Salmonella

(Omdirigerad frÄn Salmonella paratyphi)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckngen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

Se Àven

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Salmonellainfektion


Salmonella

SmittÀmnet

Genus Salmonella utgörs av gramnegativa stavar tillhörande familjen Enterobacteriaceae. Enligt den nomenklatur som rekommenderas av WHO och anvÀnds i Sverige indelas Salmonella efter DNA/DNA homologi i tvÄ arter, Salmonella enterica och Salmonella bongori (tidigare subspecies V). Salmonella enterica kan vidare biokemiskt indelas i sex subspecies som kan Ätskiljas biokemiskt (Tabell 7):

  • I S. enterica subsp. enterica
  • IIS. enterica subsp. salamae
  • IIIa S. enterica subsp. arizonae
  • IIIb S. enterica subsp. diarizonae
  • IV S. enterica subsp. houtenae
  • VI S. enterica subsp. indica


Biokemiska test för sÀrskiljande av subspecies

Malonat ONPG Dulcit Salicin Galakturonsyra Gelatin
I - - + - - -
II + - + - + +
III + + - - +/- +
IV - - - + + +
VI - V V - + +
S.bongori - + + - + -


Baserat pĂ„ förekomsten av tvĂ„ ytstrukturer, lipopolysackarid (O-antigen) och flageller (H-antigen) kan Salmonella enligt det senaste KW-schemat, 2001, indelas i 2501 serotyper. Vissa serotyper, frĂ€mst Salmonella Typhi, kan Ă€ven ha ett kapselliknande Vi-antigen. Flertalet serotyper producerar tvĂ„ olika typer av flageller. Under mĂ„nga Ă„r har de olika serotyperna av Salmonella givits ett namn, oftast beskrivande isolatets geografiska hĂ€rkomst. DĂ„ dessa namn sedan lĂ€nge Ă€r etablerade bĂ„de bland mikrobiologer och i det epidemiologiska arbetet accepteras de fortfarande. De Ă€r ej artnamn och skall dĂ€rför inte kursiveras men skrivas med stor bokstav, t.ex. Salmonella Enteritidis. Den korrekta nomenklaturen, Salmonella enterica subsp. enterica serovariant Enteritidis, anvĂ€nds inte i det praktiska arbetet. Serotyper tillhörande subspecies II – VI samt Salmonella bongori ges ej namn utan de beskrivs enbart genom sin antigena formel t.ex. Salmonella subsp IV = 45:g,z51:- som betyder att stammen tillhör subspecies IV och dĂ€r ”45”: anger O-antigenet, ”g,z51” anger H-antigen fas 1 samt att ”-” anger att H-antigen fas 2 saknas.

Nya serotyper definieras och faststÀlls vid WHO collaborating centre for Reference and Research on Salmonella vid Institut Pasteur i Paris.

Patogenes och patofysiologi

Infektionsdosen för friska personer med intakt immunsystem uppskattas till 10^6-10^8 bakterier, dock vÀsentligt lÀgre för S. Typhi och S. Paratyphi A (ca 10^3 bakterier, vilket ökar risken för person till person smitta). Infektionsdosen Àr lÀgre vid immunbristtillstÄnd. Reducerad saltsyresekretion i magsÀcken ger ocksÄ ökad mottaglighet. Bakterierna invaderar tarmslemhinnans epitelceller och multipliceras i dessa liksom i makrofager. Skadorna Àr emellertid sÀllan sÄ omfattande som vid Shigella-infektion.

Symtom och klinisk bild

Salmonella-infektioner kan ge upphov till olika sjukdomsbilder. Vanligast Àr enterit, som kan förorsakas av alla salmonellatyper. Mer sÀllan ses en kolitbild med blodig avföring. Symtomen Àr illamÄende, krÀkningar, huvudvÀrk, buksmÀrtor och diarré. MÄttlig feber kan förekomma och ibland föreligger bakteriemi eller bakteriuri. Symtomen vid salmonellaenterit utvecklas som regel inom ett till tre dygn efter smittillfÀllet. Sjukdomen Àr som regel sjÀlvbegrÀnsande (7 till 10 dagar) hos immunkompetenta personer. Efter invasion av blodbanan ses inte sÀllan fokala manifestationer. Alla organ kan drabbas. En reaktiv artrit ses i ett par procent av fallen. Fecesodlingar kan vara positiva i upp till 3 mÄnader. Asymtomatiska infektioner Àr inte ovanliga. Majoriteten av de humana salmonellainfektionerna orsakas av bakterier tillhörande subspecies I.


S. Typhi och S. Paratyphi A ger ofta svĂ„rare septiska tillstĂ„nd ibland med cerebral pĂ„verkan. DiarrĂ© förekommer men en del patienter Ă€r snarare förstoppade. Fruktade komplikationer Ă€r tarmperforation och blödning vilka dock sĂ€llan ses i Sverige. Kroniskt bĂ€rarskap, definierat som positiva fecesodlingar > 6 mĂ„nader, Ă€r sĂ€rskilt vanligt efter tyfoidfeber (ca 3 %) men förekommer vid alla typer av salmonellainfektion. Framför allt utgör gallvĂ€gar och tarmdivertiklar reservoar för bakterierna. Omkring 50 % av vuxna med salmonellaenterit Ă€r ”smittfria” efter fyra till fem veckor.

Epidemiologi

Följ lÀnken

Prevention

TvÄ olika vacciner mot tyfoidfeber finns. Ett innehÄller levande attenuerade bakterier och ett innehÄller Vi-antigen. Vacciner saknas mot paratyfoidfeber och salmonellainfektion i övrigt.

AllmÀnt god hygien (hand-och livsmedel) Àr de viktigast förebyggande ÄtgÀrderna.

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerad beskrivning

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad beskrivning

Laboratorierapportering

Alla fynd av Salmonella skall anmÀlas av laboratoriet enligt smittskyddslagen (2004:168), allmÀnfarliga sjukdomar, via SmiNet till FolkhÀlsomyndigheten och smittskyddslÀkaren.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • Blaser MJ, Newman LS. A review of human salmonellosis. I. Infective dose. Rev Infect Dis 1982;4:1096-1106.
  • Smittsamma sjukdomar 2001. Epidemiologiska enhetens Ă„rsrapport.
  • Gilligan PH, Janda JH, Karmali MA, Miller JM. Laboratory diagnosis of bacterial diarrhea. Cumitech 12 A. American Society for Microbiology, Washington DC, April 1992.
  • Infektionsmedicin. red Iwarson-Norrby. 1995. SĂ€we Förlag
  • Lindberg A, Andersson Y, Engvall A, Hjalt C-Å, Stenson H, Svenungsson B. Salmonella, Strategidokument 1999. Socialstyrelsen, Artikelnr 1999-00-066.
  • Ljungh Å. Bacterial infections of the small intestine and colon. Current Opinion in Gastroenterology. 1998;14:33-44.
  • Popoff M. (1997) Antigenic formulas of the Salmonella serovars. Institut Pasteur. (KW-schemat). Kopior kan rekvireras frĂ„n FolkhĂ€lsomyndigheten.
  • RAF (www.srga.org)
  • Thore M, Lindman R. PrimĂ€r diagnostik av Salmonella, Shigella och Yersinia. – Egenskaper hos olika fasta substrat, substrattesting, referensstammar, resultat av SMI-utskick 1998. SMI-tryck nr 127-1999
  • Wollin R, et al. Identification of Salmonellae with the 4-Methylumbelliferyl Caprilate Fluorescence test. J Clin Microbiol 1991;29:2631.