Paragonimus westermani

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad september 2011.


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Paragonimus westermani (lungflundra)

SmittÀmne

Flera Paragonimus-arter kan infektera mĂ€nniska, men de flesta humana fall orsakas av P. westermani. Masken Ă€r rödbrun och mĂ€ter 8–16 x 4–8 mm.

Livscykel

De vuxna maskarna lever i en avgrĂ€nsad lungcysta, dĂ€r ocksĂ„ Ă€gglĂ€ggning sker. Äggen hostas upp med sputum, varvid en del svĂ€ljs ner och passerar ut med feces. Om Ă€ggen hamnar i sötvatten, kan de utvecklas vidare och sĂ„ smĂ„ningom utsöndra larver (miracidier), som infekterar lĂ€mpliga sötvattensnĂ€ckor (1:a mellanvĂ€rden). HĂ€r sker utveckling till cercarier som, nĂ€r de frislĂ€pps, kan infektera krabbor eller krĂ€ftor (2:a mellanvĂ€rden) dĂ€r metacercarier – det infektiösa stadiet för mĂ€nniska eller annan definitiv vĂ€rd – utvecklas under 6–8 veckor Efter förtĂ€ring av rĂ„ eller otillrĂ€ckligt upphettad krabba eller krĂ€fta klĂ€cks metacercarierna och omogna maskar penetrerar tarmvĂ€ggen och vandrar genom bukhĂ„lan, diafragman och lungsĂ€cken till lungparenkymet. DĂ€r bildas en avgrĂ€nsad lungcysta i vilken maskar utvecklas inom 5–6 veckor. Ägg kan pĂ„visas ca 4–5 veckor senare. De vuxna maskarna kan leva upp till 20 Ă„r, men de flesta dör inom 6 Ă„r.

Symtom och klinisk bild

Vid lĂ„g infektionsdos Ă€r de flesta patienter asymtomatiska men vid hög dos kan symtom ses. Under den akuta fasen, (invasionen och migrationen), uppstĂ„r blödningar och leukocytinfiltration. I diafragman kan muskelfibrer slitas sönder vilket ger 0,5–1 mm kvarstĂ„ende hĂ„llesioner. Den akuta infektionen passeras ofta odiagnostiserad, pga okarakteristiska symtom. De flesta fallen diagnostiseras istĂ€llet under lungstadiet dĂ„ patienten lider av mag- och bröstont, hosta och andnöd. Patienter med blodupphostning kan felaktigt fĂ„ diagnosen lungtuberkulos. Under infektionen Ă€r antalet eosinofiler och leukocyter kraftigt förhöjda liksom den ospecifika IgE-nivĂ„n. I sĂ€llsynta fall kan vuxna maskar förekomma i hjĂ€rnan och bl.a. orsaka epilepsi.

Epidemiologi

Paragonimus-infektion Ă€r i första hand en sjukdom bland köttĂ€tande djur över hela vĂ€rlden. Endemiska omrĂ„den för human infektion finns i Asien, Afrika och Latinamerika. Man berĂ€knar att 21 miljoner mĂ€nniskor i 39 lĂ€nder Ă€r Paragonimus-infekterade och att ca 293 miljoner löper risk för infektion. En bidragande orsak för spridning till mĂ€nniskan Ă€r lokala matvanor och traditionell medicin. Som exempel kan nĂ€mnas att i Japan och Korea dricks pressad saft gjord av rĂ„a krabbor och krĂ€ftor för behandling av bl.a. mĂ€ssling. Även vid förtĂ€ring av rĂ„tt infekterat kött frĂ„n vildsvin, kyckling och anka (transportvĂ€rdar) kan mĂ€nniskan bli infekterad av parasiten.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • Fecesprov
  • Sputum
  • Serum (antikroppspĂ„visning)

Provtagningsföreskrifter

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Laboratoriediagnostik Ă€r baserad pĂ„ mikroskopisk pĂ„visning av maskĂ€gg i feces eller sputum eller pĂ„visning av antikroppar i serum. Fecesprov tas 8–10 veckor efter en trolig infektion. Upprepade provtagningar rekommenderas, dĂ„ Ă€ggutsöndringen kan vara ringa. KĂ€nsligheten för Ă€gg-detektion i ett sputumprov Ă€r ca 35–57 % medan minst 6 konsekutiva prov kan öka kĂ€nsligheten till 89 %.

Referensmetod

PÄvisning av Àgg i preparat frÄn feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01) eller pÄvisning av Àgg i sputum efter behandling med dithiothreitol (DTT).

AvlÀsningskriterier

Äggen Ă€r ovala, med tjock vĂ€gg, guldbruna, mĂ€ter 80–120 ”m x 45–70 ”m, samt har ett vĂ€l markerat lock (operculum) i ena Ă€nden och förtjockat skal i den andra.

FörvÀxlingsparasiter

Diphyllobothrium latum -Ă€gg Ă€r nĂ„got mindre, 58–75 ”m x 40–50 ”m, ljusare i fĂ€rgen, med mindre markerat operculum samt en liten knopp i motsatta Ă€nden av Ă€gget.

KvalitetssÀkring

Paragonimus westermani-Àgg ingÄr i kvalitetsutskick för cystor och maskÀgg, t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Inga maskĂ€gg pĂ„visade/Ägg av Paragonimus spp. pĂ„visade

Övriga diagnostiska metoder

  • För pĂ„visning av antikroppar mot Paragonimus anvĂ€nds Western blot (WB) med antigen bestĂ„ende av proteiner utsöndrade av vuxna maskar och ELISA med rekombinant Ă€ggantigen. WB har sensitivitet 96 %, och specificitet 99 %.
  • PCR-metoder för pĂ„visning av Ă€gg-DNA i feces och sputum Ă€r inte tillrĂ€cklig utvĂ€rderade för human diagnostisk.

Labortorierapportering

Infektion med Paragonimus westermani Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

  • Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.