Trypanosoma brucei

(Omdirigerad frÄn Trypanosoma brucei brucei)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehÄllsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

se Àven Infektioner i centrala nervsystemet


Trypanosoma brucei gambiense, och T.b. rhodesiense- afrikansk trypanosomiasis, sömnsjuka

SmittÀmne

Afrikansk sömnsjuka hos mĂ€nniskor orsakas av tvĂ„ underarter av en flagellat – Trypanosoma brucei. Infektionen upptrĂ€der i olika former och indelas vanligen i vĂ€stafrikansk (orsakad av T. brucei gambiense) och östafrikansk (orsakad av T. brucei rhodesiense) trypanosomiasis. T. brucei rhodesiense Ă€r placerad i riskklass 3** av Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1). Infektionen sprids med tsetseflugan (Glossina).

Livscykel

T. brucei förekommer i form av extraacellulÀra trypomastigoter i blod, lymfa och cerebrospinalvÀtska hos infekterade mÀnniskor eller reservoardjur. Tsetseflugan fÄr i sig trypomastigoter nÀr den biter för ett blodmÄl. Trypomastigoter replikerar i insektens tarmkanal och migrerar till salivkörtlarna dÀr de utvecklas till metacykliska former som Àr invasiva för mÀnniskor eller djur. Vid nÀsta flugbett överförs de invasiva formerna till sÄret och parasiten utvecklas sedan extracellulÀrt i blodet till trypomastigoter. Parasiterna delar sig och invaderar sÄ smÄningom lymfkörtlar och CNS.

Symtom och klinisk bild

Vid insektsbettet kan utvecklas ett svullet sĂ„r (chancre). De tidiga symtomen kan bestĂ„ av huvudvĂ€rk, yrsel, trötthet, muskelvĂ€rk och aptitlöshet. Senare tillkommer feber, svullnad av lymfkörtlar, lever och mjĂ€lte, nervsmĂ€rtor och hjĂ€rninflammation. CNS-symtom som apati och personlighetsförĂ€ndringar kan ses inom en mĂ„nad efter infektion. Vid den östafrikanska formen har sjukdomen ett akut förlopp och obehandlade patienter avlider ofta inom ett Ă„r, ibland mycket snabbare. Sjukdomsbilden vid den vĂ€stafrikanska formen Ă€r kronisk och CNS-symtom kan ses först efter 6–12 mĂ„nader efter infektionen.

Epidemiologi

Afrikansk sömnsjuka rĂ€knas som den tredje viktigaste parasitsjukdomen i vĂ€rlden. Sextio miljoner mĂ€nniskor i 37 lĂ€nder söder om Sahara löper risk att bli smittade och 300 000 nya fall per Ă„r berĂ€knas. Infektionen Ă€r kraftigt underrapporterad och WHO berĂ€knar att tillförlitlig data finns för knappt 10 % av exponerade mĂ€nniskor i endemiska omrĂ„den. Parasiten orsakar ocksĂ„ stora ekonomiska förluster genom att infektera och döda nötkreatur i Östafrika. MĂ€nniska Ă€r huvudsaklig reservoar för T. brucei gambiense som orsakar kronisk sjukdom. Över 90 % av alla rapporterade fall frĂ„n endemiska omrĂ„den avser infektioner med T. brucei gambiense. Nötkreatur, samt vissa vilda djur, Ă€r reservoarer för T. brucei rhodesiense, som orsakar akut infektion. Denna form av trypanosomiasis anses vara en zoonos, d.v.s. sjukdom som sprids frĂ„n djur till mĂ€nniska. Mindre Ă€n 10 % av rapporterade fall avser infektioner med T. brucei rhodesiense. I icke endemiska lĂ€nder Ă€r dĂ€remot proportionen av infektion med T. brucei rhodesiense och T. brucei gambiense inverterad: cirka 95 % av de importerade fallen Ă€r infektioner med T. brucei rhodesiense.

Inkubationstiden vid infektion med den östafrikanska formen Àr kort (mellan tre dygn och tre veckor). Vid infektion med den vÀstafrikanska formen Àr den betydligt lÀngre, frÄn nÄgra mÄnader upp till ett Är. Kongenitalsmitta och smitta via blodtransfusion Àr möjlig.

I mycket sÀllsynta fall kan djur-trypanosomer som T. evansi och T. congolense (parasit hos boskap, hÀst, fÄr, get och kamel) samt T. lewisi (parasit hos gnagare) infektera mÀnniska. Infektioner har rapporterats frÄn Elfenbenskusten (T. congolense), Egypten, Indien, Malaysia (T. evansi) och Thailand (T. lewisi). Parasiter sprids frÄn djur till mÀnniskor med blodsugande stallflugor.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • EDTA- eller kapillĂ€rblod (mikroskopi)
  • Lymfkörtelaspirat (mikroskopi)
  • CerebrospinalvĂ€tska (mikroskopi)
  • Serum (för antikroppspĂ„visning), tas tidigast 2 veckor efter misstĂ€nkt infektion

Provtagning

Se provtagningsföreskrifter

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Mikroskopisk pÄvisning av trypomastigoter i inokulationssÄr (hud chancre), blod och lymfkörtelaspirat Àr enbart lÀmplig för det tidiga stadiet av infektionen; parasiter i cerebrospinalvÀtska pÄvisas först vid uppkomst av CNS-symtom. Antal parasiter i provmaterialet varierar och Àr störst under feberperioder. Patienter som Àr infekterade med T. brucei gambiense har fÀrre parasiter i blod jÀmfört med patienter som Àr infekterade med T. brucei rhodesiense. Negativt fynd utesluter inte T. brucei-infektion. Upprepade provtagningar kan vara nödvÀndiga pÄ grund av intermittent parasitemi. Mikroskopi tillÄter inte differentiering av underarter. Vid hantering av patientmaterial beaktas skyddsÄtgÀrder lÀmpliga för blodsmitta eftersom levande trypomastigoter Àr mycket invasiva. T. brucei rhodesiense Àr placerad i riskklass 3** av Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1), vilket innebÀr att parasiten inte Àr luftburen men infektion genom kontaminerat blod orsakar en allvarlig sjukdom med begrÀnsade behandlingsmöjligheter.

Referensmetodik

Mikroskopisk pÄvisning av trypomastigoter i tjock droppe och/eller i tunt utstryk frÄn blod, lymfkörtelaspirat eller cerebrospinalvÀtska efter GiemsafÀrgning (PAR 09). Undersökning av flera tjocka droppar rekommenderas för att öka kÀnsligheten,

Trypomastigot av T. brucei, Giemsa-fÀrgat blodutstryk. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet.

AvlÀsningskriterier

Trypomastigoter av T. brucei Àr avlÄnga, ca 30 ”m x 1,5 - 3,5 ”m och har ett vÄgigt membran lÀngs med kroppen samt en fri flagell i frÀmre Ànden. Den centralt placerade kÀrnan samt kinetoplasten i den bakre Ànden fÀrgas violetta med GiemsafÀrg medan cytoplasman fÀrgas blÄ.

KvalitetssÀkring

T. brucei-trypomastigoter i blodutstryk ingÄr i UK-NEQAS utskick. Ett internationellt referenslaboratorium för T. brucei-diagnostik i mÀnniskor och djur finns vid Tropik Institutet i Antwerpen, Holland (WHO Collaborating Centre for Research and Training of Sleeping Sickness Diagnosis).

Svarsrutiner

Trypomastigoter av Trypanosoma brucei subspecies pÄvisade

Inga trypomastigoter pÄvisade.

Övriga diagnostiska metoder

Direkt pÄvisning

  • Direkt undersökning av kapillĂ€rblod, lymfkörtelaspirat, cerebrospinalvĂ€tska för rörliga trypomastigoter Ă€r en snabb och högt specifik diagnostisk metod men den kan uppvisa en lĂ€gre kĂ€nslighet vid fall av T. brucei gambiense infektion. Undersökningen skall endast utföras pĂ„ nytaget material.
  • Det finns olika koncentrationsmetoder som visar en bĂ€ttre kĂ€nslighet Ă€n undersökning av GiemsafĂ€rgad tjockdroppe; dessa metoder krĂ€ver dock centrifugeringssteg och/eller annan speciell utrustning. Observera att risk för stickskador föreligger vid hantering av objektglas eller kapillĂ€rrör!
  1. Mikrohematokritmetod för mikroskopisk pÄvisning av rörliga trypomastigoter.
  2. QBC (quantitative buffy-coat), en koncentrationsmetod för pÄvisning av trypomastigoter i blod med hjÀlp av kapillÀrrör impregnerade med akridinorange samt fluorescensmikroskop.
  3. Minianion exchange centrifugation technique (mAECT) som renar fram trypomastigoter frÄn blodceller genom kromatografisk separation, testen utförs endast vid nÄgra specialiserade laboratorier (se kvalitetssÀkring).
  • PCR-baserade metoder för pĂ„visning av parasit-DNA och identifiering av underarter Ă€r endast tillgĂ€ngliga vid nĂ„gra referenslaboratorier.

IndirektpÄvisning

  • Antikroppsvaret mot T. brucei kan pĂ„visas 3-4 veckor efter smittan. Antikroppssvaret mot T. brucei rhodesiense kan vara dĂ„ligt utvecklat eftersom sjukdomen oftast har ett hastigt förlopp. Serologiska metoder för pĂ„visning av antikroppar mot T. brucei som IFL och ELISA tillĂ„ter inte differentiering av underarter.
  • CATT (card agglutination test) och LATEX-agglutinationstest Ă€r tillgĂ€ngliga för diagnos av infektion med T. brucei gambiense . Testerna anvĂ€nds för undersökning av antikroppssvar hos mĂ€nniskor frĂ€mst i endemiska omrĂ„den.
  • Förhöjt total-IgM i blod och i cerebrospinalvĂ€tska kan vara indikativt för Trypanosoma brucei-infektion.

Laboratorierapportering

Infektion med Trypanosoma brucei subspecies Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

  • Control and surveillance of African trypanosomiasis Report of a WHO Expert Committee; 1995 Geneva, Switzerland
  • Chappuis F, Loutan L, Simarro P, Lejon V, Buscher P. Options for Field Diagnosis of Human African Trypanosomiasis. Clin Microbiol Rev. 2005; 18(1): 133-146.
  • Maudlin I. African trypanosomiasis. Ann. Trop. Med. Parasitol. 2006;100(8):670-701.
  • Malvy D., Chappuis F. Sleeping sickness. Clin Microbiol Infect. 2011; 17(7):986-95.
  • Wastling SL., Welburn SC. Diagnosis of human sleeping sickness: sense and sensitivity. Trends Parasitol. 2011; 27(9):394-402.
  • Simarro PP, Franco JR, Cecchi G, Paone M, Diarra A, Ruiz Postigo JA, JanninJG. Human African trypanosomiasis in non-endemic countries (2000-2010). J Travel Med. 2012 Jan-Feb;19(1):44-53.
  • Migchelsen SJ, BĂŒscher P, Hoepelman AI, Schallig HD, Adams ER. Human Africantrypanosomiasis: a review of non-endemic cases in the past 20 years. Int J Infect Dis. 2011 Aug;15(8):e517-24.