Naegleria fowleri

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehÄllsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Naegleria fowleri

Naegleria fowleri-livsformer. Foto: CDC via Wikimedia Commons

SmittÀmne

Naegleria fowleri Àr den enda arten i Naegleria-slÀktet som anses patogen för mÀnniska. Den Àr en termofil amöboflagellat som vÀxer i temperaturer upp till 45°C och kan förekomma bÄde i varma kÀllor och i kylvattensystem. Naegleria Àr kÀnsligare Àn Acanthamoeba spp. för uttorkning, höga saltkoncentrationer och pH-variationer. Den överlever i klorerat vatten men inte i saltvatten. Till skillnad frÄn andra frilevande amöbor Àr N. fowleri placerad i riskklass 3 av Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1), vilket innebÀr att parasiten kan orsaka en allvarlig och dödlig sjukdom med begrÀnsade behandlingsmöjligheter.

Livscykel

Livscykeln för Naegleria bestÄr av tre stadier: cyst-, trofozoit- och flagellatform. Cystorna varierar i storlek frÄn 8 till 12 ”m och Àr runda med dubbla vÀggar: tjock endocyst- och tunn ektocystvÀgg med en eller tvÄ porer. Trofozoiterna Àr större Àn cystorna, 10 till 25 ”m, har breda, rundade pseudopodier (lobopodia), en stor kÀrna och en pulserande vakuol. Trofozoiter kan utvecklas temporÀrt till pÀronformade flagellater (10-16 ”m) försedda med en till tvÄ flageller. Flagellatformen rör sig snabbt, tar varken upp nÀring eller delar sig. Dess troliga roll Àr att sprida Naegleria i miljön.

Symtom och klinisk bild

N. fowleri orsakar primÀr amöbisk meningoencephalit (PAM). Infektionen Àr dödlig och endast ett fÄtal insjuknade personer har överlevt. Unga friska personer drabbas, oftast i samband med olika vattenaktiviteter som simning eller dykning i bassÀng eller i insjöar. BÄde trofozoiter och cystor (och möjligen flagellater) betraktas som infektiösa. Smittan överförs via inhalation eller aspiration av kontaminerat vatten. Amöborna sprids lÀngs luktnerven till hjÀrnan. Efter 2-7 dagar utvecklas symtom liknande de vid akut bakteriell hjÀrnhinneinflammation.

Epidemiologi

N. fowleri förekommer i jord och varmt sötvatten i hela vĂ€rlden men Ă€r inte lika vanlig som Acanthamoeba. Cystorna Ă€r kĂ€nsliga för olika faktorer och dör vid uttorkning (5 min.), superklorering (10 ppm), höga eller lĂ„ga temperaturer (>2 min. i 65 °C, 2 timmar i -10 °C, >1 timme i -30 °C). Data saknas om förekomst av N. fowleri i Sverige men prevalensen Ă€r troligen mycket lĂ„g. I en studie frĂ„n 1974 pĂ„visades flera frilevande amöba-arter i simanlĂ€ggningar i Stockholm, dock ingen N. fowleri. I en studie om förekomst av Legionella i vattenledningsinstallationer hittades amöboflagellater tillhörande Naegleria-slĂ€ktet, men ingen av dem identifierades som N. fowleri. TvĂ„ första fall av hjĂ€rninfektion med N. fowleri (PAM) publicerades 1965 i Australien och 1966 i USA. Infektionen Ă€r mycket sĂ€llsynt – sammanlagt har över tvĂ„ hundra fall konstaterats i vĂ€rlden, varav 24 i Europa (Belgien, England, Italien och Tjecken). Det finns inget kĂ€nt fall av Naegleria-infektion hos mĂ€nniska i Sverige.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • Nytagen cerebrospinalvĂ€tska
  • formalinfixerad hjĂ€rnbiopsimaterial för histologiska fĂ€rgningar

Provtagning

Ta sÄ mycket material som möjligt eftersom undersökningens kÀnslighet Àr beroende av provvolymen. CerebrospinalvÀtska fÄr inte frysas eller förvaras i kyl. Materialet bör transporteras snabbt till laboratoriet för undersökning av levande, rörliga trofozoiter. Formalinfixerad biopsimaterial kan förvaras i kylskÄp.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Vid hantering av materialet beaktas skyddsÄtgÀrder lÀmpliga för anvÀndning av biologiska Àmnen pÄ skyddsnivÄ 3, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1). Laboratoriediagnostik av Naegleria-infektion sker genom direkt pÄvisning av parasiter i cerebrospinalvÀtska eller efter odling av provmaterial. Odling av provmaterial kan endast utföras vid laboratorier med tillstÄnd för arbete med Naegleria. PÄvisning av antikroppar saknar diagnostisk betydelse.

Referensmetod

Direkt mikroskopisk pÄvisning av trofozoiter eller flagellatformer i cerebrospinalvÀtska i faskontrastmikroskop. Utstrykspreparat kan GiemsafÀrgas (PAR 09 ).

AvlÀsningskriterier

Rörliga trofozoiter kan lÀtt förvÀxlas med makrofager. Trofozoiter i permanentfÀrgade preparat har allt kromatin samlat i en stor endosom i kÀrnan som fÀrgas röd-violett med Giemsa. KÀrnmembran som inte innehÄller kromatin fÄr samma fÀrg som cytoplasman.

KvalitetssÀkring

Identifiering av Naegleria fowleri ingÄr inte i UK-NEQAS-utskick.

Svarsrutiner

Trofozoiter/flagellater av Naegleria spp. pÄvisade

Inga trofozoiter/flagellater av Naegleria spp. pÄvisade

Övriga diagnostiska metoder

  • Utveckling av trofozoiter frĂ„n cerebrospinalvĂ€tskesediment till flagellatformer i destillerat vatten. Flagellater utvecklas efter 30-60 minuter inkubering i 37°C. Utstryk kan GiemsafĂ€rgas.
  • Odling av biopsimaterial eller cerebrospinalvĂ€tska pĂ„ non-nutrient agar tillsammans med artbestĂ€mda bakterier (t.ex. E. coli, K12) kan endast utföras vid laboratorier som har tillstĂ„nd för arbete med Naegleria.
  • HjĂ€rnbiopsipreparat kan fĂ€rgas med hematoxylin eller med artspecifika antikroppar. Bara trofozoiter kan förekomma i vĂ€vnaden.
  • GramfĂ€rgning Ă€r olĂ€mplig för pĂ„visning av Naegleria.

Laboratorierapportering

Infektion med Naegleria fowleri Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen, men lokal smittskyddsenhet bör kontaktas för utredning.

Övrig information

Det första fallet av PAM orsakad av en annan amöba, Paravahlkampfia francinae, rapporterades Är 2009. Parasiten odlades frÄn cerebrospinalvÀtska frÄn en patient som utvecklade typiska symtom för PAM efter att ha simmat i en bassÀng. P. francinae saknar flagellatform och till skillnad frÄn N. fowleri vÀxer dess trofozoiter inte pÄ agar. Diagnosen gjordes genom upptÀckt av trofozoiter som hade vÀxt i virusodling av cerebrospinalvÀtska.

LitteraturhÀnvisningar

  • Cerva L., Huldt G. Limax amoebae in five swimming pools in Stockholm. Folia Parasitol. 1974; 21(1):71-75.
  • Cook GC. Effect of global warming on the distribution of parasitic and other infectious diseases: a review. J Roy Soc Med. 1992;85:688-691.
  • De Jonckheere JF. Origin and evolution of the worldwide distributed pathogenic amoeboflagellate Naegleria fowleri. InfGen Evol. 2011;11: 1520-1528
  • Legionella i vatteninstallationer. Tekniska faktorer med risk för samhĂ€llsförvĂ€rvad legionellainfektion. Boverket, Smittskyddsinstitutet och VVS-Installatörerna, 2006.
  • Patz JA, Graczyk TK, Geller N, Vittor AY. Effects of environmental change on emerging parasitic diseases. Int J Parasitol. 2000;30:1395–1405.
  • Schuster FL, Visvesvara GS. Amebae and ciliated protozoa as causal agents of waterborne zoonotic disease. Vet Parasitol. 2004;126:91-120.