Metodernas status som referensmetodik/jämförelsemetodik

Hoppa till: navigering, sök

Artikeln uppdaterad mars 2012


Till Huvudsida


Metodernas status som referensmetodik/jämförelsemetodik

I samband med att nya metoder, oavsett om dessa är laboratoriets egna eller kommersiella, introduceras i rutinverksamheten är ett minimikrav att man förvissar sig om att metoderna fungerar som avsett. Detta kan ske genom direkt jämförelse med någon annan känd eller utvärderad metod eller genom att undersöka definierade paneler med positiva och negativa prov. Inom mikrobiologin saknas oftast metodik och material som genom sitt odiskutabla status förtjänar beteckningen gold standard. Det finns ändå uttalade behov av fasta jämförelsepunkter. I denna nätupplaga presenteras metodik som genom konsensusförfarande inom professionen beslutats vara allmän referens vid upprättande av ny/alternativ diagnostik eller andra lokala varianter och vid validering av nya metoder.

Begreppet jämförelsemetodik kan användas synonymt med referensmetodik eftersom det senare begreppet associeras till standarder som gäller kvantitativa mätningar på en ratioskala (tillämpligt för mätningar av exempelvis antibiotikakoncentration, mg/L, eller antikroppskoncentrationer, IU/mL), en typ av mätningar som inte är dominerande i klinisk mikrobiologi (Reference measurement procedures enligt SS/EN/ISO nr 15193:2009 och ”Reference measurement materials” SS/EN/ISO nr 15194:2009). Mikrobiologiska undersökningar anger istället oftast resultat på en nominalskala (exempelvis typ av mikroorganism) eller som kvantitet på en ordinalskala (exempelvis positiv/negativ). Skalbegreppen definierades ursprungligen av Stanley Smith Stevens i en artikel publicerad i tidskriften Science 1946.[1]


Diagnostisk referensmetodik för ett agens omfattar ofta flera delar, var och en med sitt speciella syfte;

  • 1) påvisning/identifiering av en organism,
  • 2) indirekt, ofta serologisk infektionsdiagnostik och
  • 3) epidemiologisk typning.

Metodiken skall vara så väldokumenterad att den är kvalitativt och kvantitativt reproducerbar inom ett definierat användningsområde. Referensmetodik är inte att betrakta som föreskrifter eller ”konsensusmetodik” rekommenderad för rutinbruk vid det enskilda laboratoriet – även om den i många fall kan vara högst användbar. Den är inte statisk utan kan ändras med den tekniska utvecklingen.

För att uppnå spårbarhet krävs också ett definierat referensmaterial som kan bestå av typstammar för spårbarhet på en nominalskala eller standardiserade reagens eventuellt med kända mätvärden för kvantitering på en ordinal- (eller ratio-) skala. Som referensmaterial räknas också paneler som avser att avslöja brister i diagnostisk sensitivitet och specificitet.


Referenslaboratorium

Begreppet referenslaboratorium styrs formellt av ISO 15195 “Laboratory medicine-requirements for reference measurements”. Där definieras reference measurement laboratory som: “Laboratory that performs a reference measurement procedure and provides results with stated uncertainty”. Tillämpliga standarder saknas emellertid i de flesta fall för potentiella referenslaboratorier inom konventionell klinisk mikrobiologi. Det är inte heller möjligt att nå utvidgad ackreditering som referenslaboratorium, men väl för sådana metoder som kan identifieras som delar av en referensfunktion. Med referensfunktion avses då att det på ett visst laboratorium finns specialkompetens kring ett eller flera humana smittämnen vilken saknas på övriga laboratorier, och att laboratoriet kan diagnosticera, upprätthålla referensmetoder/motsvarande, hålla eller anvisa referensmaterial, bedriva forskning/utvecklingsarbete och kunna förmedla internationella kontakter rörande samma agens. Funktionen skall kunna utnyttjas av övriga laboratorier och administreras och finansieras genom centrala avtal.

Det finns ett uttalat behov i landet att inrätta och också genom avtal formalisera referensfunktioner för sådan diagnostik som inte utförs av alla, utgående från traditionella ”riksdiagnostiska listor” (R-listor), inte minst för organismer som omfattas av smittskyddslagen. I praktiken kan begreppet referenslaboratorium informellt användas för laboratorier som tillhandahåller sådana referensfunktioner.

Mikrobiologiska referensfunktioner liknande det ovan beskrivna, definieras också av Europeiska Smittskyddsinstitutet (ecdc).

Länkar

  1. Stevens, S.S. On the theory of scales and measurement 1946. Science. 103, 677-680.