Trichomonas vaginalis

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

och Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Trikomoniasis (ICD10-kod A59)

Etiologi

Trichomonas vaginalis , elementkod MSHD04246 i NPU-kodsystemet

SmittÀmnet

Genus Trichomonas bestĂ„r av över 100 arter varav tre kan förekomma hos mĂ€nniska: T. hominis (synonym Pentatrichomonas hominis) i gastro-intestinalkanalen, T. tenax i munhĂ„lan och T. vaginalis i genital- och urinvĂ€gar. De tvĂ„ förstnĂ€mnda betraktas som apatogena. T. vaginalis Ă€r en pĂ€ronformad anaerob flagellat 10-20 ÎŒm stor. T. vaginalis har fem flageller, fyra Ă€r placerade i frĂ€mre Ă€ndan medan den femte Ă€r införlivad i protozons vĂ„gformade membran. Även om celldelning hos T. vaginalis har beskrivits ingĂ„ende sĂ„ Ă€r parasitens livscykel fortfarande ofullstĂ€ndigt förstĂ„dd. T. vaginalis Ă€r extracellulĂ€r och existerar endast som trofozoit. Under olika förutsĂ€ttningar Ă€ndras trofozoiters utseende; vid vidhĂ€ftning till vaginala epitelceller antas en amöboid form, men i axenisk odling (kultur som innehĂ„ller endast denna organism) tenderar trofozoiterna att bli mer pĂ€ronformade och ovala. Skillnader mellan olika stammar av T. vaginalis existerar, hos vilka bland annat egna och gemensamma antigen har beskrivits.

Patogenes

T. vaginalis smittar vid samlag och kan isoleras frĂ„n 70 % av mĂ€n som haft samlag med en infekterad kvinna under de senaste tvĂ„ dygnen. Med lĂ€ngre intervall frĂ„n smittotillfĂ€llet sjunker isoleringsfrekvensen till 30-40 %. Hos kvinnliga partner till infekterade mĂ€n har T. vaginalis pĂ„visats i ca 85 %. Möjligheterna till icke-sexuell överföring av T. vaginalis-infektion har diskuterats. Organismen dör snabbt i torr miljö men kan överleva i vaginalsekret upp till 48 timmar, i urin i tre timmar, i kranvatten och pĂ„ vĂ„t textil upp till 24 timmar. Även om dessa in vitro fynd kan tyda pĂ„ en möjlighet för icke-sexuell överföring har sĂ„dan aldrig dokumenterats.

Neonatala infektioner representerar specialfall och finns beskrivna hos upp till 5 % av nyfödda flickor med infekterade mödrar. Trikomonasinfektion har associerats med förtidig födsel, lĂ„g födelsevikt och ökad spĂ€dbarnsmortalitet. Infektion associeras Ă€ven med en signifikant ökad risk för HIV-transmission (1).

Klinik

Inkubationstiden har angivits till 4-28 dagar. Infektionen Ă€r asymtomatisk hos 10-50 % av kvinnor och oftast hos mĂ€n. Vid symtom hos kvinnor dominerar illaluktande ofta riklig gulgrön, gasbubblig ibland blodtillblandad flytning. Slemhinnorna Ă€r ofta rodnade och svullna med smĂ„ punktformade blödningar. Vulvairritation, klĂ„da, sveda och miktionssvĂ„righeter Ă€r vanliga symtom. Distala buksmĂ€rtor kan förekomma. FörsĂ€mring ses vid menstruation och graviditet.

Hos mÀn kan T. vaginalis orsaka uretritsymtom, men har Àven rapporterats som orsak till epididymit och prostatit.

Epidemiologi

Följ lÀnken för detaljerad information

Provtagning

Följ lÀnken för detaljerad information

Laboratoriediagnostik

För en deltajerad beskrivning, följ lĂ€nken. Kliniska tecken Ă€r ofta diagnostiskt otillförlitliga. Trikomonasinfektion diagnostiseras hos kvinnor enklast genom pĂ„visning av parasiten i vĂ„tpreparat av vaginalsekret. KĂ€nsligheten varierar 40 – 80 %. Eftersom det hos mĂ€n Ă€r svĂ„rt att diagnostisera T. vaginalis i direktpreparat av uretrasekret och urin, Ă€r odling referensmetod för bĂ„da könen. RutinmĂ€ssig resistensbestĂ€mning utförs inte i Sverige.

Behandling

Metronidazol Ă€r generellt effektivt mot T. vaginalis. Dock har det visats att minst 5 % av kliniska fall av trikomonasinfektion orsakas av parasiter som Ă€r resistenta mot metronidazol. Ett alternativ kan dĂ„ vara tinidazol.

Prevention

Som för övriga STI. Effekten av olika preventiva ÄtgÀrder pÄ T. vaginalis Àr dock studerad endast i mycket liten omfattning.

REFERENSER

  • 1. Jackson, DJ, Rakwar, JP, Bwayo, et al. Urethral Trichomonas vaginalis infection and HIV-1 transmission. Lancet. 1997;350:1076.
  • 2. Johnston, VC and Mabey, DC. Global epidemiology and control of Trichomonas vaginalis. Curr Opin Infect Dis 2008; 21:56-64
  • 3. Cudmore S L et al. Treatment of Infections Caused by Metronidazole-Resistant Trichomonas vaginalis. Clin Microbiol Rev. 2004;17: 783-793.
  • 4. Hobbs M M et al. Methods for Detection of Trichomonas vaginalis in the Male Partners of Infected Women: Implications for Control of Trichomoniasis. J Clin Microbiol 2006; 44:3994-3999.
  • 5. Seña A C et al. Trichomonas vaginalis infection in male sexual partners: implications for diagnosis, treatment, and. prevention. Clin Infect Dis 2007; 44:13–22.