Klamydia-laboratoriediagnostik

(Omdirigerad frÄn Laboratoriediagnostik-Klamydia)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel: Klamydia

Huvudartikel: Lymfogranuloma venereum



Chlamydia trachomatis

AllmÀnt

Traditionell referensmetod för C. trachomatis diagnostik Àr odling, som dock endast utförs vid enstaka laboratorier i landet som komplement till den numera dominerande nukleinsyrabaserade diagnostiken. Kompletterande diagnostiska metoder Àr antigenpÄvisning med immunofluroescensmikroskopi och antikroppspÄvisning med olika tekniker. DNA-sekvensering har visst utrymme vid speciella frÄgestÀllningar.

Snabbtester har lanserats i Sverige, Àven för egendiagnostik, men har hittills prestandamÀssigt varit undermÄliga och har utgÄtt frÄn marknaden. Det Àr oklart vilken roll sÄdana tester kan ha som komplement till vÀletablerad rutindiagnostik. Snabbtester tas för nÀrvarande ej nÀrmare upp i detta avsnitt.


Klamydiatab4.jpg


Nukleinsyrabaserad diagnostik i Sverige utförs med kommersiella metoder och detaljerade anvisningar för provtagning, transport, detektion och resultattolkning tillhandahĂ„lls av respektive tillverkare. Vid anvĂ€ndning av egentillverkade metoder för rutinmĂ€ssig nukleinsyradiagnostik mĂ„ste omfattande validering göras mot referensmetod. För kvalitetssĂ€kring av bĂ„de kommersiella och egenutvecklade metoder hĂ€nvisas till manualen Molecular diagnostic methods for infectious diseases; Approved guideline – Second Edition 2006, Clinical and Laboratory Standards Institute (http://www.clsi.org).

Referensmetodik

Odling

Beskrivning av odlingsförfarandet ges i bilaga 2.

Alternativa diagnostiska metoder

Nukleinsyrabaserade metoder

Flera kommersiella detektionssystem finns och olika amplifieringstekniker för nukleinsyra anvÀnds.

Alla detektionssystemen fungerar tillfredstÀllande jÀmfört med odling. Vissa skillnader i analytisk och klinisk kÀnslighet finns dock mellan de olika metoderna (1-3). Metodval avgörs Àven av det egna laboratoriets infrastruktur och behov. Inget specifikt system kan förordas.

Klamydiatab5.jpg


Positiva fynd konfirmeras genom förnyad analys av primÀrprovet. För uriner omfattar det Àven nukleinsyraextraktionssteget. NödvÀndigheten av konfirmationstest har ifrÄgasatts pÄ grund av att svagt positiva prover kan bli falskt negativa vid omtestning (2).

Ett bristfÀlligt undersökt problem Àr kontamination vid provtagningen, vilket kan ge falskt positiva resultat (4). Utbildning av provtagande personal Àr dÀrför viktig.

AntikroppspÄvisning

Konventionell metod för antikroppspÄvisning Àr mikroimmunofluorescens (MIF)-test mot C. trachomatis elementarkroppar (5). Kommersiella ELISA-tester som Àr mer standardiserade Àr ocksÄ tillgÀngliga (6). Antikroppsdetektion har dock begrÀnsat utrymme för klamydiadiagnostik hos enskilda patienter, men Àr anvÀndbara vid spÀdbarnspneumoni, infertilitetsutredningar och epidemiologiska prevalensstudier.

Vid spÀdbarnspneumoni kan C. trachomatis-IgM pÄvisas. Prov frÄn nasofarynx för samtidig nukleinsyradetektion rekommenderas.

Andra indikationer för antikroppspÄvisning Àr reaktiv artrit och perihepatit.

Tubarinfertilitet orsakas till stor del av persisterande klamydiainfektioner som inte ger immunsvar. Det positiva prediktiva vĂ€rdet för en C. trachomatis-IgG test Ă€r dĂ€rför lĂ„gt (30-65 %) medan det negativa prediktiva vĂ€rdet Ă€r 75-90 % och kan anvĂ€ndas för att avfĂ€rda klamydia som trolig orsak till infertilitet. Kombination med högkĂ€nslighets test för CRP höjer det positiva prediktiva vĂ€rdet till 86 % enligt en översikt (7). Antikroppar för klamydiaspecifikt hsp-protein anvĂ€nds ocksĂ„ vid komplikationsutredningar (8).

C. trachomatis-IgG kan Àven anvÀndas för att pÄvisa genomgÄngen infektion i epidemiologiska undersökningar.

Antikroppsundersökning för C. trachomatis Àr otillrÀcklig för att pÄvisa aktuell infektion och kan inte ligga till grund för smittskyddsanmÀlan.

Antigentester

ELISA-metoder anvÀndes tidigare i stor skala som alternativ till odling. Dessas lÄga kÀnslighet gör att de inte har nÄgot utrymme nÀr nukleinsyrabaserade metoder Àr tillgÀngliga.

Direkt fluorescerande antikroppstest (DFA)

Direkt pÄvisning av klamydiaorganismer i utstryk pÄ objektglas med fluorescerande monoklonala antikroppar Àr en snabbmetod för fÄtalsdiagnostik. Metoden kan i bÀsta fall prestandamÀssigt vara i nivÄ med odling, men krÀver bedömningserfarenhet och har numera en mycket begrÀnsad anvÀndning.

Snabbtester

Snabbtester har lanserats pÄ marknaden, men har hitintills visat alltför bristfÀlliga prestanda för att ha en plats i Sverige. BÀttre metoder Àr pÄ vÀg och anvÀndning och kvalitetssÀkring behöver utredas bÀttre.

ResistensbestÀmning

Den kliniska och mikrobiologiska utlÀkningen av C. trachomatis-infektioner vid antibiotikabehandling Àr vÀldokumenterad. Trots enstaka rapporter om nedsatt kÀnslighet/resistens (9), finns ingen anledning att resistensbestÀmma C. trachomatis-isolat, utom vid vÀl dokumenterad terapisvikt. Referensmetodik för resistensbestÀmning saknas för nÀrvarande.

Epidemiologisk typning

Sekvensbaserad genotypning anvÀnds inte rutinmÀssigt, men kan göras för att undersöka om personer i ett sexuellt nÀtverk har samma genetiska klamydiavariant. För övrigt utförs genotypning huvudsakligen för forskningsÀndamÄl. Mest omfattande erfarenhet finns av typning baserad pÄ ompA-genen (10, 11), men multilokusbaserad sekvenstypning ger högre upplösning och utföres vid mikrobiologiska laboratoriet i Uppsala (12).

Kvalitetskontroll

I kommersiella metoder ingÄr positiv och negativ kontroll. Positiv kontroll kan vara starkt positiv och blir dÄ robust, men kan samtidigt maskera förÀndringar i metodens prestanda.

Egentillverkade kontroller bör anvÀndas regelbundet för att se att metoden inte driver i kÀnslighet.

För ackreditering av diagnostisk metodik följs riktlinjer frÄn SWEDAC. I detta ingÄr analys av svenska provpaneler som distribueras av EQUALIS. Internationella provpaneler tillhandahÄlls av UK-NEQAS [1] och QCMD [2] som via EQUALIS distribueras till svenska laboratorier.

Svarsrutiner

Prover med pÄvisad nukleinsyra eller isolat av C. trachomatis betraktas som konfirmerat fall av klamydiainfektion och besvaras.

I svaret bör anges att klamydia Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

Laboratorierapportering

Klamydia Àr anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168). AnmÀlan av varje fall görs till lokal smittskyddslÀkare samt till FolkhÀlsomyndigheten via SmiNet[3]. Av behandlande lÀkare görs ocksÄ en klinisk anmÀlan av varje enskilt fall till smittskyddslÀkare och FolkhÀlsomyndigheten.

Lymfogranuloma venereum

Odling

Isolering av Chlamydia trachomatis LGV frÄn prov frÄn ano-genitalomrÄdet.

Beskrivning av odlingsförfarandet som för övriga serotyper, se bilaga 2.

NukleinsyrapÄvisning och antikroppspÄvisning

Se avsnittet under klamydia.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • 2. Schachter J, Chow JM, Howard H, Bolan G, Moncada J. Detection of Chlamydia trachomatis by nucleic acid amplification testing: our evaluation suggests that CDC-recommended approaches for confirmatory testing are ill-advised. J Clin Microbiol. 2006 Jul;44(7):2512-7.
  • 3. Schachter J, Hook EW, Martin DH, Willis D, Fine P, Fuller D, et al. Confirming positive results of nucleic acid amplification tests (NAATs) for Chlamydia trachomatis: all NAATs are not created equal. J Clin Microbiol. 2005 Mar;43(3):1372-3.
  • 4. Meader E, Waters J, Sillis M. Chlamydia trachomatis RNA in the environment: is there potential for false-positive nucleic acid amplification test results? Sex Transm Infect. 2008 Apr;84(2):107-10.
  • 5. Wang SP, Grayston JT, Alexander ER, Holmes KK. Simplified microimmunofluorescence test with trachoma-lymphogranuloma venereum (Chlamydia trachomatis) antigens for use as a screening test for antibody. J Clin Microbiol. 1975;1(3):250-5.
  • 6. Morre SA, Munk C, Persson K, Kruger-Kjaer S, van Dijk R, Meijer CJ, et al. Comparison of three commercially available peptide-based immunoglobulin G (IgG) and IgA assays to microimmunofluorescence assay for detection of Chlamydia trachomatis antibodies. J Clin Microbiol. 2002 Feb;40(2):584-7.
  • 7. Hartog JE, Morre SA, Land JA. Chlamydia trachomatis associated tubal factor subfertility: immunogenetic aspects and serological screening. Human Reproductin Update. 2006;12:719-30.
  • 8. Persson K. The role of serology, antibiotic susceptibility testing and serovar determination in genital chlamydial infections. Best practice & research. 2002 Dec;16(6):801-14.
  • 9. Wang SA, Papp JR, Stamm WE, Peeling RW, Martin DH, Holmes KK. Evaluation of antimicrobial resistance and treatment failures for Chlamydia trachomatis: a meeting report. J Infect Dis. 2005;191(6):917-23.
  • 10. Jurstrand M, Falk L, Fredlund H, Lindberg M, Olcen P, Andersson S, et al. Characterization of Chlamydia trachomatis omp1 genotypes among sexually transmitted disease patients in Sweden. J Clin Microbiol. 2001 Nov;39(11):3915-9.
  • 11. Lysen M, Osterlund A, Rubin CJ, Persson T, Persson I, Herrmann B. Characterization of ompA genotypes by sequence analysis of DNA from all detected cases of Chlamydia trachomatis infections during 1 year of contact tracing in a Swedish County. J Clin Microbiol. 2004 Apr;42(4):1641-7.
  • 12. Klint M, Fuxelius HH, Goldkuhl RR, Skarin H, Rutemark C, Andersson SG, et al. High-Resolution Genotyping of Chlamydia trachomatis Strains by Multilocus Sequence Analysis. J Clin Microbiol. 2007 Feb 28.
  • 13. Socialstyrelsen. MĂ€rkning av remisser och prover vid allmĂ€nfarliga sjukdomar som Ă€r sexuellt överförbara. Meddelandeblad, Juni 2008.