Metapneumovirus

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Metapneumovirus

Smittämnen

Humant metapneumovirus är nu det först beskrivna humana viruset tillhörande Metapneumovirus. Genetisk uppbyggnad framgår av Figur 14.

[[Figur 14. Humant metapneumovirus genomiska uppbyggnad. Genomet är 13378 nukleotider långt. Genomet kodar för flera proteiner, som i figuren anges med förkortningarna; N (nukleoprotein), P (fosfoprotein), M (matrix protein), F (fusion protein), SH (small hydrophobic protein), G (glycoprotein) och L (large polymerase protein), (van den Hoogen et al 2002).]]

MPV har liksom RSV tv√• serogrupper, grupp A och B. Varje serogrupp har tv√• undergrupper, subgrupp 1 och 2. Mellan de tv√• serogrupperna A och B √§r sekvens√∂verensst√§mmelsen p√• nukleotidniv√• ca 81-88 %.

MPV isolerades första gången från spädbarn och barn med akuta luftvägsinfektioner i Nederländerna av van den Hoogen et al 2001. Sedan dess har MPV isolerats från patienter från flera kontinenter, tydande på att viruset är utbrett över hela världen. MPV har även påvisats hos vuxna, i synnerhet äldre och immunsupprimerade individer med luftvägsinfektioner. Serologiska studier har visat att så gott som alla barn vid fem års ålder har exponerats för MPV samt att MPV har cirkulerat hos människor under minst 50 år.

Patogenes och patofysiologi

MPV replikerar i respiratoriskt epitel och orsakar cellskada, främst intra- och intercellulärt ödem.

Symtom och klinisk bild

Kliniska symtom hos MPV-infekterade individer liknar de vid RSV-infektion, d.v.s. från milda förkylningssymtom till bronkiolit och svår pneumoni hos sjukhusvårdade patienter. MPV-infekterade vuxna rapporteras få förkylningsliknande symtom som hosta, snuva, heshet och ibland feber. Små barn <2år, patienter med underliggande sjukdomar, immunsupprimerade och äldre utgör riskgrupper för svårare MPV- infektioner. Hos dessa grupper rapporteras både övre och nedre luftvägsinfektioner. Symtomen kan variera från hosta och snuva till dyspne och stridor. Diagnoser kan vara faryngit, bronkit eller pneumoni. I vissa studier, dock ej alla, är MPV vanligare hos patienter med astmatisk bronkit.

Påvisning av MPV-genom hos patienter utan symtom är ovanligt: Hos endast 2 av 622 patienter utan kliniska symtom på luftvägsinfektion kunde MPV påvisas med RT-PCR. Samtidig infektion med MPV och andra luftvägsvirus t.ex. RSV, influensa A, adenovirus eller rhinovirus är beskrivet. Patienter infekterade t.ex. både med RSV och MPV tycks få allvarligare symtom jämfört med patienter endast infekterade med ett agens. I de flesta fall påvisas dock MPV ensamt. Samtidigt fynd av MPV både i nasofarynx och i plasma tycks vara associerat med påtagligare symtom.

I en svensk studie vid Universitetssjukhuset MAS, Malmö, befanns arkiverade nasofarynxaspirat från 7 av 92 undersökta barn (<5år) med sjukhusvårdskrävande luftvägsinfektioner, utan annan diagnos, vara PCR-positiva för MPV. Barn med MPV-infektion visas ha blivit lungröntgade signifikant oftare och även erhållit antibiotika oftare i jämförelse med barn med RSV-infektioner samt en kontrollgrupp.

Epidemiologi

MPV ter sig som ett epidemiskt luftvägsvirus i likhet med Influensa och RSV. Säsongsvariationen för MPV sammanfaller med den för RSV, d.v.s. främst under vintermånaderna, även om infektioner kunnat ses också under resten av året.

Seroprevalensen i populationen stiger snabbt, 25 % av barn mellan 6 och 12 m√•nader har antikroppar mot MPV, vid 2 √•rs √•lder √§r ca 55 % positiva och vid 5 √•rs √•lder √§r i princip 100 % positiva. B√•da serogrupperna cirkulerar samtidigt och reinfektioner f√∂rekommer. Infektion med en serogrupp (A eller B) tycks ej ge immunitet mot infektion med den andra serogruppen.

Barn under 2 √•r utg√∂r st√∂rsta riskgruppen f√∂r allvarligare infektion som kan kr√§va sjukhusv√•rd. De flesta verkar insjukna mellan 4-6 m√•nader, vilket √§r n√•got senare j√§mf√∂rt med RSV-infektioner som √§ven kan drabba barn < 2 m√•nader. I hela populationen rapporteras infektioner med MPV orsaka upp till 10 % av alla sjukhusv√•rdskr√§vande luftv√§gsinfektioner d√§r man ej kunnat identifiera n√•got annat agens tidigare.

Provtagning

Samma provtagning som för RSV rekommenderas, d.v.s. i första hand nasofarynx-aspirat.

Laboratoriediagnostik

Referensmetodik

PCR-amplifiering

PCR är förstahandsval för detektion av MPV. Med tanke på den genetiska variation som förekommer mellan olika MPV-isolat rekommenderas primerval från konserverade delar av genomet. I RT-PCR har primers från konserverade delar både från polymeraset (L), fusionsproteinet (F) samt från nukleoproteinet (N) utvärderats. Primers från nukleoproteinet (N) fungerar väl för detektion av alla hittills kända isolat.


Alternativ diagnostik

a) Virusodling

Det verkar finnas flera anledningar till att MPV inte isolerats tidigare: 1) MPV replikerar inte effektivt på de vävnadscellkulturer som många virologiska laboratorier använder för att isolera luftvägsvirus. 2) MPV växer mycket långsamt och cytopatogen effekt kan ses först efter 10-14 dagar. Cytopatogen effekt av MPV tillhörande olika serogrupper kan variera. 3) in-vitro replikation av MPV har visat sig vara beroende av trypsin, vilket man inte har använt i många av de tidigare studierna där man försökt finna respiratoriska patogener. LLC-tMK2 (apnjurceller) eller Veroceller lämpar sig väl för isolering av MPV.

b) Antigendetektion

MPV-specifika polyklonala antikroppar har framställts i marsvin och antisera specifika för de två olika serogrupperna A och B har använts för att detektera MPV med immunflourescens i virusinfekterade celler.

c) Serologi

Prevalens av antikroppar mot MPV i populationen har studerats med indirekt immunfluorescens på MPV-infekterade tMK- eller Veroceller och med ELISA.

Kvalitetskontroll

Paneler för extern kvalitetskontroll av MPV-diagnostik finns ännu inte.

Laboratorierapportering

Fynd av Metapneumovirus är ej anmälningspliktigt.

REFERENSER

  • van den Hoogen B, de Jong J, Groen J, Kuiken T, de Groot R, Fouchier R and Osterhaus A. 2001. A newly discovered human pneumovirus isolated from young children with respiratory tract disease. Nature medicine; 7:719-24.
  • van den Hoogen B, van Doornum G, Fockens J, Cornelissen J, Beyer W, de Groot R et al. 2003. Prevalence and clinical symptoms of human metapneumovirus infection in hospitalized patients. J Infect Dis; 188:1571-7.
  • Maertzdorf J, Wang C, Brown J, Quinto J, Chu M, de Graaf M, van den Hoogen B, Spaete R, Osterhaus A and Fouchier R. 2004. Real-time Reverse Transcriptase PCR Assay for Detection of Human Metapneumoviruses from All Known Genetic Lineages. Journal of Clinical Microbiology; 42:981-986.
  • Maggi F, Pifferi M, Vatteroni M, Fornai C, Tempestini E, Anzilotti S et al. 2003. Human metapneumovirus associated with respiratory tract infections in a 3-year study of nasal swabs from infants in Italy. Journal of Clinical Microbiology; 41:2987-2991.
  • Falsey A.R., Erdman D, Anderson LJ and Walsh EE. 2003. Human metapneumovirus infections in young and elderly adults. J Infect Dis;187: 785-790.
  • van den Hoogen B, Bestebroer T, Osterhaus A and Fouchier R. 2002. Analysis of the genomic sequence of a human metapneumovirus. Virology; 295:119-132.