Lungabscess

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Lungabscess, (J85.1)

Abscessbildning i lungvÀvnaden bestÄr av en eller flera kaviteter. Vid utbredd förekomst av mindre abscesser talas i stÀllet om nekrotiserande pneumoni.


Etiologi

Abscessbildningar i lungvĂ€vnaden utgĂ„r frĂ„n infektionsprocesser med olika patogenes. Bakgrunden förklarar ofta de mikrobiologiska odlingsfynden. Vanligt Ă€r en aspirationspneumoni med orofaryngeal aerob och anaerob flora. De viktigaste anaeroba patogenerna Ă€r Peptostreptococcus spp, Prevotella melaninogenica och Fusobacterium nucleatum. Även Porphyromonas och Bacteroides spp förekommer liksom Streptococcus milleri-gruppen samt Actinomyces spp och Clostridium perfringens. Fusobacterium necrophorum kan i efterförloppet till tonsillit/faryngit ge en allvarlig disseminerad septisk sjukdom med bl.a. jugularvenstrombos, lungabscess och septisk artrit (necrobacillosis eller Lemierre’s syndrom). Actinobacillus actinomycetemcomitans kan ge hilusnĂ€ra infiltrat med abscessbildning och fistulering ut genom thoraxvĂ€ggen via ett revben.

Spridning kan ocksÄ ske hematogent genom septisk metastasering t.ex. frÄn en endokardit. HÀr dominerar Staphylococcus aureus, Klebsiella pneumoniae, andra Enterobacteriaceae, Pseudomonas och Burkholderia cepacia. Haemophilus influenzae kan förekomma vid aspirationspneumoni förvÀrvad pÄ sjukhus p.g.a. att dessa bakterier dÄ ofta koloniserar svalgfloran. Subfreniska abscesser kan spridas direkt till lungorna varvid Clostridium spp kan vara tÀnkbara fynd. Lungabscess (kavern) kan ocksÄ förekomma vid tbc. Ovanliga agens Àr pneumokocker och Legionella pneumophila. Hos immundefekta patienter förekommer Nocardia och Rhodococcus spp, tuberkulos och svamp (aspergillos, kryptokockos). Histoplasmos, blastomykos och kockioidiomykos förekommer endemiskt i vissa delar av vÀrlden, dock ej i Europa.

Patogenes

Som nÀmnts ovan orsakas abscess i lungan vanligen av aspiration p.g.a. nedsatt medvetande. Flertalet friska individer aspirerar under sömn, men för att infektion ska upptrÀda krÀvs att de normala försvarsmekanismerna, hostreflex och ciliefunktion i luftvÀgarnas cylinderepitel Àr nedsatta. MÀngden aspirerat material har ocksÄ betydelse liksom pH: mycket surt material kan ge kemisk slemhinneskada. Förgiftning (alkohol, narkotika), frÀmmande kropp, tumörer, narkos med trakealtub och sjukdomar som ger medvetandesÀnkning predisponerar för att aspirerat material blir kvar i nedre luftvÀgarna. Bakterier ur den normala orofaryngeala floran engageras vid infektionen, men syrareducerande terapi, exempelvis H2-blockare, Àr en viktig riskfaktor, som vidgar spektrat av potentiella patogener p.g.a. tendens till övervÀxt i ventrikeln av tarmflora (E. coli, Klebsiella pneumoniae, Bacteroides fragilis).

Klinik

Lungabscess kan vara akut eller kronisk (< eller > 6-8 veckor). Den kan ocksÄ vara primÀr eller kopplad till underliggande sjukdomar, som bronkiektasier och lungcancer. Patienten har i regel varit sjuk under flera veckor - mÄnader med lÄggradig feber, viktminskning, trötthet, sjukdomskÀnsla och produktiva purulenta upphostningar samt andningskorrelerade smÀrtor. Hos hÀlften av patienterna Àr sputa mycket illaluktande. Om patienten söker tidigt i sjukdomsförloppet finns fysikaliska tecken pÄ pneumoni. Leukocytos Àr uttalad. Vissa patienter har ett mer akut septiskt insjuknande med hög feber och snabb spridning av infektionen till fler segment/lober, ibland hela eller bÄda lungorna samt till pleura. Man talar dÄ om en anaerob nekrotiserande pneumoni eller pulmonÀrt gangrÀn.


Mikrobiologisk diagnostik:

Bronkoskopi med BAL Àr referensmetod. Skyddad borste och begrÀnsat bronkoalveolÀrt lavage Àr ett alternativ. Transtrakeal och transthorakal aspiration Àr ocksÄ alternativ, men anvÀnds mer sparsamt. Vid misstanke pÄ pleuravÀtska görs thorakocentes. Blododling görs pÄ septiska patienter och vid misstanke pÄ endokardit.