LuftvÀgar-anatomi

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Nedre luftvÀgarnas anatomi

Luft-figur1.jpg

Nedre luftvÀgarna utgörs av luftstrupen, trakea (trachea), med början omedelbart under struphuvudet i höjd med sjÀtte halskotan, och huvudbronkerna (sing. bronchus principalis) som via lungportarna (sing. lunghilus) gÄr in i vardera lungan (pulmo, plur. pulmones) (figur 1). Lungorna indelas i lober och segment, Ätskilda av tunna bindvÀvshinnor. Höger lunga har tre lober; ovanloben, mellanloben och underloben. VÀnster lunga har tvÄ lober; ovanloben och underloben. Inne i lungorna delar bronkerna upp sig i allt mindre grenar; frÄn huvudbronkerna via lobÀra (en till varje lob), segmentella och subsegmentella bronker minskar lumen frÄn ca 7 mm till ca 1 mm.

Liksom trakea Àr bronkerna uppbyggda av ett elastiskt kollagent stroma med stödjande brosk och glatta muskelceller. I de lobÀra bronkerna fÀster dessa muskler pÄ baksidan mellan skÀnklarna pÄ de hÀstskoformade brosken. LÀngre perifert Àr musklerna istÀllet cirkulÀrt anlagda. De minsta grenarna, bronkiolerna, vidtar efter 10 generationers förgrening av bronkerna. De har en diameter pÄ 1 mm eller mindre och Àr uppbyggda av lÀngsgÄende elastiska fibrer omgivna av glatta muskelceller, som löper i spiral runt de smÄ luftrören. Brosk saknas. Luftströmmen leds via terminala och respiratoriska bronkioli ut i alveolarsÀckarna som har halvklotformade utbuktningar, alveoler, vars vÀggar bestÄr av ett enda epitelcellslager omslutet av ett kapillÀrnÀt, genom vilket gasutbytet sker (figur 2). Vardera lungan Àr omsluten av en dubbelvÀggig sÀck, lungsÀcken, pleura. I lungsÀcken finns normalt en liten mÀngd vÀtska som sörjer för att lungan lÀtt kan glida mot bröstkorgsvÀggen. Vid inandning sjunker trycket i lungsÀckarna varvid lungorna genom sitt elastiska bindvÀvsstroma utvidgas. FörsÀmrad elasticitet i lungvÀvnaden innebÀr försÀmrad ventilation.

Luft-figur2.jpg

Genom alveolerna och cirkulationen transporteras inandat syre via röda blodkroppar ut till kroppens alla celler. DĂ€rifrĂ„n transporteras koldioxid tillbaka till alveolerna och andas ut. Inandningsluften innehĂ„ller förutom gaser ocksĂ„ partiklar och ofta mikroorganismer. För att kunna transportera bort sĂ„dana frĂ€mmande partiklar har luftvĂ€garna utom alveolerna ett mukociliĂ€rt system. Detta bestĂ„r av cilieförsedda epitelceller som slĂ„r i riktning mot svalget och som badar i ett mukusskikt vilket produceras av sĂ€rskilda bĂ€garceller, ”goblet cells”. I detta mukusskikt fastnar de frĂ€mmande partiklarna och förs av cilierna uppĂ„t mot svalget. Genom denna mekanism saknar de nedre luftvĂ€garna en resident bakterieflora.

Riklig förekomst av immunceller, d. v. s. plasmaceller och lymfocyter, kompletterar luftvÀgarnas försvar mot mikroorganismer. I alveolerna finns rikligt med makrofager. De Àr försedda med immunglobulin - och komplementreceptorer och rensar alveolerna frÄn frÀmmande material genom migration uppÄt i luftvÀgarna eller via blodet. En mer detaljerad beskrivning av lungans fysiologi och immunologi faller utanför avsikten med denna volym/artikel.