Kvantitativ urinodling-jämförelsenivå (Nivå 3)

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


Kvantitativ urinodling - Nivå 3 - Referens/jämförelsenivå

Indikationer för denna odling kan vara: blåspunktionsprov, remissuppgifter, kliniska fynd eller testresultat (U-nitrit, U-LPK, "ful" urin vid utodling) som talar för UVI men där urinodling varit negativ.

Med föreslagna gränsvärden för bakteriuri, Tabell 11, blir det vanligaste mätintervallet 10^5- 10^8 CFU/L. Då gränsen för bakteriuri sänkts krävs ett större odlingsinokulat. Med 10 μL motsvaras 10^6 CFU/L av 10 kolonier på agarytan. Om 10 kolonier används som gräns får man ett slumpmässigt fel på 30 % beroende på bakteriernas ojämna fördelning i urinen.

Genom spädning av urinen 1:10 och 1:100 kan den övre gränsen förskjutas till 10^1^0 CFU/L (10^7CFU/mL).

I ett pilotförsök jämfördes inokulering med mikropipett (5 μL), platinaögla (5 μL) och plastögla (10 μL). Mikropipett var den enda metod som gav godtagbar reproducerbarhet och rekommenderas därför i referensmetoden. Det ankommer på det enskilda laboratoriet att bedöma huruvida man i rutinen vill nöja sig med den något osäkrare kvantifiering inokulation med ögla erbjuder. Även med det större inokulatet vid blåspunktion (0,1 mL) motsvarar 10 kolonier på agarytan brytpunkten (10^5 CFU/L). För säker identifiering av svamp krävs särskild metodik (referensmetodik för svampinfektioner I 10).

Metodbeskrivning

  • Substrat
    • CLED-agar (Cysteine-Lactose Electrolyte-Deficient)
    • Blodagar
    • Hematinagar
  • Inokulering: 10 μL inokuleras med mikropipett mitt på en hematinagarplatta och en blodagarplatta, dessutom inokuleras 1 μL med plast- eller platinaögla på CLED-agar. Vid odling av urin från blåspunktion rekommenderas större inokulat, 0,1 mL på blodagar och hematinagar. En förbättrad kvantifiering vid hög bakteriekoncentration kan uppnås om urinen späds 1:10 och 1:100 och att ospädd och spädd urin sedan inokuleras med en 100 μL pipett. I Urin-bilaga 3 beskrivs en ännu noggrannare metod som kan vara aktuell att använda t.ex. vid validering av flödescytometri för mätning av bakteriekoncentration i urin. Inokulatet sprids med platina- eller plastögla genom att stryka några gånger fram och tillbaka genom droppen. Slutligen stryks flera täta streck vinkelrätt mot den första linjen, se Figur 6.

Kvantifiering sker på platta som inokulerats med mikropipett. P.g.a. risk för förväxling vid utodling, kontaminationsrisk och sämre möjligheter till kvantifiering avråds från odling på delade plattor.


Inkubering och avläsning

  • CLED-agar, 35-37 °C, aerobt, 1+1 dygn
  • Blodagar, 35-37 °C, anaerobt, 2 dygn
  • Hematinagar, 35-37 °C, 5 % CO2, 1+1 dygn


Urinfig6.jpg

Åtgärder som i vissa fall kan vara värdefulla

Följande åtgärder kan vidtas efter individuell medicinsk bedömning.

  • 1. Utfällda amorfa salter, som kan likna eller dölja pus, löses i 37 °C värme (urater) eller i svag syra (fosfater).
  • 2. "Ond" lukt, speciellt med inslag av ammoniak, tyder på ureasaktivitet och kan föranleda pH-mätning, t.ex. med Merck pH 110TM indikatorremsa, som blir blå vid pH 8 och svart vid pH 10.
  • 3. Gramfärgat preparat av ocentrifugerad urin(1). Följande gäller vid 1000 X förstoring:
    • 1 bakterie/synfält motsvarar 10^8 CFU/L
    • 20-30 synfält utan bakterier talar för <10^7 CFU/L
    • 1 leukocyt/synfält motsvarar 100 leukocyter/μL (mm^3)=otvetydig pyuri
    • 20-30 synfält utan någon leukocyt talar mot pyuri (gränsen för pyuri=1 leukocyt/tio synfält).

Av statistiska skäl är koncentrationsberäkningarna ovan mycket ungefärliga. Detta gäller urinprov med pH <7. Referensmetod för diagnostik av pyuri är räkning av vita blodkroppar i färsk, ocentrifugerad, ofärgad urin i räknekammare, se artikeln Mikroskopi och testremsor vid UVI-diagnostik.

  • 4. Vid pH> 8 går leukocyterna snabbt i lys. Granulocytesteras kan dock fortfarande påvisas i urinen med Cytur^T^M , Ecur4^T^M, eller BM LN^T^M test.
  • 5. Nitrittest.
  • ) Beskrivning av gramfärgning, urin: Låt en droppe ocentrifugerad urin falla ned på objektglaset. Låt torka. Fixera med gaslåga eller konc. metanol som får avdunsta. Färga enligt Gram.

(1). Punkt 3 kan vid behov kompletteras med räkning av vita blodkroppar i ocentrifugerad urin i räknekammare. Då upptäcks också eventuella trippelfosfatkristalller - kistlockliknande - som ofta förekommer vid infektioner orsakade av ureasbildare.