Nocardia

(Omdirigerad frÄn Nocardia otitidiscaviarum)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Nocardia

SmittÀmnet

Familjen Nocardiaceae Ă€r nĂ€ra beslĂ€ktad med Mycobacteriaceae och Corynebacteriaceae. Dessa familjer brukar sammanfattas som ”mycolic acid-containing genera”. Genus Nocardia bestĂ„r av 8 species av medicinsk betydelse centrerade kring de 3 först beskrivna representanterna: N. asteroides, N. brasiliensis och N. otitidiscaviarum. Nocardiae Ă€r aeroba, katalaspositiva, icke rörliga, filamentösa och förgrenade, grampositiva stavar. Dessa fragmenteras lĂ€tt till pleomorfa stavformade och kockoida element. I vissa stadier av vĂ€xtcykeln Ă€r de syrafasta samt bildar lufthyfer och konidier.

De Àr allmÀnt förekommande i miljön. Vissa arter Àr opportunistiskt patogena för mÀnniska och djur. N. asteroides-komplexet (inkluderande N. asteroides, N. farcinica och N. nova) orsakar de flesta allvarliga invasiva tillstÄnden medan N. brasiliensis huvudsakligen orsakar subkutan infektion, sÀrskilt i lÀnder med tropiskt klimat.

Patogenes och patofysiologi

Nokardios Àr opportunistisk till sin karaktÀr och drabbar frÀmst personer med nedsatt infektionsförsvar. Infektionen uppkommer efter inhalation eller i sÄr efter kontamination och traumatisk implantation. TrÀdgÄrdsarbete Àr vanligt i anamnesen.

SjÀlva patogenitetsmekanismerna Àr komplexa och i stort okÀnda. Det Àr dock bekant att virulenta stammar av N. asteroides Àr fakultativt intracellulÀra och kan vÀxa i mÄnga olika cellslag.

Symtom och klinisk bild

Tre kliniska huvudtyper karakteriserar nokardios: 1) PrimÀr pneumoni med risk för spridning 2) primÀr hudinfektion och 3) primÀr subkutan infektion.

De allvarligaste formerna med spridning till andra organ upptrÀder frÀmst hos immundefekta. SÀrskilt hjÀrnabscess utgör en allvarlig komplikation som bör uppmÀrksammas i det diagnostiska arbetet. Hudmanifestationerna kan vara av olika typ: a) cellulit eller abscess b) lymfokutan infektion som t.ex. vid cat scratch disease c) myketom se ocksÄ I 10 eller d) som metastaser efter hematogen spridning. Symtomen kan variera frÄn enkla pustler till kroniska ulcerationer.

Epidemiologi

De aeroba aktinomyceterna Àr vanligt förekommande i jord och vatten. Nokardios uppfattas som en i huvudsak samhÀllsförvÀrvad infektion. Det finns dock flera exempel pÄ anhopning av fall inom t.ex. transplantations- och hjÀrtkirurgisk verksamhet.

Sjukdomen Àr ovanlig men den sanna incidensen Àr okÀnd dÄ den kliniska bilden liknar den vid andra infektioner och den mikrobiologiska rutindiagnostiken inte Àr optimal för identifiering av nokardia.

Provtagning och transport

Vanliga principer för provtagning och transport gÀller Àven nokardia. BronkoalveolÀrt lavage, biopsier och obduktionsmaterial Àr exempel pÄ material frÄn vilket nokardia isolerats.

Om myketom misstÀnks Àr aspirat att föredra framför pinnprov. Nocardia Àr kÀnsliga för frystemperatur.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Eftersom förekomst av nokardia lÀtt maskeras genom övervÀxt av andra organismer Àr direktmikroskopi av sÀrskild vikt.

Referensmetodik

Mikroskopi

Leta efter granulae i pus eller sputum bÄde för direkt gramfÀrgning och odling. Förgreningarna Àr ofta tydligare Àn för aktinomyceter. Nokardia Àr ofta syrafasta i kliniskt material, vilket Àr vÀgledande men sÄdana fÀrgningar Àr ocksÄ svÄrtolkade.

Referenssubstrat

Blod- och hematinagar: Nocardia har inga sÀrskilda tillvÀxtkrav. Vid isolering frÄn kontaminerat material kan ocksÄ selektivt medium anvÀndas. Selektiv BCYE-agar som rekommenderas för legionelladiagnostik kan t.ex. prövas.

Isolering

Plattor inkuberas som vanliga sÄrodlingar men eftersom nokardia vÀxer lÄngsamt mÄste odlingen vid misstanke fortgÄ 1 vecka.

Identifiering och minimikriterier

Kolonierna har ett högst varierande utseende men blomkÄlsliknade rÄa kolonier Àr vanliga. Bildning av ett karotinliknande pigment ger dem en gulorange fÀrgton.

VÀxt i lysozym Àr en av de vÀrdefullaste testerna för att skilja Nocardia frÄn aeroba aktinomyceter. Vidare typning bygger pÄ mönster av syrabildning som uppstÄr vid metabolism av kolhydrater. OcksÄ nedbrytning av adenin, kasein, hypoxantin, tyrosin och xantin utnyttjas. Vidare typning bygger pÄ sekvensering av 16 S-rRNA.

Alternativ diagnostik

Olika serologiska test har prövats men visat brist pÄ specificitet.

ResistensbestÀmning och resistensutveckling

Sulfa eller numera trim/sulfa har lÀnge varit förstahandsval vid nokardios. ResistensbestÀmning utförs ej rutinmÀssigt men information om species kan vara viktigt dÄ t.ex. N. farcinica Àr mindre kÀnslig för framför allt bredspektrumcefalosporiner och erytromycin. Generellt anges Nocardia vara kÀnsliga mot amikacin och Àven ciprofloxacin med N. nova som undantag.

Epidemiologisk typning

MolekylÀr subtypning har framgÄngsrikt anvÀnts vid nosokomiala utbrott.

Kvalitetskontroll

  • Typstammar
    • Nocardia asteroides, CCUG 10073,
    • Nocardia farcinica, CCUG 27778.

Svarsrutiner

Diagnostiken bör drivas till speciesnivÄ med tanke pÄ den olika kÀnsligheten för antibiotika.

VÀxt av/Ingen vÀxt av Nocardia.

Laboratorierapportering

Nokardios Àr inte anmÀlningspliktig.


REFERENSER

  • Brown, J.M., McNeil, M.M., Desmond, E.P. Nocardia, Rhodococcus, Gordona, Actinomadura, Streptomyces, and other actinomycetes of medical importance. Manual of Clinical Microbiology. American Society for Microbiology. 1999;7:370-398.
  • Smego Jr, R.A., Gallis, H.A. The clinical spectrum of Nocardia brasiliensis infection in the United States. Rev Inf Dis. 1984;6:164-180.