Trypanosoma brucei

(Omdirigerad från Trypanosoma brucei gambiense)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

se även Infektioner i centrala nervsystemet


Trypanosoma brucei gambiense, och T.b. rhodesiense- afrikansk trypanosomiasis, sömnsjuka

Smittämne

Afrikansk s√∂mnsjuka hos m√§nniskor orsakas av tv√• underarter av en flagellat ‚Äď Trypanosoma brucei. Infektionen upptr√§der i olika former och indelas vanligen i v√§stafrikansk (orsakad av T. brucei gambiense) och √∂stafrikansk (orsakad av T. brucei rhodesiense) trypanosomiasis. T. brucei rhodesiense √§r placerad i riskklass 3** av Arbetsmilj√∂verket (AFS 2005:1). Infektionen sprids med tsetseflugan (Glossina).

Livscykel

T. brucei förekommer i form av extraacellulära trypomastigoter i blod, lymfa och cerebrospinalvätska hos infekterade människor eller reservoardjur. Tsetseflugan får i sig trypomastigoter när den biter för ett blodmål. Trypomastigoter replikerar i insektens tarmkanal och migrerar till salivkörtlarna där de utvecklas till metacykliska former som är invasiva för människor eller djur. Vid nästa flugbett överförs de invasiva formerna till såret och parasiten utvecklas sedan extracellulärt i blodet till trypomastigoter. Parasiterna delar sig och invaderar så småningom lymfkörtlar och CNS.

Symtom och klinisk bild

Vid insektsbettet kan utvecklas ett svullet s√•r (chancre). De tidiga symtomen kan best√• av huvudv√§rk, yrsel, tr√∂tthet, muskelv√§rk och aptitl√∂shet. Senare tillkommer feber, svullnad av lymfk√∂rtlar, lever och mj√§lte, nervsm√§rtor och hj√§rninflammation. CNS-symtom som apati och personlighetsf√∂r√§ndringar kan ses inom en m√•nad efter infektion. Vid den √∂stafrikanska formen har sjukdomen ett akut f√∂rlopp och obehandlade patienter avlider ofta inom ett √•r, ibland mycket snabbare. Sjukdomsbilden vid den v√§stafrikanska formen √§r kronisk och CNS-symtom kan ses f√∂rst efter 6‚Äď12 m√•nader efter infektionen.

Epidemiologi

Afrikansk s√∂mnsjuka r√§knas som den tredje viktigaste parasitsjukdomen i v√§rlden. Sextio miljoner m√§nniskor i 37 l√§nder s√∂der om Sahara l√∂per risk att bli smittade och 300 000 nya fall per √•r ber√§knas. Infektionen √§r kraftigt underrapporterad och WHO ber√§knar att tillf√∂rlitlig data finns f√∂r knappt 10 % av exponerade m√§nniskor i endemiska omr√•den. Parasiten orsakar ocks√• stora ekonomiska f√∂rluster genom att infektera och d√∂da n√∂tkreatur i √Ėstafrika. M√§nniska √§r huvudsaklig reservoar f√∂r T. brucei gambiense som orsakar kronisk sjukdom. √Ėver 90 % av alla rapporterade fall fr√•n endemiska omr√•den avser infektioner med T. brucei gambiense. N√∂tkreatur, samt vissa vilda djur, √§r reservoarer f√∂r T. brucei rhodesiense, som orsakar akut infektion. Denna form av trypanosomiasis anses vara en zoonos, d.v.s. sjukdom som sprids fr√•n djur till m√§nniska. Mindre √§n 10 % av rapporterade fall avser infektioner med T. brucei rhodesiense. I icke endemiska l√§nder √§r d√§remot proportionen av infektion med T. brucei rhodesiense och T. brucei gambiense inverterad: cirka 95 % av de importerade fallen √§r infektioner med T. brucei rhodesiense.

Inkubationstiden vid infektion med den östafrikanska formen är kort (mellan tre dygn och tre veckor). Vid infektion med den västafrikanska formen är den betydligt längre, från några månader upp till ett år. Kongenitalsmitta och smitta via blodtransfusion är möjlig.

I mycket sällsynta fall kan djur-trypanosomer som T. evansi och T. congolense (parasit hos boskap, häst, får, get och kamel) samt T. lewisi (parasit hos gnagare) infektera människa. Infektioner har rapporterats från Elfenbenskusten (T. congolense), Egypten, Indien, Malaysia (T. evansi) och Thailand (T. lewisi). Parasiter sprids från djur till människor med blodsugande stallflugor.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • EDTA- eller kapill√§rblod (mikroskopi)
  • Lymfk√∂rtelaspirat (mikroskopi)
  • Cerebrospinalv√§tska (mikroskopi)
  • Serum (f√∂r antikroppsp√•visning), tas tidigast 2 veckor efter misst√§nkt infektion

Provtagning

Se provtagningsföreskrifter

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Mikroskopisk påvisning av trypomastigoter i inokulationssår (hud chancre), blod och lymfkörtelaspirat är enbart lämplig för det tidiga stadiet av infektionen; parasiter i cerebrospinalvätska påvisas först vid uppkomst av CNS-symtom. Antal parasiter i provmaterialet varierar och är störst under feberperioder. Patienter som är infekterade med T. brucei gambiense har färre parasiter i blod jämfört med patienter som är infekterade med T. brucei rhodesiense. Negativt fynd utesluter inte T. brucei-infektion. Upprepade provtagningar kan vara nödvändiga på grund av intermittent parasitemi. Mikroskopi tillåter inte differentiering av underarter. Vid hantering av patientmaterial beaktas skyddsåtgärder lämpliga för blodsmitta eftersom levande trypomastigoter är mycket invasiva. T. brucei rhodesiense är placerad i riskklass 3** av Arbetsmiljöverket (AFS 2005:1), vilket innebär att parasiten inte är luftburen men infektion genom kontaminerat blod orsakar en allvarlig sjukdom med begränsade behandlingsmöjligheter.

Referensmetodik

Mikroskopisk påvisning av trypomastigoter i tjock droppe och/eller i tunt utstryk från blod, lymfkörtelaspirat eller cerebrospinalvätska efter Giemsafärgning (PAR 09). Undersökning av flera tjocka droppar rekommenderas för att öka känsligheten,

Trypomastigot av T. brucei, Giemsa-färgat blodutstryk. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet.

Avläsningskriterier

Trypomastigoter av T. brucei √§r avl√•nga, ca 30 ¬Ķm x 1,5 - 3,5 ¬Ķm och har ett v√•gigt membran l√§ngs med kroppen samt en fri flagell i fr√§mre √§nden. Den centralt placerade k√§rnan samt kinetoplasten i den bakre √§nden f√§rgas violetta med Giemsaf√§rg medan cytoplasman f√§rgas bl√•.

Kvalitetssäkring

T. brucei-trypomastigoter i blodutstryk ingår i UK-NEQAS utskick. Ett internationellt referenslaboratorium för T. brucei-diagnostik i människor och djur finns vid Tropik Institutet i Antwerpen, Holland (WHO Collaborating Centre for Research and Training of Sleeping Sickness Diagnosis).

Svarsrutiner

Trypomastigoter av Trypanosoma brucei subspecies påvisade

Inga trypomastigoter påvisade.

√Ėvriga diagnostiska metoder

Direkt påvisning

  • Direkt unders√∂kning av kapill√§rblod, lymfk√∂rtelaspirat, cerebrospinalv√§tska f√∂r r√∂rliga trypomastigoter √§r en snabb och h√∂gt specifik diagnostisk metod men den kan uppvisa en l√§gre k√§nslighet vid fall av T. brucei gambiense infektion. Unders√∂kningen skall endast utf√∂ras p√• nytaget material.
  • Det finns olika koncentrationsmetoder som visar en b√§ttre k√§nslighet √§n unders√∂kning av Giemsaf√§rgad tjockdroppe; dessa metoder kr√§ver dock centrifugeringssteg och/eller annan speciell utrustning. Observera att risk f√∂r stickskador f√∂religger vid hantering av objektglas eller kapill√§rr√∂r!
  1. Mikrohematokritmetod för mikroskopisk påvisning av rörliga trypomastigoter.
  2. QBC (quantitative buffy-coat), en koncentrationsmetod för påvisning av trypomastigoter i blod med hjälp av kapillärrör impregnerade med akridinorange samt fluorescensmikroskop.
  3. Minianion exchange centrifugation technique (mAECT) som renar fram trypomastigoter från blodceller genom kromatografisk separation, testen utförs endast vid några specialiserade laboratorier (se kvalitetssäkring).
  • PCR-baserade metoder f√∂r p√•visning av parasit-DNA och identifiering av underarter √§r endast tillg√§ngliga vid n√•gra referenslaboratorier.

Indirektpåvisning

  • Antikroppsvaret mot T. brucei kan p√•visas 3-4 veckor efter smittan. Antikroppssvaret mot T. brucei rhodesiense kan vara d√•ligt utvecklat eftersom sjukdomen oftast har ett hastigt f√∂rlopp. Serologiska metoder f√∂r p√•visning av antikroppar mot T. brucei som IFL och ELISA till√•ter inte differentiering av underarter.
  • CATT (card agglutination test) och LATEX-agglutinationstest √§r tillg√§ngliga f√∂r diagnos av infektion med T. brucei gambiense . Testerna anv√§nds f√∂r unders√∂kning av antikroppssvar hos m√§nniskor fr√§mst i endemiska omr√•den.
  • F√∂rh√∂jt total-IgM i blod och i cerebrospinalv√§tska kan vara indikativt f√∂r Trypanosoma brucei-infektion.

Laboratorierapportering

Infektion med Trypanosoma brucei subspecies är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Litteraturhänvisningar

  • Control and surveillance of African trypanosomiasis Report of a WHO Expert Committee; 1995 Geneva, Switzerland
  • Chappuis F, Loutan L, Simarro P, Lejon V, Buscher P. Options for Field Diagnosis of Human African Trypanosomiasis. Clin Microbiol Rev. 2005; 18(1): 133-146.
  • Maudlin I. African trypanosomiasis. Ann. Trop. Med. Parasitol. 2006;100(8):670-701.
  • Malvy D., Chappuis F. Sleeping sickness. Clin Microbiol Infect. 2011; 17(7):986-95.
  • Wastling SL., Welburn SC. Diagnosis of human sleeping sickness: sense and sensitivity. Trends Parasitol. 2011; 27(9):394-402.
  • Simarro PP, Franco JR, Cecchi G, Paone M, Diarra A, Ruiz Postigo JA, JanninJG. Human African trypanosomiasis in non-endemic countries (2000-2010). J Travel Med. 2012 Jan-Feb;19(1):44-53.
  • Migchelsen SJ, B√ľscher P, Hoepelman AI, Schallig HD, Adams ER. Human Africantrypanosomiasis: a review of non-endemic cases in the past 20 years. Int J Infect Dis. 2011 Aug;15(8):e517-24.