och epididymit. Klamydia har ocksĂ„ associerats med endokardit, reaktiv artrit, astma och pneumoni. Klamydiakonjunktivit ger ofta rejĂ€l rodnad, men ingen pĂ„taglig varig sekretion.

Vissa serotyper av C. trachomatis (se ovan) orsakar ögonsjukdomen trakom som kan leda till blindhet. Den sexuellt överförbara och invasiva infektionen lymfogranuloma venereum (följ lÀnken) som under decennier betraktades som sporadisk importsmitta, har sedan 2004 rapporterats vid utbrott bland MSM.

Behandling

Standardbehandling vid okomplicerad genital klamydiainfektion Ă€r doxycyklin 100 mg, 2 tabletter första dygnet, dĂ€refter 1×1 i 8 dagar. Alternativ Ă€r azitromycin, ofloxacin och erytromycin. Okomplicerad klamydiainfektion hos gravid kvinna kan behandlas med amoxicillin under hela graviditeten. Alternativt anvĂ€nds doxycyklin under första trimestern och erytromycin i andra och tredje trimestern. Kontrolltest för klamydia ska göras 6 veckor efter behandling av gravida pga att behandlingseffekt kan vara nedsatt.

Epidemiologi

Prevention

Information och rÄdgivning för att Ästadkomma minskat riskbeteende och dÀrmed minska antalet klamydiainfektioner har visat sig vara svÄrt. Viktiga preventiva ÄtgÀrder Àr dÀrför omfattande diagnostik och behandling kombinerat med obligatorisk smittspÄrning. Eftersom klamydiainfektioner övervÀgande Àr asymtomatiska syftar ÄtgÀrder frÀmst till att förebygga infektionskomplikationer hos individen och att hindra smittspridningen i populationen.

Provtagning

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad beskrivning av laboratoriediagnostiken. Sedan mitten av 1990-talet utförs nÀstan all diagnostik i Sverige med kommersiella metoder baserade pÄ amplifiering av nukleinsyra. Kompletterande metoder Àr odling, antigenpÄvisning med immunofluorescens och olika tekniker för antikroppspÄvisning.

Odling Ă€r fortfarande referensmetod utifrĂ„n att den har 100 % specificitet. Den har dock begrĂ€nsningar för utvĂ€rdering av nukleinsyrabaserade metoder, vilka i regel Ă€r kĂ€nsligare Ă€n odling.

REFERENSER

  • 1. McClarty G, Caldwell HD, Nelson DE. Chlamydial interferon gamma immune evasion influences infection tropism. Current opinion in microbiology. 2007 Feb;10(1):47-51.
  • 2. Peters J, Wilson DP, Myers G, Timms P, Bavoil PM. Type III secretion a la Chlamydia. Trends in microbiology. 2007 Jun;15(6):241-51.
  • 3. Hartog JE, Morre SA, Land JA. Chlamydia trachomatis associated tubal factor subfertility: immunogenetic aspects and serological screening. Human Reproductin Update. 2006;12:719-30.
  • 4. Molano M, Meijer CJ, Weiderpass E, Arslan A, Posso H, Franceschi S, et al. The natural course of Chlamydia trachomatis infection in asymptomatic Colombian women: a 5-year follow-up study. J Infect Dis. 2005 Mar 15;191(6):907-16.
  • 5. Van der Bij AK, Spaargaren J, Morre SA, Fennema HS, Mindel A, Coutinho RA, et al. Diagnostic and clinical implications of anorectal lymphogranuloma venereum in men who have sex with men: a retrospective case-control study. Clin Infect Dis. 2006;42:186-94.
  • 6. Morre SA, Ouburg S, van Agtmael MA, de Vries HJ. Lymphogranuloma venereum diagnostics: from culture to real-time quadriplex polymerase chain reaction. Sex Transm Infect. 2008 Aug;84(4):252-3.
  • 7. Klint M, Löfdahl M, Ek C, Airell A, Berglund T, Herrmann B. Lymphogranuloma venereum prevalence in Sweden among men who have sex with men and characterization of Chlamydia trachomatis ompA genotypes. J Clin Microbiol. 2006;44:4066-71.
  • 8. Ison C. Commentary on Forrester B, Pawade J, Horner P. The potential role of serology in diagnosing chronic lymphogranuloma venereum (LGV): a case of LGV mimicking Crohn’s disease. Sex Transm Infect 2006;82:139–40. Sex Transm Infect. 2006;82:141.
  • 9. Smelov V, Morre SA, de Vries H. Are serological chlamydia-specific markers useful to detect asymtomatic cases of lymphogranuloma venereum proctitis? Sex Transm Infect. 2008 Feb;84(1):77-8; author reply.
  • 10. Macmillan A, van Voorst Vader PC, de Vries HJ. 2007 European guideline (IUSTI/WHO) on the management of proctitis, proctocolitis and enteritis caused by sexually transmissible pathogenst. Int J STD & AIDS. 2007;18:514-20.