VÄrdrelaterad UVI
Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: UrinvÀgsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000
VÄrdrelaterad UVI
UVI Àr den vanligaste typen av vÄrdrelaterad (nosokomial) infektion och den vanligaste orsaken till sepsis pÄ sjukhus. I genomsnitt drabbas 3-4 % av patienter som vÄrdas pÄ akutsjukhus i Sverige av UVI, vilket frÀmst beror pÄ den stora anvÀndningen av KAD. Efter pÄbörjad behandling med KAD ökar incidensen bakteriuri med 5- 10 % per dygn, vilket innebÀr att alla patienter har bakterier i urinen efter 10-14 dagar.
Kateterassocierad UVI Àr sÀrskilt vanlig inom urologi och intensivvÄrd men Àven hos Àldre patienter pÄ sjukhem. Bakterierna transporteras in i urinvÀgarna i en biofilm lÀngs kateterns in- och utsida. En polymikrob flora med varierande antibiotikaresistens etableras sÄ smÄningom i urinblÄsan, Äterspeglande rÄdande antibiotikatryck pÄ vÄrdenheten. Alla bakterier som framodlas frÄn kateterurin kan orsaka urosepsis, vilket bör beaktas i diagnostiken. Erfarenheten visar dock att urosepsis vanligtvis orsakas av gramnegativa stavar. Samtidigt bör beaktas att en kateter som legat inne lÀnge ofta utvecklar en egen bakterieflora som skiljer sig frÄn den i urinlÄsan. En viss restriktivitet vid bedömningen Àr dÀrför motiverad.
Antibiotikabehandling ges ej till asymtomatiska patienter eftersom bakteriurin ej kan elimineras sÄ lÀnge katetern finns kvar. Fynd av ureaspositiva bakterier, som Proteus spp (se ocksÄ tabell 3), innebÀr ökad risk för stenbildning varför riktad antibiotikabehandling bör ges och katetern bytas, Àven om patienten inte har symtom frÄn urinvÀgarna. Vid lÄngtidskateterisering ökar risken för komplikationer som prostato-vesikulit, epididymit och urosepsis. Sepsis intrÀffar sÀrskilt i samband med kateterbyte eller vid obstruktion av urinflödet.
Urinodling Àr frÀmst aktuell vid symtomgivande UVI med feber, prostato-vesikulit, epididymit och inför prostatakirurgi. I det senare fallet ges antibiotikabehandling för att förhindra septiska komplikationer perioperativt. Urin för odling erhÄlls bÀst genom punktion av kateterslangen.
KAD bör endast anvÀndas pÄ strikta indikationer, frÀmst vid urinretention pÄ grund obstruktion, och fÄr ej rutinmÀssigt anvÀndas pÄ vÄrdteknisk indikation. Suprapubiskt blÄsdrÀnage ger fÀrre komplikationer och förtjÀnar ökad anvÀndning. Ren intermittent kateterisering (RIK) av urinblÄsan Àr ett utmÀrkt alternativ för dem som har funktionella blÄsrubbningar med riklig residualurin och Àr skonsammare Àn KAD.
REFERENSER
- Burman LG. VÄrdrelaterad urinvÀgsinfektion. SoS-rapport 1998:12 Att förebygga infektioner i vÄrden 11, sid 69-85.
- Stamm WE. Catheter-associated urinary tract infections: epidemiology, pathogenesis, and prevention. Am 3 Med 1991 ;91 (suppl 3B):65S-71S.