Rotavirus (CNS)

Hoppa till: navigering, sök

Till förgreningssidan om Rotavirus


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet


Rotavirus

SmittÀmnet

Rotavirus tillhör reovirusfamiljen och bÀr pÄ elva gensegment av dubbelstrÀngat RNA. Det Àr ca 70 nm stort och förekommer i tvÄ former, en med dubbel kapsid och en med enkel kapsid. Fram till mitten pÄ 1980- talet ansÄg man att alla rotavirusstammar, oavsett frÄn vilket species de var isolerade, bar pÄ ett s k gruppantigen. Senare forskning har dock identifierat sju morfologiskt lika men genetiskt och immunolgiskt distinkta grupper av rotavirus som numera kallas grupp A-G. Humant rotavirus finns i grupperna A-C. Rotavirus infekterar de mogna enterocyterna apikalt, vilket leder till ett lytiskt förlopp med förkortning av villi och hyperplasi av kryptorna. De infekterade tarmenterocyterna stöts bort och ersÀtts med omogna celler frÄn kryptorna.


Sjukdomsbild

Rotavirus Àr den vanligaste orsaken till akut gastroenterit hos barn i sÄvÀl I- som U-land och orsakar 870 000 dödsfall per Är. Typiskt för infektionen Àr diarré, krÀkningar och feber. Epidemiologiska data visar att praktiskt taget alla har genomgÄtt en infektion vid 2 Ärs Älder. Rotavirus infektionen Àr i typfallet begrÀnsad till tarmepitelet och har en duration pÄ 5-7 dagar. Dock finns flera fall beskrivna dÀr den primÀra infektionen resulterat i viremi och CNS-pÄverkan hos unga barn. Det Àr ocksÄ kÀnt att rotavirus kan ge upphov till förhöjda transaminaser, kronisk diarré samt hepatit hos möss, vilket sammantaget antyder att rotavirus kan ge systeminfektion. Med PCR har man nyligen pÄvisat rotavirus RNA i cerebrospinaivÀtska, nasofarynx och blod hos barn med rotavirusinfektion och CNS-pÄverkan vilket ytterligare stÀrker sambandet mellan rotavirus och CNS-symtom.

Diagnostik

Referensmetodik

Rotavirus pÄvisas i typfallet i feces men ej i CSV med ELISA-tekniker alternativt elektronmikroskopi. Kommersiella ELISA-tester pÄvisar bara grupp A rotavirus.

Elektronmikroskopi kan inte skilja pÄ rotavirus tillhörande grupp A, B eller C.


Virusisolering

Isolering av virus frÄn kliniska isolat kan utföras i cellkultur men Àr ej rutin. För serotypspecifik identifiering anvÀnds typspecifika monoklonala antikroppar och ELISA alternativt typspecifik PCR.


Övriga diagnostiska metoder

NukleinsyrapÄvisning

PCR-teknik finns etablerad för pÄvisning av rotavirus tillhörande grupp A, B och C i feces, blod, cerebrospinalvÀtska samt cellkultur. Genom att anvÀnda typspecifika primers kan typspecifik identifiering (serotyp 1-4) av rotavirus tillhörande grupp A utföras. NukleinsyrapÄvisning kan i framtiden bli referensmetod för pÄvisande av rotavirus i CNS. Extrem försiktighet mÄste dock iakttas vid provtagningen dÄ risken för kontamination, speciellt hos blöjbarn, Àr mycket stor.


RNA gel-elektrofores

Separation av de 11 RNA-gensegmenten med polyakrylamid gelelektrofores Àr anvÀndbar för epidemiologiska studier samt smittspÄrning. Tekniken Àr kÀnslig, snabb och tillÄter serogruppspecifik (A-C) identifiering av rotavirus.


Serologi

utförs endast i undantagsfall för att pÄvisa nyss genomgÄngen infektion. Metod för pÄvisning av intratekal produktion av rotavirusspecifikt IgM eller IgG vid CNS-misstanke finns ej etablerad.

Laboratorierapportering

Rotavirus omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen.

REFERENSER

  • Goueva V Glass JU, Woods P, Taniguehi K, Clark HF, Forrester B, Fan ZY. Polymerase chain reaction amplification and typing of rotavirus nucleic acid from stool specimens. J Clin Microbiol 1990;28:276-282.
  • Nishimura S, Ushijima H, Nishimura S, Shiraishi H, Kanazawa C, Abe T, Kaneko K, Fukuyama Y. Detection of rotavirus in cerebrospinal fluid and blood of patients with convulsions and gastroenteritis by means of the reverse transcription polymerase chain reaction. Brain Dev 1993; 15:457-459.
  • Salmi T, Arstilla P, Koivikko A. Central nervous system involvement in patients with rotavirus gastroenteritis. Scand J Infect Dis 1978;10:29-31.
  • Svensson L. Vaccin mot diarrĂ©. LĂ€kartidningen 1996;93:353-358.
  • Svensson L, Uhnoo I, Grandien M, Wadell G. Molecular epidemiology of rotavirus infections in Uppsala, Sweden. J Med Virol 1981;18:101-111.
  • Uhnoo I, Riepenhoff TM, Dharakul T, Chegas P, Fisher JE, Greenberg HB, Ogra PL. Extramucosal spread and development of hepatitis in immunodeficient and normal mice infected with rhesus rotavirus. J Virol 1990;64:362-380.
  • Ushijima H, Zin KQ, Nishimura S, Morikawa S, Abe T. Detection and sequencing of rotavirus VP7 gene from human material (stools, sera, cerebrospinal fluids, and throat swabs) by reverse transcription and PCR. J Clin Microbiol 1994;32:2893-2897.
  • Wong C, Price Z, Bruckner A. Aseptic meningitis in an infant with rotavirus gastroenteritis. J Pediatric Infect 1984;3:244-246.