Pleuraempyem

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvÀgsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Pleuraempyem, (J86.9)

Pleuraempyem Àr en varansamling mellan parietala och viscerala bladet av lungsÀcken.

Etiologi

Samma bakterieflora som ses vid den primĂ€ra infektionsprocessen ses ocksĂ„ vid odling av empyem. Anaeroba bakterier enbart förekommer i 35 %, aerober i 24 % och en blandning av aerober och anaerober i 41 %. Hos den tidigare friska individen dominerar Staphylococcus aureus (vanligt hos barn), pneumokocker och Streptococcus pyogenes. Blandflora Ă€r vanligt efter lungabscess och subfrenisk abscess. Under senare Ă„r har Streptococcus milleri-gruppen blivit ett allt vanligare odlingsisolat vid pleuraempyem. Gramnegativ etiologi och svamp förekommer hos immundefekta. Vid nosokomiala pleuraempyem förekommer problempatogenerna Pseudomonas aeruginosa, Enterobacter cloacae, Acinetobacter och Serratia spp.

Patogenes

I cirka hĂ€lften av fallen föregĂ„s empyemet av en bakteriell pneumoni eller lungabscess; thoraxkirurgi stĂ„r för 15-30 % och spridning av infektion frĂ„n subfrenisk abscess 5-10 %. Ovanliga predisponerande tillstĂ„nd Ă€r esofagusperforation, thoraxtrauma, endokardit och infektioner i huvud/halsomrĂ„det. I det första stadiet av sjukdomen ses en vĂ€tskeansamling med litet antal PMN och normalt pH. Under andra stadiet sker en massiv invandring av PMN och en sĂ€nkning av pH till 5,5-7,2 samt fibrinutfĂ€llning. VĂ€tskan blir purulent. Bakteriekoncentrationen Ă€r upp till 10^1^1 CFU/L. Under ett tredje stadium kan vid inadekvat antibiotikabehandling en organisation av fibrös vĂ€vnad ske genom invandring av fibroblaster. Lungans rörlighet och funktion blir mycket begrĂ€nsad.

Klinik

Patienten söker p.g.a. feber, hosta (ofta produktiv) och har svÄrt att djupandas p.g.a. andningskorrelerade smÀrtor. Det Àr svÄrt att differentiera frÄn pneumoni och lungabscess pÄ symtombilden.

Mikrobiologisk diagnostik

Exsudat erhÄllet vid pleurapunktion skickas för gramfÀrgning, ev. akridinfÀrgning och bakteriologisk odling. Ofta Àr odlingen negativ p.g.a. tidigare antibiotikabehandling.