Shigella

(Omdirigerad frÄn Shigella dysenteriae)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckngen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

Se Àven

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Shigellainfektion


Shigella

SmittÀmnet

Shigella Àr en gramnegativ stav som tillhör familjen Enterobacteriaceae. Shigella har, baserat pÄ en kombination av biokemisk profil och specifik agglutination, indelats i fyra olika species, Shigella dysenteriae typ 1-13, Sh. flexneri typ 1-6, Sh. boydii typ 1-18 och Sh. sonnei. Gemensam virulensfaktor för alla Shigella Àr en stor plasmid som bl.a. kodar för invasivitetsproteiner. Hos Sh. sonnei sitter Àven generna för O-antigenet pÄ denna plasmid.

Shigella och Escherichia coli kan med DNA/DNA homologistudier inte skiljas frĂ„n varandra (Rowe & Gross, 1984). De Ă€r alltsĂ„ snarlika eller kan till och med i strikt bemĂ€rkelse sĂ€gas tillhöra samma art. Det finns mellan Shigella och E. coli en ”grĂ„zon” dĂ€r man finner bakterier med samma virulensplasmid och biokemi som hos Shigella, men som inte agglutinerar i shigellaantiserum. Bland dessa bakterier finns sĂ„dana som av ett internationellt referenslaboratorium (Colindale) benĂ€mns provisional (= provisorisk Shigella) och som i framtiden kan komma att klassificeras som nya serotyper av Shigella. Genus Shigella utökades t.ex. Ă„r 1985 och 1990 med tillsammans sex nya serotyper (Wathen-Grady et al 1985; Wathen-Grady et al 1990). Andra bakterier i grĂ„zonen kan pĂ„ grundval av biokemiska reaktioner (frĂ€mst Christensens citrat) uteslutas frĂ„n genus Shigella och betecknas följaktligen enteroinvasiva E. coli (EIEC).

Efter vad man kĂ€nner till idag skiljer sig inte symtombild vid infektioner med dessa bakterier i ”grĂ„zonen” frĂ„n mildare former av klassisk shigellos.


Patogenes och patofysiologi

Infektionsdosen för Shigella kan vara mycket liten, ca 10^1-10^2 bakterier. Virulensen hÀnger samman med förekomsten av invasivitetsgener som reglerar bildning av medverkande polypeptider. Bakterierna invaderar tjocktarmsmukosans epitelceller dÀr de multipliceras. Detta leder ofta till abscessbildning och nekroser i tarmslemhinnan, blödningar och bildning av pseudomembraner. Under utlÀkningen kan granulationer utvecklas. Bakterierna invaderar sÀllan urinvÀgarna eller blodbanan.

Shigella dysenteriae typ 1 Àr den enda varianten som bildar ett potent exotoxin, Shigatoxin (stx1), vilket bidrar till virulensen och Àr identiskt med ett toxin som bildas av Enterohemorragisk E. coli (EHEC).

Symtom och klinisk bild

Efter en kort inkubationsperiod (1-2 dygn) debuterar Shigella-infektionen med buksmÀrtor, feber och frekventa vattniga diarréer, som i mÄnga fall utvecklas till klassisk bacillÀr dysenteri med pus, blod och slem i avföringen. Sjukdomen Àr hos immunkompetenta personer som regel sjÀlvbegrÀnsande inom nÄgra fÄ dagar. Mycket svÄra sjukdomstillstÄnd ses framför allt med Shigella dysenteriae. Efter Shigella flexneri infektion ses ibland reaktiva artriter. Kroniskt bÀrarskap Àr mycket ovanligt efter behandling men recidiverande infektioner kan förekomma.

Epidemiologi

Följ lÀnken

Prevention

Vaccin för allmÀnt bruk saknas.

God allmÀn hygien viktig, inte minst vid kontakt med smittförande person eftersom person-person-smitta förekommer pÄ grund av att smittdosen Àr liten.

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerad information

Laboratoriediagnostik

Följ lÀnken för detaljerad information

Odling Àr referensmetodik. Liksom för Salmonella finns brister i den bakteriologiska odlingsdiagnostiken. DetektionsgrÀnsen Àr högre dels p.g.a. Shigella-bakterierna vÀxer sÀmre pÄ anvÀnda substrat dels dÀrför att anrikning inte anvÀnds rutinmÀssigt dÄ bra anrikningssubstrat saknas. Risken för felaktiga svar Àr dessutom större dÄ Shigella egentligen Àr en variant av E. coli. I avsaknad av tydlig standard varierar följdriktigt prestanda vÀsentligt mellan olika laboratorier.

Laboratorierapportering

Alla fynd av Shigella skall anmÀlas av laboratoriet enligt smittskyddslagen (2004:168), allmÀnfarliga sjukdomar via SmiNet till FolkhÀlsomyndigheten och smittskyddslÀkaren.

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

  • Infektionsmedicin. red Iwarson-Norrby. 1995. SĂ€we Förlag
  • Ljungh Å. Bacterial infections of the small intestine and colon. Current Opinion in Gastroenterology. 1998;14:33-44.
  • Rowe, B & Gross, R.J (1984). I BergeyÂŽs Man Bacteriol” vol 1, 1984;423-427.
  • Thore, M, Lindman, R. PrimĂ€r diagnostik av Salmonella, Shigella och Yersinia. Standardisering av metoder för testning av fasta substrat. Urval av referensstammar SMI-tryck nr 127-1999.
  • Wathen-Grady, H.G., Davis, B.R & Morris, G.K. Addition of three new serotypes of Shigella boydii to the Shigella schema. J Clin Microbiol 1985;21:129-132
  • Wathen-Grady, H.G., Britt, L.E., Strockbine, N.A. & Wachmuth, I. Characterization of Shigella dysenteriae serotypes 11, 12, and 13 J Clin Microbiol 1990;28:2580-2584.