Schistosoma spp.

(Omdirigerad frÄn Schistosoma haematobium)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehÄllsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Schistosoma spp.

SmittÀmne

Human schistosomiasis orsakas av parasitÀra blodmaskar (trematoder). Parasiten har en infektiös larvform som finns i sötvatten i endemiska omrÄden (t.ex. Malawisjön, Viktoriasjön). De vanligaste arterna Àr Schistosoma mansoni, S. japonicum och S. hematobium. I mindre utstrÀckning förekommer arterna S. intercalatum och S. mekongi.

Livscykel

Parasiten har en invecklad livscykel med mĂ€nniska som vĂ€rd för hon- och hanmaskar och en sötvattensnĂ€cka som intermediĂ€r vĂ€rd, i vilken det infektiösa larvstadiet utvecklas. Den i vatten fritt levande larvformen av parasiten, cerkarien, attraheras till hud, trĂ€nger igenom den och vandrar med cirkulationen till leverns blodkĂ€rl. Efter cirka en mĂ„nad har larverna utvecklas till könsmogna maskar, som producerar hundratals Ă€gg per dygn. Äggen utsöndras via urinen eller avföringen, beroende pĂ„ art. Om Ă€ggen kommer i kontakt med vatten klĂ€cks de och en annan larvform (miracidium) frigörs. Dessa söker upp speciella snĂ€ckarter, borrar sig in genom snĂ€ckans mjukdelar och utvecklas sĂ„ smĂ„ningom till cerkarier. En enda snĂ€cka kan utsöndra tusentals cerkarier.

Symtom och klinisk bild

Initialt kan överkĂ€nslighetsreaktioner, s.k. badklĂ„da, upptrĂ€da dygnet efter parasitens penetration av huden (fĂ„gelparasiter ger liknande symtom pĂ„ mĂ€nniska). Beroende pĂ„ art kan symtomen variera. Diffusa symtom under parasitens migrations- och tillvĂ€xtfas kan vara: nĂ€sselutslag, feber, magvĂ€rk, förstorad lever och mjĂ€lte (Katayamafeber). Ofta ses eosinofili. Sjukdomssymtomen orsakas framför allt av de Ă€gg som inte utsöndras utan som blir kvar i kroppen. Ägg i vĂ€vnader orsakar inflammation och granulombildning som leder till fibros och förkalkning. Vid S. hematobium-infektion skadas urinblĂ„san med hematuri som följd. Kronisk infektion kan leda till urinblĂ„scancer. Vid infektion med S. mansoni och S. japonicum skadas frĂ€mst levern och tarmen. I endemiska omrĂ„den Ă€r infertilitet hos kvinnor ofta resultat av granulombildning runt Ă€gg, som hamnat i Ă€ggledarna. I sĂ€llsynta fall kan man se skador i hjĂ€rnan och centrala nervsystemet orsakade av Ă€gg, som förirrat sig till dessa vĂ€vnader.

Epidemiologi

Sjukdomen förekommer i lĂ€nder med tropiskt eller subtropiskt klimat. Åttiofem procent av de mer Ă€n 200 miljoner mĂ€nniskor som Ă€r infekterade lever i Afrika, söder om Sahara. S. hematobium Ă€r den vanligaste arten och Ă€r endemisk i Afrika och Mellanöstern. S. mansoni förekommer i Afrika, Sydamerika (Brasilien, Surinam och Venezuela), Karibien (Puerto Rico, Santa Lucia, Guadeloupe, Martinique, Dominikanska republiken, Antigua och Monserrat) samt i vissa omrĂ„den i Mellanöstern. S. japonicum finns i Kina (Changjiang-floden, Sichuan och Yunnan) och pĂ„ Filippinerna. S. mekongi förekommer i omrĂ„den lĂ€ngs med Mekongifloden i Sydostasien (Kambodja, Laos, Thailand).

Provtagning och transport

Urin

Provtagning

Urin samlas mellan klockan 10:00 och 14:00. Alternativt samlas urin under 24 timmar. SmÄ urinvolymer pÄ ca 10 mL accepteras, men sensitiviteten blir lÄg och vid negativt undersökningsresultat rekommenderas ny provtagning. Se Àven provtagningsanvisningar

Transport

Okonserverad urin bör undersökas sĂ„ fort som möjligt. Undvik att sĂ€nda prov i slutet av veckan eller inför en helg. Vid förvĂ€ntad lĂ„ng provtransport kan urinen konserveras genom tillsats av 1-2 mL 3,7 % formaldehyd (=10 % formalin) per 100 mL urin.

Feces

Provtagning

Se provtagningsanvisningar

Transport

Inga speciella krav.

Blod/serum

Provtagning

Blodprov tas i rör utan tillsats.

Transport

Inga speciella krav.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

S. haematobium-Ă€gg. Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet.

Eosinofili och förhöjt IgE Àr kÀnnetecknande för maskinfektioner och indikerar ytterligare laboratorieundersökningar. Metoder som kan pÄvisa utsöndrade Àgg i feces och/eller urin betraktas som referensmetoder. Vid lÄggradiga infektioner kan dock Àggutsöndringen vara lÄg och intermittent och dÀrför anvÀnds Àven indirekta metoder (t.ex. indirekt immunfluorescens-test och ELISA) som mÀter antikroppshalter i serumprover. Det finns metoder som mÀter cirkulerade antigener i serum, urin, saliv och mjölk, men dessa Àr inte tillrÀckligt kÀnsliga för att upptÀcka lÄggradig infektion. Under senare Är har ett flertal PCR-tekniker för detektion av Schistosoma-DNA i feces och urin utvecklats.

Referensmetod urin

Mikroskopisk pÄvisning av maskÀgg (S. hematobium, men Àven S. mansoni och i sÀllsynta fall S. japonicum) efter filtrering och/eller centrifugering. Se bilaga PAR 06.

Referensmetod feces

S. mansoni-Ă€gg. Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet.

Mikroskopisk pÄvisning av maskÀgg efter formalin/etylacetat-koncentration av feces för S. mansoni, S. japonicum-, S. intercalatum-och S. mekongi-Àgg. Se bilaga PAR 01.

AvlÀsningskriterier

Beskrivning av Schistosoma-Ă€gg:

Art Form Storlek (mikrometer) KaraktÀristika
S. mansoni ovalt 114-175 x 45-70 sidostÀlld tagg
S. hematobium ovalt 112-170 x 50-70 terminal tagg
S. japonicum runt 70-100 x 55-65 sidostÀlld knopp
S. intercalatum avlÄngt 140-240 x 50-70 terminal tagg
S. mekongi runt 51-73 x 39-66 knappt synlig knopp

Alla arter har ett genomskinligt Àggskal och innehÄller ett miracidium. Tomma Àgg och fria miracidier kan förekomma.


KvalitetssÀkring feces

Externkontroll: Schistosoma-Àgg ingÄr i UK-NEQAS utskick

Svarsrutiner feces

Negativt prov utsvaras: ”Cystor/maskĂ€gg koncentrationsprov: Inga Schistosoma spp.-Ă€gg pĂ„visade.”

Positivt prov utsvaras: ”Cystor/maskĂ€gg koncentrationsprov: Ägg av Schistosoma (ange species) pĂ„visade.”

Övriga metoder

ÄggpĂ„visning i biopsiprov frĂ„n tarmen efter prokto- eller rektoskopi.

Provet kan direkt undersökas i mikroskop efter förekomst av levande eller döda Àgg.

AntikroppspÄvisning

Indirekt immunfluorescensmetod Princip (8): fluorescerande antikroppar mot humant immunglobulin anvÀnds för att pÄvisa specifika antikroppar som reagerat med fryssnitt av S. mansoni-maskar. KvalitetssÀkring Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll.

ELISA Princip: enzymmÀrkta antikroppar mot humant immunglobulin anvÀnds för att pÄvisa specifika antikroppar som reagerat med lösligt extrakt (antigen) av S. mansoni-Àgg, som bundits till en plastyta. Enzymaktiviteten mÀts genom tillsats av substrat och kromogen. AvlÀsning sker i fotometer.

KvalitetssÀkring

Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll

Western blot Princip: enzymmÀrkta antikroppar mot humant immunglobulin anvÀnds för att pÄvisa specifika antikroppar som reagerat med antigen som separerats elektroforetiskt och bundits ett nitrocellulosa-membran. Enzymaktiviteten mÀts genom tillsats av substrat och kromogen. AvlÀsning kan ske visuellt.

Antigen/DNA-pĂ„visning (se under ”AllmĂ€nt)
Kato-Katz

Kato-Katz Ă€r den klassiska referensmetoden för pĂ„visning av S. mansoni- och S. japonicum-Ă€gg i feces (7). Metoden har lĂ„g kĂ€nslighet (detektiongrĂ€ns 20 Ă€gg per gram feces) och Ă€r anvĂ€ndbar i endemiska omrĂ„den. (Även maskĂ€gg frĂ„n Ascaris , hakmask, Trichuris , Taenia , och Enterobius kan detekteras med denna metod.)

Princip: en bestĂ€md mĂ€ngd feces pressas jĂ€mnt ut mellan ett objektsglas och en bit cellofan, som Ă€r indrĂ€nkt i blandning av glycerol och malakitgrönt.Glycerol/malakitgrönt-lösningen gör provet transparent. Äggen rĂ€knas i mikroskop. Antal Ă€gg pĂ„ objektsglaset omvandlas till antal Ă€gg per gram feces.

Laboratorierapportering

Schistosomiasis Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

1. Utzinger J, N'goran EK, Caffrey CR, Keiser J. From innovation to application: social-ecological context, diagnostics, drugs and integrated control of schistosomiasis. Acta Trop. 2011 Sep;120 Suppl 1:S121-37.

2. Gomes LI, Dos Santos Marques LH, Enk MJ, de Oliveira MC, Coelho PM, Rabello A. Development and evaluation of a sensitive PCR-ELISA system for detection of schistosoma infection in feces. PLoS Negl Trop Dis. 2010 Apr 20;4(4):e664.

3. Katz N, Chaves A, Pellegrino J. A simple device for quantitative stool thick-smear technique in Schistosomiasis mansoni. Rev Inst Med Trop Sao Paulo 1972, 14: 397-400.

4. Nash TE. 1978. Antibody response to a polysaccaride antigen present in the schistosome gut. I. Sensitivity and specificity. American Journal of Tropical Medicine & Hygiene 1978, 27: 939-43.