Treponematoser, icke veneriska

(Omdirigerad frÄn Treponema pallidum subsp. pertenue)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)



Treponematoser, icke veneriska (A65-A67)

Etiologi

Med humana icke veneriska treponematoser avses en grupp infektioner som orsakas av Treponema pallidum subsp. endemicus (bejel eller endemisk icke venerisk syfilis), T. pallidum subsp. pertenue (yaws) och T. carateum (pinta).

SmittÀmnen

Se syfilis


Patogenes

Icke veneriska treponematoser Àr vanligast i Äldersgrupperna 2-10 Är men kan ocksÄ förekomma bland ungdomar, mer sÀllan vuxna. Pinta kan dock förekomma Àven hos Àldre. Kongenitala infektioner Àr sÀllsynta. Organismerna invaderar frÄn början traumatiserad hud eller slemhinna genom direkt kontaktsmitta mellan barnen.


Klinik

Initialt ses ett lokalt sÄr som kan lÀka spontant. Treponematosen kan disseminera initialt eller efter en latensperiod av varierande lÀngd. Seneffekterna kan vara multipla hudlesioner och inkludera infektiösa destruktioner av brosk och ben.


Endemisk syfilis

Endemisk syfilis (bejel, dichuchwa, A65) överförs sannolikt vid mun-mun- kontakt eller via glas och bestick i samband med mÄltider. Den debuterar med oömma vitaktiga sÄr i munslemhinnan som ofta förbises. Senkomplikationer kan typiskt innefatta destruktion av nÀsbrosket, men Àven ögonen kan angripas.


Yaws

Yaws (frambesia, pian, buba, A66) debuterar efter en inkubationstid pĂ„ nĂ„gra veckor upp till ett halvĂ„r med en enstaka pustel pĂ„ huden som sedan blir större. Infektionen kan spontanlĂ€ka efter flera mĂ„nader, ofta med Ă€rrbildning. I sekundĂ€rstadiet kan multipla hudlesioner uppstĂ„ liksom ömmande adeniter. Ben och broskdestruktioner kan förekomma och drabbar upp till 10 % av de infekterade. Hyperkeratos i handflatorna och fotsulor Ă€r andra senkomplikationer.

Pinta

Pinta (carate, mal de pinto, cute, A67) tycks minska i förekomst. Sjukdomen yttrar sig kliniskt ungefĂ€r som yaws med hudlesioner. Dessa Ă€r initialt hyperkeratotiska ofta blĂ„pigmenterade. Även vid disseminerad sjukdom Ă€r pinta lokaliserad till huden med engagemang av regionala lymfkörtlar. I senstadier upptrĂ€der hyper- eller hypopigmenterade hudförĂ€ndringar.


Epidemiologi

För detaljerad översikt, följ lÀnken

Provtagning

Följ lĂ€nken för detaljerade anvisningar ‎

Laboratoriediagnostik

Laboratoriediagnsotiken utgörs primÀrt av serologisk testning som för venerisk syfilis. Komplettering med mörkfÀltsmikroskopering (beskrivs ej i denna upplaga) av material frÄn sÄr kan göras. Eftersom rutindiagnostiken inte kan skilja aktuella agens, Àr den slutliga diagnosen en sammanvÀgning av klinik och laboratorietester. De ospecifika syfilistesterna tenderar att endast bli svagt positiva.

Behandling

Man rĂ€knar med att mellan 95-97 % av fallen kan behandlas effektivt med penicillin.