Donovanos (granuloma inguinale)

(Omdirigerad frÄn Klebsiella granulomatis)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)



Donovanos (granuloma inguinale) (A58)

Etiologi

Donovanos orsakas av bakterien Klebsiella granulomatis (tidigare beteckning Calymmatobacterium granulomatis eller Donovania granulomatis), elementkod QU66151

SmittÀmnet

Etiologiskt agens till Donovanos har nyligen hĂ€nförts till familjen Enterobacteriaceae genus Klebsiella, eftersom bakterien baserat pĂ„ data frĂ„n 16S rRNA gensekvensering uppvisar mycket stor fylogenetisk slĂ€ktskap (95-99 %) med bakterier inom detta genus (1). NĂ€rmast Ă€r bakterien beslĂ€ktad med Klebsiella rhinoscleromatis, som orsakar nasala infektioner som företer likheter med donovanos.

K. granulomatis Àr en kapselförsedd orörlig pleomorf gramnegativ stav, som i likhet med K. rhinoscleromatis huvudsakligen förekommer i tropiska och subtropiska omrÄden. Bakterierna förekommer i human fecesflora. SÀrskilt vanlig Àr bakterien i Papua Nya Guinea, Sydafrika, delar av Indien, Brasilien och Australien, mestadels i aboriginala omrÄden. Organismen Àr svÄrodlad och vÀxer inte pÄ bakteriologiska substrat avsedda för Enterobacteriaceae. DÀremot kan bakterien vÀxa i monocytbaserade odlingssystem och pÄ Hep-2 celler.

Patogenes

Sjukdomen överförs huvudsakligen sexuellt, men den förekommer ocksÄ hos mindre barn och sexuellt inaktiva vuxna. Sannolik smittvÀg i de senare fallen Àr fekal smitta och autoinokulation. Smittsamheten Àr lÄg, upprepad exponering tycks nödvÀndig. Smitta till barnet har visats kunna överföras under förlossning.

Bakterierna tenderar vid infektion att ansamlas i stora histiocyter (bindvĂ€vsmakrofager) dĂ€r de Ă€r pĂ„visbara som bipolĂ€rt fĂ€rgade kapslade kockobaciller, sĂ„ kallade ”Donovankroppar”. Specifika virulensmekanismer har inte identifierats.

Klinik

Inkubationstiden Àr okÀnd, men antas variera mellan (1 dag)-14 dagar och 1 Är. Vid experimentella studier pÄ mÀnniska, har lesioner inducerats cirka 2 mÄnader efter smittotillfÀllet.

Infektionen debuterar som en eller flera fasta kutana eller subkutana noduli som ulcererar. SĂ„ren Ă€r vanligen djupröda (”biffĂ€rgade”), lĂ€ttblödande och oömma (ulcerogranulomatös form). Obehandlade ökar de succesivt i storlek. Hypertrofa, torra oregelbundna sĂ„r förekommer, liksom nekrotiska illaluktande med destruktion av omgivande vĂ€vnad. I sent skede kan spontanlĂ€kning förekomma, ofta med Ă€rrvĂ€vnad och strikturer som följd. SĂ„ren Ă€r i 90 % av fallen lokaliserade till yttre genitalia, hos mĂ€n oftast subpreputialt eller kring anus. Hos kvinnor angrips i första hand de smĂ„ blygdlĂ€pparna, och mer sĂ€llan cervix eller uterusslemhinnan. Cirka 10 % av sĂ„ren Ă€r lokaliserade till ljumskarna. Spridning till regionala lymfkörtlar förekommer, frĂ„n vilka infektionen kan spridas i omkringliggande vĂ€vnad, vilket kan resultera i abscessbildning (pseudobubo) och ulceration av huden.

Donovanos kan ocksÄ förekomma extragenitalt i exempelvis lÀppar, haka, gom, hals, nÀsa och larynx. Disseminerad infektion kan spridas till ben och lever, och Àr oftast associerad med graviditet eller cervikal infektion. Genital donovanos ökar sannolikt mottaglighet för HIV-infektion och andra STI.

Behandling

För behandling av laboratorieverifierad donovanos, dÀr andra orsaker till tillstÄndet kunnat uteslutas, rekommenderas i första hand azitromycin 1 g initialt, dÀrefter 500 mg dagligen tills effekt erhÄlles. Andra ocksÄ effektiva doseringsregimer av azitromycin finns utprövade. Alternativa medel Àr ciprofloxacin, ceftriaxon, trim-sulfa, doxycyklin och gentamicin. Vid graviditet rekommenderas erytromycin som förstahandsval. Behandling av partner kan vara aktuell. Donovanos har god prognos vid adekvat antibiotikabehandling, Àven vid lÄngvariga sjukdomstillstÄnd.

Epidemiologi

För detaljerad översikt, följ lÀnken

Prevention

Inget vaccin finns tillgÀngligt. Preventionen i endemiska och epidemiska omrÄden, som exempelvis Papua Nya Guinea, har genomförts framgÄngsrikt genom Ärlig undersökning av hela populationer. MÄlet har varit att utrota sjukdomen, vilket lyckats inom vissa geografiska omrÄden. Ett lyckat resultat tycks vara sÀrskilt associerat med generellt ökad hygienstandard.

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik

Följ lĂ€nken för detaljerad information. Den kliniska diagnosen bör om möjligt verifieras med laboratoriediagnostik innan antibiotikabehandling initieras. Mikroskopi av fĂ€rgade utstryk med pĂ„visande av ”Donovankroppar” Ă€r referensmetod för pĂ„visande av infektionen. KĂ€nsligheten anges till 60-80 % jĂ€mfört med klinisk diagnos. Specificiteten Ă€r i sig inte definierad, men förekomst av intracellulĂ€ra Donovankroppar Ă€r diagnostiskt för donovanos. Serologi kan anvĂ€ndas som komplement för pĂ„visande av infektionen. PCR Ă€r alternativ metod för pĂ„visande av bakterien.

Laboratorierapportering

Donovanos Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • 1. Kharsany, A, B, M et al. Phylogenetic analysis of Calymmatobacterium granulomatis based on rRNA gene sequensis. J. Med. Microbiol. 1999; 48:841-847.
  • 2. N OÂŽFarrell, Donovanosis. Tropical Medicine Series. Sex Transm Infect. 2002; 78:452-457.
  • 3. National guideline for the management of donovanosis (granuloma inguinale). Clinical Effectiveness Group (Associiation for Genitourinary Medicine and the Medical Society for the Study of Veneral Diseases). 2001
  • 4. Carter, J.S., F.J. Bowden, I.Bastian, G.M. Myers, K.S. Sriprakash, and D.J.Kemp. 1999. Phylogenetic evidence for reclassification of Calymmatobacterium granulomatis as Klebsiella granulomatis comb. Nov. Int. J. Syst. Bacteriol. 49:1695-1700.