Urinvägsinfektioner-svamp

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner


Urinvägsinfektioner orsakade av svamp

Jästsvamp

Isolerad urinvägsinfektion med jästsvamp förekommer vanligen samband med predisponerande faktorer, som kvarliggande urinvägskateter eller diabetes. I samband med disseminerande candidos kan candiduri vara ett viktigt symtom på hematogen spridning till njurarna. I vissa fall kan njurbäckenet fyllas av en bolus bestående av Candida-mycel och leukocyter som ger upphov till urinstas och inverkan på njurfunktionen. För högriskpatienter med granulocytopeni kan övervakningsodlingar inkluderande urin, feces och munhåla ge viktiga upplysningar om kolonisering och infektion. Vid kryptokockos sker ofta en dissemination till urinvägarna med invasion särskilt i prostata. Infektion i detta organ är svårbehandlad och prostata kan vara källan till recidivinfektion.

Växt av Candida 10^7 CFU/L har angivits som signifikant vid kastat prov . Vid blåspunktion måste lägre tal, 10^5-10^6 CFU/L, ses som signifikanta medan man vid kvarkateter kan se väsentligt högre antal, 10^8 cfu/L, utan symtom. Vid infektion med dimorfa svampar är alla fynd signifikanta.


Mögelsvamp

Mögelinfektion i urinvägarna är sällsynt, men aspergillom i urinblåsan har beskrivits.


Dimorfa svampar

Generell infektion med dimorfa svampar särskilt Blastomyces dermatitidis kan ge urogenitalengagemang, speciellt i prostata och epididymis. Diagnosen erhålls vanligen lättare på luftvägsprov eller ev. med serologi än genom urinprov.