Lymfogranuloma venereum

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel: Klamydia


Se Àven

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Klamydiainfektion



Lymfogranuloma venereum (ICD10-kod A55)

Etiologi

Chlamydia trachomatis serotyper (serovars) L1, L2, och L3, elementkod ATCCVR571 i NPU-kodsystemet.

SmittÀmnen

Lymfogranuloma venereum (LGV) orskas av C. trachomatis av serotyperna L1-L3, vilka Àr mer invasiva och virulenta Àn övriga serotyper. Serotyp L2 Àr vanligast. Se för övrigt under Klamydia.

Patogenes

Vid klassisk LGV-infektion förs bakterierna frÄn genitalia via lymfkÀrl till i första hand inguinala lymkörtlar, dÀr de förökar sig inne i makrofagerna. Men vid LGV-infektioner bland mÀn som har sex med mÀn (MSM) Àr proktit vanligare och ofta utan förstorade lymfkörtlar.

Klinik

LGV debuterar efter en inkubationstid frĂ„n 3 dagar - 6 veckor med en icke ömmande papel eller ett litet sĂ„r pĂ„ ollonet eller i vaginalslemhinnan. Dessa primĂ€ra infektionstecken försvinner inom nĂ„gra dagar och Ă€r ofta sĂ„ diskreta att de passerar oförmĂ€rkt för den smittade. Uretrit och cervicit kan dock upptrĂ€da samtidigt. Efter en latensperiod pĂ„ cirka 2 - 6 veckor upptrĂ€der hos mĂ€n en, som regel ensidig, inguinal lymfkörtelsvullnad, ofta med abscessbildning, som sjukdomens andra stadium. Samtidigt kan feber, muskel- och ledsmĂ€rtor förekomma. Cirka 1/3 av de affekterade körtlarna smĂ€lter och rupturerar utĂ„t, medan resterande körtlar kan defektlĂ€ka till en hĂ„rd inguinal massa. Hos kvinnor förekommer inguinal körtelsvullnad bara hos cirka 20 %, medan symtom som vid pelvic inflammatory disease (PID) kan förekomma beroende pĂ„ engagemang av lymfkörtlar i nedre delen av bukhĂ„lan och i lilla bĂ€ckenet. Artrit, pneumoni, hepatit eller perihepatit förekommer men Ă€r ovanliga komplikationer till LGV. Efter en latensperiod, som kan vara i flera Ă„r, kan ett tredje stadium av sjukdomen upptrĂ€da. Detta kallas ”genitoanorektalt syndrom” och karakteriseras av proktokolit, perirektala abscesser, fistlar, strikturer och hyperplasi av lokal lymfoid vĂ€vnad. I slutstadiet kan genital elefantiasis uppstĂ„ hos bĂ„da könen.

LGV-infektioner hos MSM kÀnnetecknas av proktit, förstorade lymfkÀrl, anorektala sÄr och förhöjda vÀrden av vita blodkroppar i utstryk frÄn rektum. Kan förvÀxlas med Crohns sjukdom (5).

Epidemiologi

Se sÀrskilt avsnitt i allmÀn och klinisk del.

Provtagning

Laboratoriediagnostik-Klamydia

För en fullstÀndig beskrivning av laboratoriediagnostiken, följ lÀnken. Konventionella rutindiagnostiska metoder för C. trachomatis detekterar Àven LGV. För att specifikt differentiera LGV frÄn andra klamydiaserotyper krÀvs en specifik nukleinsyreamplifieringsmetod (realtids-PCR [6]) eller sekvensbaserad typning [7]. SÄdan metodik kan anvÀndas pÄ prov som anvÀnts i rutindiagnostik för klamydia.

HÀnvisningslaboratorium för LGV-diagnostik Àr Sektionen för klinisk mikrobiologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Kontaktperson: Björn Herrmann.

AntikroppspÄvisning kan ge diagnostiskt stöd vid kliniska symtom som Àr förenliga med LGV-infektion, men anses inte vara tillrÀckligt för att konfirmera LGV-fall (8, 9).

Behandling

Behandlingstiden Ă€r 21 dagar. Förstahandsval vid antimikrobiell behandling Ă€r doxycyklin 100 mg tvĂ„ gĂ„nger per dag. Alternativt tetracyklin 500 mg 1×4 per dag eller erytromycin 500 mg 4×1 per dag (10). Vid klassisk LGV-infektion Ă€r prognosen god i de tidigare stadierna, i tredje stadiet mĂ„ste behandlingen ocksĂ„ omfatta Ă„tgĂ€rder mot komplikationerna.

Prevention

De mest betydande riskfaktorerna Àr HIV-infektion, samtidig herpes/syfilis-infektion med genitalt sÄr och tidigare genomgÄngen klamydiainfektion. Högt riskbeteende kÀnnetecknar LGV-infekterade personer. Preventiva ÄtgÀrder som vid andra klamydiainfektioner. Riktad information till MSM.

REFERENSER

  • 1. McClarty G, Caldwell HD, Nelson DE. Chlamydial interferon gamma immune evasion influences infection tropism. Current opinion in microbiology. 2007 Feb;10(1):47-51.
  • 2. Peters J, Wilson DP, Myers G, Timms P, Bavoil PM. Type III secretion a la Chlamydia. Trends in microbiology. 2007 Jun;15(6):241-51.
  • 3. Hartog JE, Morre SA, Land JA. Chlamydia trachomatis associated tubal factor subfertility: immunogenetic aspects and serological screening. Human Reproductin Update. 2006;12:719-30.
  • 4. Molano M, Meijer CJ, Weiderpass E, Arslan A, Posso H, Franceschi S, et al. The natural course of Chlamydia trachomatis infection in asymptomatic Colombian women: a 5-year follow-up study. J Infect Dis. 2005 Mar 15;191(6):907-16.
  • 5. Van der Bij AK, Spaargaren J, Morre SA, Fennema HS, Mindel A, Coutinho RA, et al. Diagnostic and clinical implications of anorectal lymphogranuloma venereum in men who have sex with men: a retrospective case-control study. Clin Infect Dis. 2006;42:186-94.
  • 6. Morre SA, Ouburg S, van Agtmael MA, de Vries HJ. Lymphogranuloma venereum diagnostics: from culture to real-time quadriplex polymerase chain reaction. Sex Transm Infect. 2008 Aug;84(4):252-3.
  • 7. Klint M, Lofdahl M, Ek C, Airell A, Berglund T, Herrmann B. Lymphogranuloma venereum prevalence in Sweden among men who have sex with men and characterization of Chlamydia trachomatis ompA genotypes. J Clin Microbiol. 2006;44:4066-71.
  • 8. Ison C. Commentary on Forrester B, Pawade J, Horner P. The potential role of serology in diagnosing chronic lymphogranuloma venereum (LGV): a case of LGV mimicking Crohn’s disease. Sex Transm Infect 2006;82:139–40. Sex Transm Infect. 2006;82:141.
  • 9. Smelov V, Morre SA, de Vries H. Are serological chlamydia-specific markers useful to detect asymtomatic cases of lymphogranuloma venereum proctitis? Sex Transm Infect. 2008 Feb;84(1):77-8; author reply.
  • 10. Macmillan A, van Voorst Vader PC, de Vries HJ. 2007 European guideline (IUSTI/WHO) on the management of proctitis, proctocolitis and enteritis caused by sexually transmissible pathogenst. Int J STD & AIDS. 2007;18:514-20.