Kronisk obstruktiv lungsjukdom-KOL
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Kronisk obstruktiv lungsjukdom – KOL, (J44)[redigera]
KOL är ett sammansatt kliniskt begrepp. Hit hör dels storrökare hos vilka den kroniska bronkiten utvecklat obstruktiva komponenter, dels en grupp astmatiker vars sjukdom utvecklats till en invariabel obstruktion. Även icke rökande astmatiker kan utveckla KOL dock med mindre inslag av emfysem.
Patogenes[redigera]
Obstruktionen orsakas av kronisk inflammation i bronker och bronkioli (bronkiolit är ingen klinisk diagnos hos vuxna). Efter hand skadas slemhinnans ciliefunktion och ett emfysem utvecklas i lungvävnaden. Tobaksrökning och ärftliga faktorer är de viktigaste bakgrundsfaktorerna. Det kan inte uteslutas att bronkioliter i barnaåren kan vara predisponerande.
Klinik[redigera]
Symtomen skiljer sig från dem vid astma genom att uppträda smygande och inte dämpas av steroider. Patienterna är infektionskänsliga. Upprepade infektioner ofta med primär virusetiologi kan påskynda förloppet. De mindre bronkerna är hos KOL-patienter till skillnad från normalförhållandet inte sterila.
Mikrobiologisk diagnostik[redigera]
Höga bakterietal vid kvantitativ sputumodling liksom fynd av polymorfkärniga vita blodkroppar och bakterier i gramfärgat sputum stöder ett bakteriellt inslag vid akut exacerbation av infektion. Kolonisering sker med okapslad H. influenzae, pneumokocker, M. catharrhalis med flera luftvägsbakterier, vilket försvårar den bakteriologiska odlingsdiagnostiken.
I oklara fall kan BAL användas för mikrobiologisk diagnostik.