Microsporidia

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, reviderad april 2012.


Till innehÄllsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik ochTarminfektioner


Microsporidia

SmittÀmne

Microsporidia Ă€r smĂ„, intracellulĂ€ra sporformande organismer som kan infektera i stort sett alla grupper av djur – insekter, fiskar, fĂ„glar och dĂ€ggdjur. Senare Ă„rs studier har visat att en viss risk för zoonotisk smittspridning föreligger eftersom en del arter och subtyper har pĂ„visats hos bĂ„de djur och mĂ€nniskor. Microsporidia Ă€r ett nontaxonomiskt samlingsnamn för en synnerligen varierande grupp organismer med över 1000 kĂ€nda arter. Tidigare betraktades microsporidia som en protozoo, men genetiska studier har visat nĂ€rmre slĂ€ktskap med svampar. Hittills har Ă„tminstone 15 arter satts i samband med infektion hos mĂ€nniska (se tabell).

Livscykel

Det infektiösa stadiet av microsporidia Àr sporen, vilken i de flesta fall utsöndras med feces. Smitta sker genom intag eller inhalering av sporer. Sporen innehÄller en karakteristisk rullad poltrÄd som kan "skjutas ut" och penetrera cellvÀggen varvid det infektiösa sporinnehÄllet injiceras i cellen. Microsporidiaorganismerna utvecklas inuti vÀrdcellens cytoplasma, dÀr Àven sporproduktion Àger rum. Sporer ackumuleras inuti cellen tills dess att den brister varvid sporer kan infektera intilliggande celler eller utsöndras via feces, urin eller sekretion frÄn luftvÀgarna. Sporerna har en kraftig vÀgg som skyddar dem mot omgivningens pÄfrestningar. Enterocytozoon bieneusi och Encephalitozoon intestinalis, de tvÄ vanligaste fynden hos mÀnniska, infekterar enterocyter i tunntarmen. E. intestinalis infekterar Àven lamina propria, vilken möjligen kan vara förklaringen till dess förmÄga att disseminera.

Symtom och klinisk bild

Microsporidios har frÀmst beskrivits hos aidspatienter och andra immunsupprimerade individer, speciellt vid mycket lÄga CD4 tal. E. bieneusi-infektion hos immunsupprimerade Àr associerad med kronisk diarré, aptitlöshet och viktminskning. Avföringen Àr lös till vattnig och diarrén tenderar att förvÀrras med tiden med Ätföljande malabsorption och viktminskning vilket leder till ett lÄngdraget, försvagande sjukdomstillstÄnd. E. intestinalis ger upphov till liknande symtom som E. bieneusi men kan Àven disseminera, speciellt till njurarna. Andra rapporterade manifestationer Àr sinusit, bronkit, keratokonjuntivit, prostatit och uretrit. Microsporidios har ocksÄ beskrivits hos immunkompetenta individer, bland annat i samband med sjÀlvlÀkande diarré och ögoninfektioner. Asymtomatiskt bÀrarskap har dokumenterats i flera studier publicerade under senare Är. För klinisk manifestation vid infektion med olika microsporidia-arter, se tabell.

Microsporidia-art Klinisk manifestation
Annacaliia spp. Ögoninfektion, hud och muskelinfektion
Enterocytozoon bieneusi Diarre, cholangit,cholecystit,(luftvÀgar-sÀllsynt)
Encephalitozoon intestinalis Diarré samt spridning till ögon, luftvÀgar och urinvÀgar
Encephalitozoon hellem, Encephalitozoon cuniculi Ögoninfektion, infektion av luftvĂ€gar och urinvĂ€gar
Vittaforma corneae, Nosema spp. Ögoninfektion
Brachiola vesicularum, Endoriticulatus spp., Trachipleistophora spp., Tubulinosema acridophagus, Pleistophora spp. Muskelinfektion

Epidemiologi

Innan 1985, dÄ E. bienusi beskrevs för första gÄngen, hade endast en handfull fall av human microsporidios rapporterats. Sedan dess har microsporidia-fall beskrivits frÄn i stort sett hela vÀrlden, bÄde hos immunsupprimerade och immunkompetenta individer. Fortfarande upptÀcks fÄ svenska fall, troligen beroende pÄ underdiagnotistik. Det första rapporterade matburna utbrottet av microsporidios intrÀffade i Sverige 2009 dÄ 135 lunchgÀster vid ett hotell insjuknade med diarré och magbesvÀr.

Provtagning och transport

Provmaterial

Tarminfektion

  • feces, tunntarmsbiopsi

Disseminerad infektion

  • urin
  • sputum, BAL
  • muskelbiopsi

Ögoninfektion

  • skrap frĂ„n konjunktiva eller hornhinna

Provtagning/transport

Se provtagningsföreskrifter

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Diagnostik av intestinal microsporidios bygger pÄ pÄvisning av parasiten i feces, tunntarmsbiopsi eller annat adekvat provmaterial. Med utvecklingen av noninvasiva metoder för pÄvisning av microsporidie-sporer i feces har laboratoriediagnostiken av intestinal microsporidios betydligt förenklats. Tidigare var elektronmikroskopi (EM) av biopsimaterial den enda metoden bÄde för diagnostik och för differentiering till genus/species-nivÄ. Numera anvÀnds oftast mikroskopisk pÄvisning av sporer som ett första alternativ och PCR för genus och species bestÀmning.

Referensmetodik för screening i feces

För screening av microsporidia-sporer i feces rekommenderas modifierad trikromfÀrgning, PAR 04 . Metoden kan Àven anvÀndas för pÄvisning av sporer i annat provmaterial (urin, ögonskrap, sputum). DÄ sporerna Àr mycket smÄ krÀvs ett mikroskop med hög optisk kvalitet för att diagnostiken skall kunna utföras korrekt.

Morfologiska kriterier vid trikromfÀrgning.

Med modifierad trikromfÀrgning fÀrgas sporerna vackert cerisröda. Sporerna Àr antingen runda med en ofÀrgad vakuol, eller ovala med ett diagonalt "bÀlte". Fynd av sporer med detta karakteristiska utseende Àr det diagnostiska kriteriet. Storleken pÄ sporerna skiljer nÄgot: E. bieneusi -sporer Àr ca 1 x 1,5 ”m och Encephalitozoon-sporer 1,5 x 2,0 ”m, men dÄ inbördes storleksvariation förekommer, Àr denna storleksskillnad inte tillrÀcklig för att skilja de olika arterna Ät. Sporer av andra microsporidia-arter kan vara betydligt större. DÄ Àven bakterier och svampar kan fÀrgas röda med denna metod Àr det mycket viktigt att de morfologiska kriterierna uppfylls.

Microsporidia. Foto: Marianne lebbad, Smittskyddsinstitutet

Identifiering till genus och speciesnivÄ/Epidemiologisk typning

Identifiering till genus och speciesnivÄ Àr av betydelse för behandling. Vanligen anvÀnds PCR, men vid fynd av okÀnda microsporidia-species dÀr specifika sökfragment för PCR saknas kan EM vara av betydelse.

Kvalitetskontroll

Intern

Formalinfixerad feces innehÄllande microsporidie-sporer.

Extern

Trelabsutbyte rekommenderas dÄ microsporidia-prov sÀllan ingÄr i feces-utskick frÄn UK-NEQAS.

Svarsrutiner

Sporer av Microsporidia pÄvisade/ej pÄvisade

Övriga diagnostiska metoder

  • Calcofluor, Uvitex

Ett flertal fluorokromer (bla Uvitex och Calcofluor White) vilka binder till kitinet i sporvÀggen anvÀnds för microsporidia-pÄvisning. Det Àr enkel metod vilken dock krÀver UV-mikroskop med specialfilter för avlÀsning. DÄ Àven andra organismer kan fÀrgas in Àr det mycket viktigt att de för metoden karakteristiska kriterierna uppfylls (van Gool et al 1993).

  • Immuncytologiska metoder

Monoklonala antikroppar riktade mot sporer av E. intestinalis och E. bieneusi finns kommersiellt tillgÀngliga och kan anvÀndas för bÄde diagnostik och artbestÀmning.

  • Nukleinsyredetektion

Olika PCR metoder för microsporidia-species finns publicerade och anvÀnds numera pÄ vissa laboratorier för primÀrdiagnostik av microsporidia. Med PCR kan Àven subtypning av E. bieneusi genomföras, vilket kan vara av intresse vid utbrottssituationer och för kartlÀggning av zoonotisk potential.

  • Histokemiska fĂ€rgningsmetoder för biopsimaterial

Sporer kan upptÀckas med flertalet histologiska fÀrgningsmetoder; Hematoxylin-eosin, Giemsa etc. De ovan nÀmnda fÀrgnings-metoderna (Trikrom, Uvitex, Calcofluor) har ocksÄ visat sig lÀmpliga för infÀrgning av sporer i biopsimaterial.

Laboratorierapporterng

Microsporidia-infektion Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen. Vid misstÀnkt utbrott bör ansvarig smittskyddsenhet kontaktas.

LITTERATURHÄNVISNINGAR

  • Didier ES, Weiss LM. Microsporidiosis: not just in AIDS patients. Curr Opin Infect Dis. 2011 Oct;24(5):490-5. Review.
  • Sharma S, Das S, Joseph J, Vemuganti GK, Murthy S. Microsporidial keratitis: need for increased awareness. Surv Ophthalmol. 2011 Jan-Feb;56(1):1-22. Review.
  • SantĂ­n M, Fayer R. Microsporidiosis: Enterocytozoon bieneusi in domesticated and wild animals. Res Vet Sci. 2011 Jun;90(3):363-71. Review.
  • Svenungsson B, Capraru T, Evengard B, Larsson R, and Lebbad M. Intestinal microsporidiosis in a HIV-seronegative patient. Scand J Infect Dis 1998;30:314-316.
  • Sak B, Kváč M, KučerovĂĄ Z, KvětoƈovĂĄ D, SakovĂĄ K. Latent microsporidial infection in immunocompetent individuals - a longitudinal study. PLoS Negl Trop Dis. 2011 May;(5):e1162.
  • Decraene V, Lebbad M, Botero Kleiven S, Gustavsson AM, Löfdahl M. First reported foodborne outbreak associated with microsporidia, Sweden, October 2009. Epidemiol Infect. 2012 Mar;140(3):519-27.
  • van Gool T, Snijders F, Reiss P, Eeftinck Schattenkerk J K, van den Bergh Weerman M A, Bartelsman J F, Bruins J J, Canning E U, and Dankert J. Diagnosis of intestinal and disseminated microsporidial infections in patients with HIV by a new rapid fluorescence technique. J Clin Pathol 1993;46:694-699.