Mycoplasma hominis

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)


Mycoplasma hominis (tillÀggskod B96.8)

Etiologi

Mycoplasma hominis, elementkod ATCC 23114 i NPU-kodsystemet

SmittÀmnet

M. hominis Ă€r en av fyra arter inom genus Mycoplasma som Ă€r associerad med infektioner hos mĂ€nniska. Bakteriecellerna Ă€r mycket smĂ„, 0,2-0,3 ÎŒm i diameter och saknar, liksom övriga mykoplasmor, cellvĂ€gg. M. hominis vĂ€xer pĂ„ fasta odlingsmedier med typiska kolonier med utseende som ”stekt Ă€gg” (bullÂŽs eye), det vill sĂ€ga med en distinkt central upphöjd förtĂ€tning.

Patogenes

Mycket litet Àr kÀnt om virulensfaktorer hos M. hominis. Liksom övriga mykoplasmor Àr den beroende av att adherera till epiteliala celler. Bakterierna Äterfinns i första hand i orofarynx och urogenitalt. Liksom M. genitalium och Ureaplasma species sker överföring mellan mÀnniskor framförallt via sexuella kontakter inklusive oralsex, och mor - till barnsmitta kan förekomma i samband med förlossningen.

Klinik

M. hominis kan ofta isoleras frÄn urogenitalslemhinnan hos friska sexuellt aktiva kvinnor, men mindre frekvent Àn Ureaplasma. Den Àr starkt associerad med bakteriell vaginos. M. hominis orsakar inte uretrit hos mÀn och kan endast sÀllan pÄvisas som enda organism i prov frÄn kvinnliga patienter med uretrit eller cervicit (1). DÀremot isoleras de ofta tillsammans med andra organismer, som Ureaplasma och Chlamydia trachomatis, vid sÄdana tillstÄnd. M. hominis har associerats med febrila urinvÀgsinfektioner med engagemang av njurarna liksom salpingit. PÄvisbart antikroppssvar har gett stöd för detta Àven om publicerade studier inte har korrigerats för bakteriell vaginos. Liksom Ureaplasma har M. hominis isolerats frÄn blod frÄn febrila kvinnor som genomgÄtt normal förlossning eller abort. Bakteriemi kan uppstÄ i samband med njurtransplantation, och bakterierna har ocksÄ isolerats frÄn sÄrinfektioner, sÀrskilt kirurgiska sÄr i samband med gynekologiska och urologiska operationer, hjÀrt-lungtransplantation, hjÀrnabscesser och osteomyeliter.

Vertikal transmission frÄn mor till barn i samband med förlossning förekommer och bakterierna har pÄvisats sÄvÀl i navelstrÀngsblod som i det nyfödda barnets blod. Ofta blir barnen asymtomatiskt koloniserade, men neonatal meningit kan uppstÄ i enstaka fall.

Behandling

Resistens mot erytromycin och pristinamycin förekommer naturligt hos alla M. hominis - isolat. Till skillnad frÄn Ureaplasma anses majoriteten av isolaten vara fullt kÀnsliga för tetracyklin, Àven om resistensgener har pÄvisats. KÀnsligheten för kinoloner Àr god, men Àven för denna grupp av antibiotika förekommer resistens. Vid invasiva infektioner eller hos immunsupprimerade bör en kombination av doxycyklin och moxifloxacin anvÀndas. Klindamycin Àr eventuellt ett alternativ i kombinationsbehandling.

Prevention

Undersökning av partner Àr sÀllan relevant.

Provtagning och provtransport

Följ denna lÀnk för detaljerad beskrivning

Laboratoriediagnostik

För detaljerad beskrivning, följ denna lÀnk

Provtagning för mikrobiologisk diagnostik Àr sÀllan aktuell vid ospecifik uretrit hos mÀn eller cervicit hos kvinnor. Eventuella indikationer för provtagning Àr i första hand svÄra sÄrinfektioner efter urogenitala ingrepp dÀr andra mikrober inte pÄvisats samt hos immundefekta patienter, sÀrskilt vid antikroppsbrist. M. hominis kan dock liksom Ureaplasma isoleras i alla typer av odlingsprov, förutsatt att transporten till laboratoriet sker korrekt. Prov för odling och PCR transporteras exempelvis i 2-SP-medium. För PCR-diagnostik anvÀnds huvudsakligen genen för 16S rRNA (1, 2). Odling Àr dock fortfarande den mest utbredda tekniken för pÄvisande av M. hominis, och bakterierna vÀxer bra pÄ speciella selektiva medier. Till skillnad frÄn övriga humanpatogena mykoplasmor vÀxer M. hominis ocksÄ inom en vecka med mycket smÄ kolonier pÄ ordinÀra bakteriologiska substrat som hematinagar och blodagar. De anrikas dock inte i vanliga system för blododling. Ett flertal kommersiella system för isolering av M. hominis finns tillgÀngliga. Vissa av dessa tillÄter ocksÄ kvantifiering av organismerna men överlag har dessa sÀmre kÀnslighet Àn optimerade kvalitetssÀkrade odlingssystem. Standardiserade antikroppstester finns inte tillgÀngliga.

REFERENSER

  • 1. Maeda, S., et al. 2004. Detection of Mycoplasma genitalium, Mycoplasma hominis, Ureaplasma parvum (biovar 1) and Ureaplasma urealyticum (biovar 2) in patients with non-gonococcal urethritis using polymerase chain reaction-microtiter plate hybridization. Int. J. Urol. 11:750-754.
  • 2. Baczynska, A., H.F. Svendstrup, J. Fedder, S. Birkelund, and G. Christiansen. 2004. Development of real-time PCR for detection of Mycoplasma hominis. BMC Microbiol, 4:35